WINTER ROSE
Imorgon (eller ja, senare idag blir det ju) ska jag träffa mamma och leta underkläder, fika, och gå på NK. Jag tror att det kan bli roligt, för min mamma är en skön människa. Lite knäpp (ett släktdrag), men en väldigt sympatisk kvinna. Nu ska jag väl krypa ned under täcket och försöka sova lite. Känns inte som att det kommer gå jättebra, för jag mår inte jättebra, men man måste ju försöka. Känner mig som något av en skitstövel som körde ut Hatten så bryskt, men ett nervsammanbrott av ännu en labil kvinna är inte vad han behöver. Det är inte helt lätt att vara labil. Och det är inte helt lätt att umgås med labila människor. Samtidigt har jag svårt att tro att man blir mindre labil av att sitta och häcka med två katter som lever loppan klockan fem varje morgon. Jag känner liksom galenskapen krypa upp längs benen. Men det har nog mindre med katterna att göra, och mer med det faktum att jag har haft tid att känna efter hur saker känns. Jag är inte ständigt manisk. Jag tror jag har kört slut mina reserver av manisk lycka och allt-kommer-ordna-sig-snart-känslor. Nu tog det slut liksom. Den nakna sanningen? Jag är liten, ensam och rädd. Det känns inte så jävla bra, men det är en fördel att faktiskt inse detta, och sluta intala mig själv att jag vill ha det såhär. Jag är ett jävla offer, det är vad jag är. En självdestruktiv Jesus-wannabe. Häng mig på ett kors! Jag vill må dåligt! Det är så synd om mig!
Himmel och pankaka. Jag är verkligen patetisk. Och då är det bra att stanna upp och förstå det här, istället för att springa omkring som en huvudlös höna och skrika att allt är bra. Allt är inte bra, okej, men det är jag som gjort det såhär. Och om det är såhär, så ska det vara såhär. Sen betyder inte den regeln att man inte kan förändra saker, för om man kan förändra, så är det så det ska vara. Det är en knepig regel, för det är lätt att bli passiv av den, men det är inte såhär det behöver vara för alltid. Det är skit nu, men det är inte skit för alltid. Och om det är skit nu, så ska det vara skit nu. Det är som det ska vara. Så.
Jag har en tandborste, hur mysigt är inte det på en skala? Tandborstar är underskattade. Grovt. Lev två dygn utan en, så känner man hur mycket man älskar dom små kräken. Nu ska den komma till nytta. Over&Out.
Himmel och pankaka. Jag är verkligen patetisk. Och då är det bra att stanna upp och förstå det här, istället för att springa omkring som en huvudlös höna och skrika att allt är bra. Allt är inte bra, okej, men det är jag som gjort det såhär. Och om det är såhär, så ska det vara såhär. Sen betyder inte den regeln att man inte kan förändra saker, för om man kan förändra, så är det så det ska vara. Det är en knepig regel, för det är lätt att bli passiv av den, men det är inte såhär det behöver vara för alltid. Det är skit nu, men det är inte skit för alltid. Och om det är skit nu, så ska det vara skit nu. Det är som det ska vara. Så.
Jag har en tandborste, hur mysigt är inte det på en skala? Tandborstar är underskattade. Grovt. Lev två dygn utan en, så känner man hur mycket man älskar dom små kräken. Nu ska den komma till nytta. Over&Out.
Kommentarer
Trackback
