-
Ibland är det skönt att bara sitta och lyssna på musik, titta på gamla bilder och känna känslor. Bara för sakens skull så lyssnar jag på Säkert!, och nu kommer jag bli beroende av henne igen. Det kan inte hjälpas. Nu ska jag röka och sen sova. Eller ligga i sängen och blunda. Jag sover inte så mycket nu för tiden.
Det är kallt, du får låna min halsduk,
du går så misstänkt nära mig.
Du har missförstått, jag är inte värd det här,
jag har ingenting som du vill ha.
Det kommer bara leda till nåt ont, ändå.
Det kommer bara leda till nåt ont, ändå.
Kyss mig inte,
det kommer bara leda till nåt ont ändå.
- Säkert!
O&O.
DET KOMMER BARA LEDA TILL NÅT ONT
Idag har jag nog inte vart speciellt produktiv. Men några saker har jag gjort.
Produktiv sak 1:
Gjorde klart bakgrunden, och blev nöjd! Jag tror faktiskt den är klar nu.
Produktiv sak 2:
Åkte till Skärholmen och övade att göra saker ensam. Letade efter en kofta, och hittade en väldigt fin det första jag gjorde. Jag provade den, och man måste säga att jag tydligen klär i koftor. Den kostade 400 riksdaler, och jag tänkte; oj vad dyrt, men jag har inga erfarenheter av att köpa koftor, så det kanske är normalpris. Jag kände själv att min kofterfaranhet var bristande, så jag kollade på carlings och monki (gillar verkligen inte monki, men dom ser ut som en sådan butik där man kan få ett bra intryck av hur en kofta ska se ut), och det visade sig att en kofta mycket väl kan kosta 400. Den kan kosta 800 också. Men sen hade det gått en timme (stod i provrummet i 20 minuter och velade om huruvida en kofta ska se ut så som den gjorde eller inte), och min buss skulle snart gå så jag köpte ingen kofta utan åkte hem och drack kaffe och åt en fryst lussebulle. Men jag vågade göra saker ensam. I veckan ska jag försöka fika ensam. Det blir nog jobbigt, men sånt här borde man ju kunna.
Produktiv sak 3:
Det första jag gjorde när jag kom hem var att fixa disken. Medan kaffet kokade så gjorde jag det. Det här är bra gjort, jag skjöt inte upp det, precis som jag brukar göra. Det här är ett stort steg. Och nu ska jag ta hand om disken igen, och jag ska unna mig en cigarett efteråt, bara för att jag inte skjutit upp det. Ibland är jag bra. Som idag. Idag var en bra dag, jag har inte skjutit upp något idag, och jag har vart helt ensam idag och det har inte kännts så hemskt som man kanske kan tro.
Och nu blir det disk då! Over&Out.
I'M IN LOVE WITH A GIRL
Jag är verkligen helt lost. Vet inte ens om jag tycker om storstadsmiljön. Den här bilden sätter myror i huvudet på mig.
YOU CAN'T SAY NO TO ME
Produktiv sak 1:
Betalade räkning, kollade att hyran överförts, och såg över min ekonomi. Den ser fin ut för tillfället. Fick ju precis lön.
Produktiv sak 2:
Lärde mig lite om det här med fonder, och konstaterade att Asien är något att satsa på. Jag tror jag ska köpa fonder för första gången i mitt nittonåriga liv. Det känns läskigt.
Produktiv sak 3:
Kom fram till att även om jag inte vet vad jag ska göra så borde jag ta tag i saker.
Produktiv sak 4:
Tog tag i saker. Jag ska plugga upp kurserna jag sumpat. Jag lyckades förmå mig själv att titta in på komvux hemsida, och insåg efter ett tag att jag kan läsa vad jag vill, jag behöver 100 valfria poäng för ett fullständigt betyg. Inga kurser i geologi fanns (väldigt synd faktiskt), så nu väger jag lite mellan en fotografisk kurs (den mer slappa kursen där jag kan flyta med), och teckenspråk för hörande (där jag kommer få kämpa som fan, men säkert ha jävligt kul). Lutar åt teckenspråk. Har alltid velat kunna det.
