always go down with a BANG

När jag tog min morgonkaffecigg ute på balkongen idag så fick jag sällskap från ljudet av en hysterisk kvinna som skrek att det var något fel i hennes huvud. Hon hade en panikångestattack och grät i telefonen i en av lägenheterna bredvid. Hon måste ha glömt balkongdörren på glänt. Vi var två som satt ute och rökte, och det var ganska tungt att sitta där och lyssna. Jag fick en impuls att vilja springa in och hålla om henne, för hon grät så mycket och hon lyckades få fram att kalle jobbade och hon var ensam och hon förstod inte vad som var fel i hennes huvud. Hon lät så ung. Säkert inte mer än tjugo. Jag rökte upp så snabbt jag kunde, för det kändes väldigt fel att lyssna på något som jag själv skulle tycka var privat.

Nu har jag ätit min philadelphia-och-gurk-macka. Det kändes inte helt okej. Inte alls faktiskt. Det är inte mycket som känns helt okej över huvud taget. Fick något slags hjärnsläpp igår. Var helt dum i huvudet. Sov dåligt också, drömde för mycket. Måste lämna Grottan nu för att hitta något rökbart att släpa hem. Det ligger en tobak runt hörnet, så det är väl inga problem egentligen. Svea försöker påkalla uppmärksamhet genom att krafsa mig på armen. Hon vill nog bli kliad gissar jag. Sture ligger och sover. Firefox AK viskar ut ur högtalarna. Livet i grottan flyter på i lugn och ro.
Over&Out.