always go down with a BANG

En sådandär dag när man känner i hela kroppen att det kommer hända någonting bra, att den här dagen blir en sån där som man minns. En sån där dag när man träffar människor man tycker om, gör saker man kanske inte skulle göra i vanliga fall bara för att man fått ett infall, säger saker som man är glad att man sade, äter tills man tror man sprängs, blir blinkad åt av spärrvakter, och när man går av tåget, och solen bryter fram genom taket på stationen och ljuset reflekteras av frosten på tågfönstrerna, så att asfalten blänker, dom slitna bänkarna är täckta av ljus, stolparna ser ut som neon, och människorna går långt där borta, för ingen annan står längst bak på tåget, och det gör ingenting om man sjunger med i musiken, för tåget kommer rulla vidare, och människorna på det kommer tänka att det var en lustig en, och sen är man borta, det är sådana dagar man tänker att, fan, det här är fint. Det är så fint så jag vet inte vad. Jag tycker om saker och ting. Bland annat sånna här dagar.

Om man öppnade mitt huvud och tittade in, är jag ganska övertygad om att man skulle hitta grönsaker där inne. Och inte goda grönsaker, utan grönsaker av den osympatiska sorten. Rårivna morötter. Frysta ärter. Eller möjligtvis överkokt broccoli. Det känns ganska jag. Det är inte ens gott i rått tillstånd, men ändå tvingar man i sig det i så små doser som möjligt, för att ens mamma påstått att det är bra för en att äta. Inte för att jag tror att någons mamma någonsin skulle uppmuntrat sitt barn att umgås med mig, skulle en mamma säga så skulle jag skicka soc på henne, men ändå. Jag känner mig som en överkokt broccoli. Skulle förklara min brist på hjärna också. Broccolin tog upp all plats när min hjärna skulle utvecklas någon gång när jag var en cellklump i mammas mage. Jävla broccoli. Mina barn ska inte få äta det. Jag funderar på att röka, men det känns jobbigt att lyfta ändan från stolen. Är det broccoliklumpen som talar kanske? Yes, broccoli tycker om att sitta stilla, vara svårtuggad, och falla isär när man ska ta den med en gaffel. Broccolin i mig säger; sitt stilla Fia, rota dig här på fläcken. Rökaren i mig säger; kämpa emot! Stå upp för dina begär!

Stavas det ens broccoli? Brocoli. Brockoli (ha). Brokkoli. Broccoli. Nej nu fick jag hjärnsläpp. Det måste vara bråkkolin som talar.
Över&Ut.