RYMDEN I EN LÅDA
Ikväll blir det nyår hos Doug, kommer kännas knäppt utan min Darlin, men vad tusan. Jag tror det kan bli kul det här. Frågan är vad man ska ha på sig. Något klänningsaktigt. Något som inte är för snyggt men inte för fult. Det är inte lätt att vara kvinna.
O&O.
FROM THE STARS
Jag vill inte vara med i ett sånt här samhälle. Det här äcklar mig. Jag får en otvingad lust att slå sönder något. Men det är såhär det går till. Om du inte orkar skrika tillräckligt högt, så blir du ännu en gång överkörd. Och det är väl ingen som tvingas leva på soc som orkar skrika tillräckligt högt. Man hamnar inte där om man inte behöver hjälp. Man ber inte samhället om hjälp om man inte behöver det. Men det är så lätt, det är så lätt att rövknulla människor med ett system. System kan man inte skylla på. Åh snälla söta lilla socialstyrelse, vilken tur att vi har er, det känns betryggande att veta att om jag har en lägenhet med hyra på 3000 och blir av med mitt jobb, då kan jag alltid gå till er och få 1600 att leva på. Det känns bra. Vilket underbart skyddnät. Det känns så bra att betala skatt när man vet att det går till nobla jävla syften.
Fan alltså. Konstigt att vi har fattiga i sverige. Konstigt att vi har hemlösa i sverige. Hur blev dom hemlösa? Droger? Alkohol? Prostitution? Nejfan, soc-bidrag. Fy fan säger jag bara. Fy fan.
KISS ME
Idag blir det middag hemma hos köttet och blodet. Och kanske lite Little Big Planet? Och en kattfri zon. Känns som att jag behöver en paus från att snora och klia mig i ögonen. Mot tvärbanan, och vidare! O&O.
PUSHING
Det hände en rolig sak igår. Jag stod också ute och rökte (det är då allt intressant händer, så take that alla som förkastar rökare, vi lever ett spännande liv ska ni veta!) när det är någon som ropar Lilla Pojkens namn över hela gården. Och hon ger sig inte heller, och hon går närmare och närmare. Och efter fjärde ropet när hon börjat vifta med armarna så känner jag att det är dags att öppna munnen. Samtalet gick till ungefär såhär;
- Öööh. Jag är inte Lilla Pojken, jag passar hennes katter.
- Åååh jaha, ja jag har ju inga glasögon på mig ser du, så jag trodde du var hon! Var är hon då?
- Nä hon är i Malaysia i två veckor.
- Jaha.. ja guud vad mysigt, jo jag trodde du var hon.
- Ja nä, jag bara passar lägenheten.
- Jasså.. så ni kanske har flyttat i hop? (Hon ser väldigt hoppfullt på mig på ett åh-kanske-hon-äntligen-har-stadgat-sig-den-lilla-kvinnan-vis)
- Oj nej nej nej (ja, jag sade det tre gånger, för att verkligen förtydliga, känns inte helt schysst att Lilla Pojken kommer hem och upptäcker att folk tror att hon har en 19-årig älskarinna gömd i garderoben) vi jobbar ihop, så vi är bara arbetskamrater.
- Jaha ja där ser man!
Hennes man kommer gående och ställer sig bredvid och hon knuffar honom i sidan och säger "Dom är ARBETSKAMRATER" i en ton som indikerar något helt annat. Han får ett litet sött "åh-hon-har-äntligen-stadgat-sig"-leende och säger "men så trevligt!", och jag känner att det är bäst att sluta prata bara. My work is done. Så jag säger, ja det var ju trevligt att träffas, god fortsättning på er, och går in igen. Jag är numer känd som den nittonåriga älskarinnan. Låt oss hoppas att hon hade såpass dålig syn att hon kanske trodde jag var 25 iallafall. Annars kommer Lilla Pojken för alltid vara Suga-MaMan i port 22.
Over&Out.
I FEEL CREAM
När man handlat något på NK så går det till såhär.
1. Du får en påse. I den påsen ligger...
2. En mindre påse! Och i den påsen ligger...
3. En ännu mindre påse! Och i den påsen ligger...
4. Det du faktiskt handlat! Oh så fint det är! Jag blir helt till mig så fint det är!
Är jag en konsumerande materialistisk kvinna? Check! Känns det bra? HELL YEAH.
Det var länge sedan man var på NK också, det är en en annan planet. Allt doftar
parfym och annorlunda och människorna ser ut som dom körts i torktummlaren för
länge och krympt ett par cemtimeter i allt; humor, midjemått, trosor (oh so true,
jag bevittnade ett par hallonröda string som låg en bra bit upp på magen, skrattade
jag? YES, gör det mig till en dålig människa?). Men kul var det! Jag och mamma gjorde
staden osäker. Speciellt provrummen på underklädesavdelningen på Åhléns. Vi är
väldigt barnsliga ibland.
Jag borde väl hitta på något att äta nu. Pasta och tonfisk kanske, så långt sträcker sig min fantasi.