Produktiv sak 5:
Gjorde det jag är sämst på när det kommer till mina bilder, en bakgrund. Jag såg döden i vitögat, och okej, det är inte världens snyggaste bakgrund, men jag gjorde en iallafall. Jag tog inte den bekväma vägen, jag utmanade mig själv.
Produktiv sak 6:
Jag insåg att det kommer en dag när saker kommer kännas okej igen. Det här är en tröstande tanke. Jag grät lite av den, för det är verkligen inte bra i mitt huvud, men det kommer att bli det. Som när jag ska göra något väldigt jobbigt, till exempel flyga, så fokuserar jag på att om tolv timmar sitter jag på altanen och röker igen, om tolv timmar ligger jag i min säng och sover, om tolv timmar tittar jag på tv, helt enkelt, om tolv timmar kommer jag kunna titta tillbaka på den sekunden och tänka att det är bakom mig. Det är lite så jag tänker nu, om en månad kommer det kännas bättre, om tre månader går jag min kurs i teckenspråk, om sex månader är det sommar, om ett år kommer jag tänka tillbaka på det här ögonblicket och säga; det ordnade sig. Jag försöker hålla fast i den tanken. För i grund och botten så ordnar sig allt. Varför skulle mitt liv vara ett undantag?
Och nu ska jag sova, för nu blev precis klockan måndag. Jag lyssnar på Tgr Lou igen, han säger; I wanna be irreplaceable, I wanna be of use, och jag tänker att det vill väl alla. Är det inte precis det som alla strävar efter?
O&O.
COALITIONS
Jag insåg här om dagen att jag är ganska patetisk. Jag pratar om passivitet, när jag själv sitter och väntar på att livet ska trilla ned i skallen på mig. Borde jag ta tag i saker? Ja. Vad borde jag göra? Jag vet inte. Och däri ligger problemet. Jag kan inte göra något innan jag bestämt mig för vad jag vill göra. Och så är vi där igen; vad vill jag egentligen? Jag vet inte. VAR ÄR MIN LILLA KLOKA GUMMA SOM SÄGER HUR JAG SKA GÖRA? Är mer eller mindre övertygad om att hon kolat för länge sedan. Kvar är en liten förvirrad hamster som springer i cirklar och undrar vad som är upp och ned. Vad jag skulle vilja är att försörja mig på konst. Och det är det enda jag inte kan. För det finns inte en jävel som kan försörja sig på konst. Så jag måste vilja något annat. Problemet är att jag inte vet om jag vill något annat. Eller vad. Eller hur. Vill jag något över huvud taget? Ja. Jag vill göra något meningsfullt som ger en känsla av att tiden går och att det är okej att den gör det. Och vad är meningsfullt? Jag vet inte. Kreativitet? Ja, ni hör ju. Jag vet inte ens vad jag tycker är meningsfullt.
Nu ska jag fortsätta på min fina bild, som visserligen fortfarande gör mig lite lätt sjösjuk, men som i ett sammanhang kan bli grym. Over&Out.
I DON'T WANNA BE
Så, ikväll har jag fastslagit saker. Jävlar vad jag har fastslagit saker. Det finns en tid för vissa tankar men det är inte nu. Nu tänker jag utan vidare presentera den mest laddade bild jag gjort.
Jag är på topp ikväll. Konstnärligt. Aldrig har jag så intensivt känt för något jag gjort. Jag blir alldeles illamående av att titta på den, hela magen vill vända sig av längtan att få vara så uppslukad av en person. Vill bara bli klar med den, men det där är bara början. En början som tagit lite drygt fyra timmar. Det går långsamt, men det blir å andra sidan ganska fint. Även om jag inte orkar se på det mer.