O&O.
WINTER ROSE
Himmel och pankaka. Jag är verkligen patetisk. Och då är det bra att stanna upp och förstå det här, istället för att springa omkring som en huvudlös höna och skrika att allt är bra. Allt är inte bra, okej, men det är jag som gjort det såhär. Och om det är såhär, så ska det vara såhär. Sen betyder inte den regeln att man inte kan förändra saker, för om man kan förändra, så är det så det ska vara. Det är en knepig regel, för det är lätt att bli passiv av den, men det är inte såhär det behöver vara för alltid. Det är skit nu, men det är inte skit för alltid. Och om det är skit nu, så ska det vara skit nu. Det är som det ska vara. Så.
Jag har en tandborste, hur mysigt är inte det på en skala? Tandborstar är underskattade. Grovt. Lev två dygn utan en, så känner man hur mycket man älskar dom små kräken. Nu ska den komma till nytta. Over&Out.
MONSTER
WERE ARE WE GOING TO?
Nu har jag ätit min philadelphia-och-gurk-macka. Det kändes inte helt okej. Inte alls faktiskt. Det är inte mycket som känns helt okej över huvud taget. Fick något slags hjärnsläpp igår. Var helt dum i huvudet. Sov dåligt också, drömde för mycket. Måste lämna Grottan nu för att hitta något rökbart att släpa hem. Det ligger en tobak runt hörnet, så det är väl inga problem egentligen. Svea försöker påkalla uppmärksamhet genom att krafsa mig på armen. Hon vill nog bli kliad gissar jag. Sture ligger och sover. Firefox AK viskar ut ur högtalarna. Livet i grottan flyter på i lugn och ro.
Over&Out.
WHAT'S THAT SOUND
Over&Out.
-
Ett fint kropp men snälla ska de va också. Ja, nä, jag tror jag måste gå och kräkas nu. Har läst ett trettiotal annonser och jag har kväljningar av allt smör och slem och bajs. Hittade en som man över huvud taget kan ta i med tång. EN. Nä fy. Vem försöker jag lura, det här är inget för mig. Jag kan inte ens ringa folk, hur skulle det här gå till? Nej. Det får vara. Match.com, jag är ledsen, men ni får nog klara er utan mig. Om jag inte får jättetråkigt imorgon och måste piggas upp med lite felstavningar/smör/dryga typer som söker "VACKRA BRUDAR OCH KVINNOR".
O&O.
DAMAGED ONES
Är det okej att ljuga lite kanske? Jag gillar verkligen inte något av sporterna som man ska välja mellan (och man måste ju välja en favoritsport annars är man lite bakom flötet, eller tjock, och jag vill vara en person som har någon favorit. Man kanske ska kryssa i "extrema sporter", för det kan ju vara lite vad som helst?)
Nä nu vette tusan hur det här blir. Aja. O&O.
MOONLIGHT SWIMMING
O&O.
OUR TIME
Och nu sitter jag här i grottan med en katt på hatthyllan, och en katt som kryper omkring i mitt knä och vill trampa på tangentbordet, slicka på mina fingrar och gosa sig mot min kind samtidigt. Det är fullt liv här. Och nu hoppade Sture ned från hatthyllan och upp på köksbordet för att nosa lite på målardukarna jag lagt där. Så vad gör man ensam i en lägenhet klockan halv fyra på juldagen? Man bäddar i sängen kanske. Och tar sig ett bad. Möjligheterna är oändliga. Om jag så vill kan jag hoppa omkring naken här till ljuva toner av Daft Punk. Men så kul ska vi inte ha det. Först och främst ska här bäddas. Och gosas med katter. Jag är verkligen glad att internet fungerar iallafall, grottan har nät. Fast täckning på mobilen har den fortfarande inte. Men man kan inte få allt här i världen.
Mot oändligheten! Over&Out.
CLOSER
Det här är vad jag lever för. Jag bara älskar det.
Lite skillnad från igår, nu hade jag tre timmar över,
då kan man göra sånt här, sån här lugn kärlek.
Det kan man inte under tidspress.
Jag blir fan tårögd. Jag vill också se ut sådär. Sådär tillfredställd. Som att man verkligen inte behöver något mer, man har precis allt man skulle kunna drömma om, så man bryr sig inte om vad som händer runt omkring en. Man behöver inte titta längre. Så vill jag också känna. Jag vill vara trygg.
Men jag får nöja mig med att vara en liten gnällspik. Ont i magen har jag också. Sjukt ont. Ska lägga mig ned och tänka nu. Kanske sova lite. Over&Out.
SKIN AND BONES
Såhär ser jag ut när jag färgar håret rosa. Det blir fint det här.
Jobbar på den nya versionen av den dåliga/bra bilden från igår. Ohjesus vad fint det blir. Och jag får säga så om min egen bild, för det blir fan riktigt bra! (+ att det är min blogg och då får jag säga vad jag vill, så take that)
Lägger upp så långt jag kommit sen. Måste ha en cigg nu. Blir helt exhalterad!
YOU MAKE IT REAL
Jag vet inte vad det är jag hatar ansiktena och kroppshållningen och skuggorna
och hans blick jag bara hatar hela bilden men ändå är det något. Jag hade liksom
en känsla på tungan, som jag behövde få ut. Känslan är där, trots att det blev
skit. Kanske gör jag om den snyggt imorgon. Det får duga såhär sålänge. Det gick
för snabbt och mitt behov av känsla var för stort. Dags att sova nu. O&O.
AUTOPILOT
Vem i hela fridens namn kom på mensvärk förresten? Må det regna senaps-sill i huvudet på den människan. Usch säger jag bara. Usch. Jag tror det är tid att rita något. Det känns så. Kanske lägger upp om det blir någorlunda. Annars blir det en lång varm dusch, och sen muffinskudden nästa.
Over&Out.
STETOSKOP
Och såhär är det väldigt inne att se ut på ett adventsfika. Idag provade jag. Det funkade.
Provar även en glasartad fick-en-stekpanna-i-huvudet-pose. Funkar det med. Retarded.
Det måste vara efter Halo-matchen tidigare idag. Crazyness.
SING ME TO SLEEP
Det gör ont i kroppen på så många sätt. På ställen man inte visste fanns. Jag borde gå vidare har jag hört, jag borde få tid att tänka efter, har jag hört, jag borde packa min väska och åka efter, har jag hört, det är mycket man hör och det är många som tycker. Så här ligger det till. Jag är inte intresserad av att åka bort för att komma över, eller att ta mitt förnuft till fånga och inse omöjligheten, eller ligga med någon annan för sakens skull (sämsta jävla förslaget hittils). Låt mig vara. Jag behöver inte glömma och jag behöver inte kuk. Tack, det är snällt att ni försöker, men det räcker nu. Det jag behöver är att förstå hur saker hänger ihop. Jag behöver förstå hur det kom att bli såhär. Och jag behöver förstå om jag kommer sitta ensam i mitt trädgårdskafé nästa septemberdag. Jag vill veta om det är värt väntan.
STRANGERS IN THE NIGHT
Det blev ingen utgång igår, istället kom folket över och vi drack öl, Jäger, och andra mer eller mindre legala substanser. Små gröna feer. Som jag köpte i Spainen. Jag undvek detta, för jag har redan upplevt alkoholförgiftning, och det var ärligt talat inte min grej, men jag hade kul ändå. Summering av vad som hände under kvällen; Amerikanskan kom över, sminkad för en krogkväll som heter duga, så jag slängde på mig lite jag med, och mina snickarbyxor och en skjorta. Så kom Grannpojken också, och vi satt framför brasan och myste och knäckte varsen Sofiero. Fniss blev lite röd om kinderna på en gång. Sen spelade vi lappspelet (Amerikanskans idé) där man skriver en person/sak/vadsomhelst på varandras lappar som dom andra har i pannan och så ställer man frågor och ska lista ut vad det står på ens lapp. Sjukt kul. Sen kom Hatten till slut, halvt om halvt ihjälfrusen. Han fick tina vid brasan, och sen var han med. Och sen fortsatte det på samma spår.
Fniss och Grannpojken. Och öl. Temat var personer vi känner. Fniss ser frågande ut.
Amerikanskan, uppenbarligen efter några shots Jäger. Temat var butiker i Skärholmen!
Hon är verkligen en riktig goding när hon nallar på Jägern, hon har identitetskris tror jag.
Grannpojken råkade spilla ut sin Jägershot. Spiller man Jäger så måste man snorta
upp den. Det vet alla. Hans min var obetalbar, det var mycket flaxande med armarna
när Jägern väl var i näsan.
Hade dom mer eller mindre lagliga substanserna kommit fram här? JAPP.
Efter den här bilden gick det bara utför. Det kan jag stolt meddela.
Idag har jag bakat pepparkakor i mitt nya förkläde. Det känns riktigt bra. Det blev ganska kreativa skapelser.
Vi ser; Demonstrerande älgar (mamma), en Elg (jag), en SEXY MAMA (jag),
en kåtbock (jag), en emokatt (jag), och en kravgris (mamma). Min mamma
är väldigt politisk i sina pepparkaksbak. Jag är mest pervers.
Det krävs nästan ett förkläde med MUFFINSFICKA om man ska lyckas med pepparkakor.
Det är helt sjukt vad fint det är. Jag är kär i mitt förkläde, jag vill ha det på mig hela tiden!
Nu ska jag lämna dig ifred, för nu är det Luftslottet Som Sprängdes med papi, och vi måste åka snart, och jag måste hinna kissa. Ojoj, överochut!
-
Det är fedag och idag ska vi ut på krogen och göra stockholm osäkert igen. Ser jag fram mot detta? JA.
ÄR DU FORTFARANDE ARG?
Vad ska jag göra? Kom igen, säg vad jag ska göra, för jag vet inte själv. Jag vet vad jag vill, nu vet jag vad jag vill, jag vet precis allt jag vill ha, och det går inte, så säg vad gör jag då? Jag borde fortsatt ha förträngt vad jag vill för det känns inte bra det här, det känns inte bra alls. Ingenting känns bra, det är som att gå runt i en för liten kropp och få skavsår, allt är obekvämt, alla känslor är fel. Glädjen känns inte bra, sorgen känns inte bra, längtan och kärlek känns inte bra, allt är fel. Jag räknade inte med att det skulle kännas så fel att göra rätt och det får mig att misstänka att det som är rätt är fel. Men jag vet vad jag vill. Och jag vet vad jag inte vill. Det tar mig ingenstans, det ändrar ingenting, det är inte ens en tröst, men det är ändå något.
Nej såhär ligger det till, döm mig inte nu, men jag räknade med att allt skulle lösa sig. Jag räknade med att om jag hittade någon som älskade mig även efter det att den sett mig gråta och skratta och snora och cykla (jag cyklar verkligen otroligt dåligt) och spela tvspel och halka i en bastu så skulle det lösa sig. För om någon kan älska mig efter att ha sett mig cykla, då är det kärlek på hög nivå. Såhär ligger det till; jag räknade inte med att bli ensam igen. Någonsin. Min poäng är, jag är för ung, jag är för naiv, jag är en massa saker, men det hjälper inte med människor som säger att jag har hela livet på mig att lära mig om Det Här Med Kärlek, jag är ung men jag är inte dum i huvudet. Det krävs mer än att cykla dåligt för att det ska funka. Jag är tillräckligt ung för att tro att det här är Det, det finns ett Det, jag har hittat mitt Det. Eller vad man nu vill kalla Den Stora Farliga Kärleken. Men jag är gammal nog att förstå att jag tänker detta för att jag är ung. Och ändå, om jag vart 45 hade jag kanske inte brytt mig på samma sätt, kanske hade det betytt mer med en relation som var bekväm. Nu har jag tappat vart jag var på väg med detta resonemang, men det kan bero på att jag inte vet hur jag ska ställa mig till det här. Jag tror att jag menar att jag vill fortsätta vara ung, och inte tänka på hur det skulle vara att gå vidare, ha andra relationer, hitta nya människor. Men återigen, detta tänker jag för att jag är ung.
Duscha och sen sova kanske. Ögonlocken faller ihop snart. O&O.
LATER
Snökaos! Har skottat hela uppfarten idag. Och det kanske inte låter som värsta grejen, men det tog en timme för mig. Och jag var tvungen att ta en paus och trycka i mig en påse nachochips efter en halvtimme. Det borde säga en del om hur lång uppfart vi har. Den är helt sjukt lång. Tänk dig en vanlig uppfart, och sätt det gånger tolv. Där har vi vår uppfart. Lägg sedan trettio centimeter tung snö över, sätt en liten flicka i arbete med en plastskyffel, och där har vi sextio minuters svettande och svärande, en tröstcigg, och en påse nachos. Jag är helt slut i armarna fortfarande. Sen lagade jag ugnspankaka med svampstuvning, sylt och keso. Och missade precis upplösningen av NCIS, deppigt, men det brukar sluta lyckligt, så jag tror det är okej.
Idag var det jullunch på jobbet. Det var lite skrämmande, men väldigt gott. Vi fick julklappar också, vilket var ännu mer skrämmande. Att få saker är ganska läskigt. Men det mest skrämmande var att min chef skjutsade hem mig i snökaoset, för alla bussar i Huddinge var inställda (hur f*n kan man ställa in alla bussar i en hel j*vla kommun?!) och då skulle han ändå till kungens kurva. Lite läskigt, för jag försökte protestera och säga att jag bor en ganska bra bit därifrån, åt fel håll, men han hörde liksom inte på det örat. Läskigt för att han var snäll och är min chef. Jag vet inte vad jag försöker säga här, men folk som man har respekt för som erbjuder något snällt är ganska läskigt för jag tänker; varför i hela fridens namn bryr den coola killen sig om mig? Och det är kanske dumt, för det var jättesnällt och han skulle ju inte vara en cool kille om han inte var snäll, men jag blev ändå väldigt ställd. Sen kom jeppen som skulle hämta datorn och hämtade datorn, och det var ju trevligt, fast han såg rätt trött ut, stackars karl.
Ikväll är det torsdag, vilket borde betyda att det är Glee, och det gör mig ganska lycklig. Vad som skulle göra mig ännu mer lycklig vore en kopp glögg, en filt, och kanske lite mer NCIS. Det skulle kunna funka.
O&O.
MAKE IT ON MY OWN
Såhär ser det ut när jag röker, det är en vy att dö för. Vintern är här. Med det följer
storm, kyla och snöblåst. Och det är hela poängen med vintern, ingen jäkla
novemberkyla, med regn och rusk, utan råa brutala minusgrader, så man får
rosiga kinder och knallröd näsa. Åh, jag ska göra en snöängel imorgon. Det får
bli dagens produktiva gärning.
Jag är melankolisk, minst sagt. Lyssnar på Anna, hon säger, my heart still beats for you, after all, it's always you, I come back to, I come back to you. Jag vet, Anna vännen. Det känns tungt idag. Idag känns det som mitt livs sämsta beslut. Men jag är bara nitton, får jag påminna mig själv, det kommer fler dåliga beslut, som kommer vara sämre än dessa. Om ett år känns det bättre. Imorgon känns det bättre. Fan, det kanske känns bättre om några minuter. Men det tror jag inte. Benknäckaren sade en bra sak idag, han sade att jag ska vara tacksam att det gör så ont, för det finns människor som bara kommer över det. Och det finner jag ändå en tröst i. My heart still beats for you. Och då känns det inte så dumt att gråta till Annas sånger. Inte alls.
O&O.
WAY OUT
Nu är jag faktiskt rätt kaffesugen, men Benknäckaren är inne i köket och knäcker ben på människor både högt och lågt, så här sitter man och halvsover på en pall. Idag har jag hört honom och Bookien snacka italienska, sjukt coolt. Eller egentligen inte, men det känns så främmande att höra Benknäckaren prata det, när man hela sitt liv bara hört honom prata svenska. Han har aldrig pratat Italienska framför mig förut. Det kändes speciellt. En bra dag det här. Igår var också en bra dag, jag gick hem i snöstormen och handla lite på ICA, missade bussen, men var förutseende nog att spara en cigarett till bussväntandet. Sen kom jag hem och kollapsade på soffan. Helt slut. TACK OCH LOV var jag förutseende nog att köpa ett stort paket Ben&Jerrys choklad/brownieglass, så jag satte i mig ett paket. Sån är jag, jag var jättetrött och ledsen och kände mig helt fördjävlig, och istället för att shoppa en ny mascara eller en kjol eller nått så åt jag upp ett paket B&J. En ganska välbehövd fettreserv också. Idag bliré chips. Kanske eller kanske inte, en film skulle nog kunna funka bättre faktiskt.
Nej nu räcker det, nu vill jag ha kaffe! Över&Ut.
-
SMS 1.
Det finaste och mest känslosamma man kan få i ett sms. Det betydde säkert ingenting, men det gjorde min dag, och jag blev tårögd. På riktigt.
SMS 2.
Kusinvitamin berättade hur det går med vilda bebin, och det låter som den har ett helt disco där inne i magen, det lär bli en liten rave-are. Jag blev så glad så jag var tvungen att gå in på toa och gråta en skvätt, för det är så himla fint att dom ska få barn. Hon och hennes man är mina idoler. Det är så jag vill ha det också, så nu när dom ska ha barn också blir dom ÄNNU mer beundransvärda. Ojoj nu börjar jag nästan tjuta igen. Det kan ha att göra med hormoner också, men jag är bara hur glad som helst. Lilla vilda bebin.
Nu bliré kaffe. Och sen rullar jag nog hemmåt. Love Out.
TIGERLILY
Må det regna ruttna ägg i huvudet på den som uppfann julklappar. Det här går verkligen lite sådär. Är helt slut efter helgen strapatser, herregud vilken tur att det är fem dagar kvar till nästa. Att missa sin sista nattbuss är förresten inte att rekommendera, för den som inte visste det. Men det slutade lyckligt ändå, tur att jag har en snäll vän. The man, the myth... Legenden. Inte illa smeknamn faktiskt. Legenden. Grattis till honom, han drog högvinsten, vissa kallas skrutten, andra legenden, smaken är som baken. Hur som haver så fick jag mannagrynsgröt imorse, och det är inte illa alls, det är nästan så bra det kan bli. Är helt gosig i kroppen, men mest trött faktiskt. Inatt ska jag sova minst åtta timmar. Annars dör jag. Det finns ingen produktivitet att tala om här tyvärr, hjärnan har heltidspensionerat sig till en kokt grönsak igen. Jag borde gå och köpa cigg men det känns jobbigt. Dagens i-landsproblem. 
Såhär ser jag ut idag. Galen och övertrött. Jag hatar förresten JPEG. Jag vill skjuta den
som kom på det. Eller snarare, konverteringen till JPEG. Nej, sånt borde förbjudas.
Pixlarna fuckar ur. Jag måste avge dåliga vibbar. Typ extremt röksug. Jag tror det är
dags att ta sig i kragen nu. This time, maybe, I'll be bulletproof, säger La Roux till mig
och jag tror verkligen inte det vännen. Jag vill krypa ned med Picke och läsa i sängen.
Det är vad jag kallar söndag det.
O&O.
YOU COULD BE HAPPY
- Jag var hemma hos Benknäckaren. Hans hus är så stort så man blir helt förvirrad. Verkligen galet. Så han matade mig med bullar och hembakt bröd och latte och yoghurt och müsli och grejer, och sen skissade jag på förslag till två av deras väggar. Jag tror speciellt mycket på den ena. Men båda kan nog bli bra. Den ena väggen har potetial, och sånt gillar jag. Det var stört kul vistelse, där vill man hänga oftare!
- Jag ringde tre personer. Benknäckaren, Hatten, och Lilla Pojken. Väldigt bra för att vara jag. Jag är faktiskt väldigt livrädd för att ringa folk. Och sen ringde Prinsen också, och så pratade jag med honom. Saknar min lilla Prins. Så det blev ett jävla prat på telefon igår, nu räcker det för den här veckan. Nu bliré inge mer.
- Vi var som sagt på Sivletto och shoppade loss. Brände 850 riksdalen på mina byxor. Cash-flow.
- Sen åt jag och Hatten sushi på Murasaki, den var dyr, men förbannat god. Med sushi i magen orkade vi knata runt på söder, som vi brukar. Vi gick till tegnelius och satt på en parkbänk och såg ut över stan. Det är väldigt vackert vårt stockholm. Väldigt kallt, men väldigt vackert.
- Kväll/natt-fikade på Pierrot, åt kanelbrownie och drack kaffemedmjölk och pratade om clone-a-willys och annat strunt. Och sen var klockan jättemycket helt plötsligt. En dag går fort.
Sen hände något intressant när jag skulle gå hem, jag fick en väldigt konstig känsla. Långt innan jag märkte att något var fel, så spändes alla muskler i hela kroppen. Och jag tänkte, vad märkligt, och sen reste sig allt hår på hela kroppen. Om jag hade haft ett spider-sense så hade jag nog sagt att det var det som gick igång. För det här satt djupt inne, det var kroppen som reagerade per automatik. Sen tyckte jag att jag hörde ljudet. Det var inget högt, men det kom inte från mig. Jag har ett begränsat antal ljud, mina knarrande kängor, gnisslet av min handväska, och frasandet av mina jeans. Thats it. Det här var något annat. Det var inte mitt. Det var då jag insåg hur beredd jag var att slänga ifrån mig påsen och vända mig om, ifall det kom närmre, min hand hade knutit sig själv. Det var intressant. Kroppen var så inställd på försvar, på helspänn. Hotet kändes så intensivt att jag inte ens kom på tanken att ringa någon, jag bara fortsatte gå, lyssna, lukta, och vara beredd. Det tog tjugo minuter att gå hem, i mörkret, ensam. Det kändes som två timmar. Eller två minuter. Jag vet inte. Jag såg inte en levande själ, jag bara kände blicken i ryggen, och hörde ljud som jag VET var där, och ljud som jag TROR kanske var där. Jag vet att jag hörde skrapet av en känga, inte min, för då gick jag på gräs, och skrapet kom inte från gräs. Och det var ständigt bakom mig. Idag vet jag inte, det var bara något i mig som skrek att något jagade. Instinkt. Jag gillar ändå känslan av att jag har det. Jag är djur fortfarande, och om jag blir rädd så är jag redo att slåss. Det känns rätt bra.
Nu ska jag slänga på mig något, time 2 c Hatten. Julklappar, here I come!
O&O
CUPCAKE
Sliten Picke och sliten Fia. Picke tycker om att sitta på min axel och överblicka
saker och ting. Precis som jag. Picke är väldigt sympatisk på det viset, han håller
nästan alltid med mig. Jag ser jätteglad ut, men det är för att Picke gör mig glad.
Jag var inte så glad för fem minuter sedan, men nu så. Han är bra min Picke.
Jag sover på en bädd av muffins. KAN det bli bättre? I think not.
Nu har jag kapat vårt internet länge nog, papi blir galen. Over&Out.
ONE DAY LIKE THIS
1. Snor. Väldigt mycket snor. En hel snorinvasion, skulle man kunna uttrycka det.
2. Indisk hämtmat. Väldigt mycket ätande.
3. Jobba över. En ändlös ström av jobb. Så fort jag blivit klar med ett jobb trillar det in tre nya. Vilket är bra, för om det sinar så betyder det att jag inte behövs längre, och då är jag arbetslös igen, och då kommer jag blir galen och tugga på möblerna av desperation. Arbetslöshet är en enda lång tråkig söndag. Och vi vet alla att helger inte är min grej.
4. Byta lakan. Och det är en ganska tråkig sak, men om man tänker på hur mysigt det kommer bli att lägga sig i helt nytvättade lakan som luktar skrynkelfritt, så är det värt det. + att jag bytte till mitt muffinsörngott. Åh det finns inte ord för hur mycket jag älskar det örngottet. Jag ska fotografera det, annars inser man inte dess storhet. Och jag har också lärt mig hur sjukt trevligt det är att sova i ett tunnt litet linne, som sitter åt, istället för bylsiga t-shirts. Lite kvinno-poäng där faktiskt, men det är verkligen att rekommendera. Om det sitter åt lite så känner man sig trygg, nästan lite som att någonting håller om en. Patetiskt? Kanske, men å andra sidan sover jag också med Picke, mitt pojkvänssubstitut, ett kramdjur från IKEA som pappa köpte åt mig när jag blev tillsammans med Pojken, som jag kunde krama när jag skulle sova, och han inte var där. Nu har jag inte haft någon att krypa ihop bredvid på väldigt länge, så stackars Picke har ett ÄNNU större hål i fluffet på magen, för jag har kramat honom för hårt i sömnen. Inte lätt att vara kramdjur.
Och det var det. En lång, men händelselös dag. Den har mest bestått av att snyta sig och försöka att inte dö av trötthet. Jag får inte blir sjuk(are) just nu, för då blir jag lynchad. Alltså sitter jag och peppar mig själv med fraser som "det kunde vart värre, du kunde haft en aggressiv cancertumör i hjärnan" blandat med "jag vet att det är synd om dig, men tänk på all julledighet du kan ta ut med all övertid" och "ge inte upp kroppen, jag behöver dig!". Så jag lyssnar på Snow Patrol - Run, och tycker synd om mig själv. Är det Glee ikväll eller har jag bara intalat mig själv detta hela dagen för att orka fortsätta? Då blir jag verkligen ledsen. Snälla tv-gud, låt det vara Glee ikväll, annars börjar jag tugga på möblerna. Nu ska jag fota muffinskudden.
OVER AND OUT.
TAXIDERMY
Nej jag blev helt trött av irritation. Hur kan folk gå på den där skiten? Skrämselpropaganda. Nåja, ska kanske poppa popcorn och kolla på tv lite. Och jag har börjat maka min hatt förresten! Lägger upp en bild när den är klar (men det går långsamt, det är svårt det här, + att jag syr för hand).
Over&Out.
A Cause des Garçons
Och vad är planen med dagen? Planen är att reclaima mitt skissblock från Hatten, kanske hitta någon julklapp, duscha och äta upp resten av mina ostmakaroner. Och så en hemlig jul-sak förstås. Man kan inte skriva vad som helst, mamma läser bloggen, tänk om hon skulle få reda på att hon kommer få ******** i julklapp?! Hah, take that, mamma! Nej, men ostmakaroner är verkligen en underskattad art. Ojoj, är det något man ska äta i år, så är det ost-ronisar. Helt klart det senaste.
BANG BANG
Såhär såg jag ut när jag vaknade efter julfesten, bakfull som ett jävla as,
och med bruten stolthet. Men, jag hade ändå självironi nog att ta ett foto
på hur ömklig jag ser ut efter en vild kväll. Jag är en liten sleten flicka,
men det är vi alla efter en kväll på Hotellet. Hoho.
ÄR DU FORTFARANDE ARG?
1. På fredagen var det Julfest med jobbet. Den innehöll saker som julfester tydligen brukar innehålla (har inte så mycket julfesterfarenhet så jag skriver "tydligen"), som exempelvis en hel del julmat, en hel del snaps, en hel del skålande, en hel del av det mesta faktiskt. Stämningen blev väldigt kärälskeligt frammåt kvällen. Vi drog vidare till något som kallades Hotellet, och jag kan meddela att det spelade ingen roll att jag hade leg med mig, utan min chef hade jag inte kommit in hur mycket jag än mutade vakten. Medelåldern låg nog runt 30. Minst. Nu vet jag hur man festar i vuxenvärlden. Jag kan stolt säga att jag hällde champagne över en människa, dansade loss till en dålig remix av MGMT, blev luftskålad av okända män i 40-års åldern, fick tinnitus, och försökte se ut som att jag ägde stället. Jag var vuxen. Och jag gillar det inte. Nu kan jag med rätta fortsätta att förkasta östermalm och stureplan och i lungan ro sitta och dricka mig berusad på blaskig öl på en sunkig krog, pratad snusk med grabbarna och veta att jag missar ingenting genom att göra det. Känns bra. Men kul som fan var det.
2. Fikade med Retch på lördagen. Bakis som satan, så det behövdes en galen människa som pratar snusk om sina lärare. Och gillar spinkiga karlar för att dom inte kan göra motstånd när hon anfaller dom. Kvinnan är ondskan själv. Det var kalas (som hon skulle sagt).
3. Köpte hattflor(!!) med Hatten. Det var silvrigt och fint, nu ska jag bara göra hatten den ska sitta på. Sen åt vi middag i skärholmen, vandrade runt i vårt hood och försökte överblicka saker och ting, var kissnödiga (mest jag dårå), sade; vi går hem till Hatten och kissar och går ut igen, men fastnade på Hattens golv och satt och pratade med Li'l J om Berta, 63 år, och bara snuskade oss. Sen åt jag upp lite rester i deras kyl, och vi skrev en lista på vad vi ska göra nästa år. Som nyårslöfte ungefär, fast en lista. Jag gillar listor.
4. Idag handlade jag julklappar med Hatten, lullade runt i gamla stan och hittade ingenting, vi flöt mest omkring och såg fina flickor och drack kaffe och åt. Fast en julklapp hittade jag. Och sen tvingade jag med Hatten hem på middag, så han kunde få sin long gone mössa och sin present från Egypten. Yay. Han blev glad (tror jag, eller så fejkade han jävligt bra). Och nu är jag jättetrött och ser verkligen fram emot att vila upp mig en vecka inför nästa helg. Det tar på krafterna det här. Ojoj.
Så, disken är diskad, maten är matad, ciggen är rökt (fast en till sitter inte fel), gäspningen är gäspad, och nu är det dags att krypa till kojs. Jag är helt slutkörd.
Över&Ut.
MADAME, MADAME!
Har jättelänge (faktiskt ett halvår ungefär, det är jättelänge i min värld) tänkt på en ganska speciell piercing, som bara passar vissa människor. Och jag har velat fram och tillbaka. Idag, efter ett halvår, kom jag på att jag kan ju photoshopa lite och se hur det ser ut. Broccolihjärnan i mig alltså. Sex månader senare inser jag teknikens under. Så, såhär skulle jag se ut;
Det är något av ett hastjobb, så det ser lite.. plastigt ut. Men, tänk er den, fast snygg. Jag är sugen, men skulle det bli bra? Eller skulle jag se ut som en annan hillbilly? Svårt att säga. Åsikter?
Nu lyssnar jag på Firefox AK (som förresten kan vara jordens mest underskattade kvinna) och är faktiskt ganska kissnödigt. Det är en av mina starka egenskaper. Vad jag än gör, hur jag än mår, hur ofta jag än går på toa, så är jag kissnödig. Ett av mina starkaste karaktärsdrag. Min vän Darlin kan intyga detta. Vi hade ett internskämt när vi gick på Prydbergs tillsammans (= Viktor Rydbergs Gymnasium, ett paradis för den bortskämde, rike, anorektiske, prestationsmaniske, humorlöse, översminkade, och i allmänhet drivne människan, såsom adel och diverse överklass.. och så vi då, dom socialt missanpassade estetjävlarna) som gick ut på att istället för att orka säga hela den långa "Kan du vänta på mig jag ska bara springa in och kissa", så pep jag "Kaa-rå, pee pee", som betydde typ Karro, I got to pee. Det blev rätt kul med tiden. Men vi var väl aldrig helt normala. Saknar min Darlin. Tycker hon kan sluta NZ:a sig snart och komma hem. Sådetså. Nu fick jag sms! Vilket bra avslut på en bra dag, att vara lite populär!
Öfver&Uth.
SING
En sådandär dag när man känner i hela kroppen att det kommer hända någonting bra, att den här dagen blir en sån där som man minns. En sån där dag när man träffar människor man tycker om, gör saker man kanske inte skulle göra i vanliga fall bara för att man fått ett infall, säger saker som man är glad att man sade, äter tills man tror man sprängs, blir blinkad åt av spärrvakter, och när man går av tåget, och solen bryter fram genom taket på stationen och ljuset reflekteras av frosten på tågfönstrerna, så att asfalten blänker, dom slitna bänkarna är täckta av ljus, stolparna ser ut som neon, och människorna går långt där borta, för ingen annan står längst bak på tåget, och det gör ingenting om man sjunger med i musiken, för tåget kommer rulla vidare, och människorna på det kommer tänka att det var en lustig en, och sen är man borta, det är sådana dagar man tänker att, fan, det här är fint. Det är så fint så jag vet inte vad. Jag tycker om saker och ting. Bland annat sånna här dagar.
Om man öppnade mitt huvud och tittade in, är jag ganska övertygad om att man skulle hitta grönsaker där inne. Och inte goda grönsaker, utan grönsaker av den osympatiska sorten. Rårivna morötter. Frysta ärter. Eller möjligtvis överkokt broccoli. Det känns ganska jag. Det är inte ens gott i rått tillstånd, men ändå tvingar man i sig det i så små doser som möjligt, för att ens mamma påstått att det är bra för en att äta. Inte för att jag tror att någons mamma någonsin skulle uppmuntrat sitt barn att umgås med mig, skulle en mamma säga så skulle jag skicka soc på henne, men ändå. Jag känner mig som en överkokt broccoli. Skulle förklara min brist på hjärna också. Broccolin tog upp all plats när min hjärna skulle utvecklas någon gång när jag var en cellklump i mammas mage. Jävla broccoli. Mina barn ska inte få äta det. Jag funderar på att röka, men det känns jobbigt att lyfta ändan från stolen. Är det broccoliklumpen som talar kanske? Yes, broccoli tycker om att sitta stilla, vara svårtuggad, och falla isär när man ska ta den med en gaffel. Broccolin i mig säger; sitt stilla Fia, rota dig här på fläcken. Rökaren i mig säger; kämpa emot! Stå upp för dina begär!
Stavas det ens broccoli? Brocoli. Brockoli (ha). Brokkoli. Broccoli. Nej nu fick jag hjärnsläpp. Det måste vara bråkkolin som talar.
Över&Ut.