Mentalt är jag inte alls på topp ikväll. Mentalt är jag helt körd. Det händer väldigt ofta att jag vill slå mig själv i huvudet med ett stekjärn. Det här är ett sådant tillfälle. Vad håller jag på med? Jag vet inte. Som vanligt så vet jag inte. Det är inte mycket jag vet när man tänker efter. Jag vet vad klockan är, och jag vet hur man framkallar fotografier. Vet jag mer? Ja, jag vet uppenbarligen hur man ska göra om man vill göra allt helt jävla fel. Förutom det är det ganska överfyllt med röriga frågor. Jag vill ha svar. Varför finns det inte en liten klok gumma inuti en som man kan fråga saker till som svarar vad som är rätt och fel? Min verkar vara medvetslös för tillfället. Överhettad kanske. Eller så fick jag aldrig en. Min är vikarie och irrar fortfarande runt någonstans i fotknöls-trakterna. Ska äta en smörgås och försöka få rätsida på åtminstonde en sak ikväll. Dagens bedrift får det bli.
Over&Out.
FUNCTIONS
1. Mamma utbrast; vi bakar lussebullar! Så det gjorde vi, och det blev verkligen hur gott som helst! Dom blev så fina och gula, och det händes väldigt lugnande att knåda en deg. Det behövdes verkligen, efter alla tankar om tid och ålder. Sen åt vi bullar och drack mjölk. Mums.
2. Tänkte försöka imitera La Roux lite, så jag sminkade mig lite liknande (vågade inte riktigt hela vägen), och sprayade upp håret i en flupp. Men det blev mest likt en rockabillyfrisyr med storhetsvansinne. Fast det var ganska fint ändå, så det gjorde ingenting.
3. Mötte Hatten på centralen, jag kände knappt igen honom, någonting som jag inte kunde sätta fingret på var väldigt annorlunda med människan. Senare insåg jag att detta var lycka. Han är lycklig. Han tycker om sin tillvaro, sig själv och sin situation. Det bara strålade om honom. Det är väldigt poetiskt på något sätt, hur han har skalat av sig det som tynger honom. Om någon känner sig deppig kan jag rekomendera att bara ta sig en titt på Hatten, man kan inte låta bli att le när han börjar prata om sina dagisbarn och hela han strålar. Vacker, är vad han är. Lycklig människa blir vacker.
4. Vi åt middag, pratade om allt och ingenting, och gick runt i gamla stan och upptäckte nya saker. Vi hamnade inne på en liten gård bland husen, med ett vackert träd i mitten, och några bänkar att sitta på. Så vi satt där ett tag. Det var fint. Det var ett sånt ställe man annars bara går förbi utan att tänka på. Sen gick vi och drack chailatte/cappuchino på ett litet fik och skrattade åt ett par finska turister som beställde en KAAAFF LAAATT (läs; kaffelatte). Vi satt där och bara pratade och retades och gjorde vad vi gör bäst; ingenting alls egentligen. Jag gillar det. En vän som man kan göra ingenting med är en bra vän.
Så gårdagen var toppen. Idag är jag trött, kom hem vid ett eller nått, och kunde inte låta bli att äta upp en påse nachochips som låg och skräpade i ett hörn (tror jag börjar bli beroende av dom), och plötsligt var klockan hur mycket som helst. Nu sitter jag och skriver, det känns bra, det var väldigt länge sedan jag skrev. Jag gillar min idé, även om jag inte tror att den kommer bli klar. Imorgon är det lite kalas tror jag. Skulle vilja göra något annat egentligen, känner inte alls för kalas, men jag får bita ihop. Har iallafall noppat ögonbrynen (!!) och det blev nog rätt fint. Ett stort steg mot att bli en kvinno-kvinna. Jag känner mig stolt som tog tag i det. Nu ska jag röka och sen fortsätta skriva,
Over&Out.
WAY OUT
Egentligen skulle jag sluta lite tidigare idag, men det blir nog inte så. Vill verkligen bli klar med en sak som står i ugnen, gillar inte att ligga efter. Jag kom på en sak inatt. Jag tror jag har en ålderskris. Helt plötslig har jag en sjuk ångest inför att det är så mycket tid att fylla i mitt liv. Jag är nitton år. Jag har så obegripligt mycket tid att fylla med något meningsfullt, jag kan inte greppa det, det är för stort. Världen ligger för mina fötter, sägs det, jag vill inte ha den. Jag vill kunna se slutet och känna mig lugn över att det finns ett. Är jag knäpp i detta? Ja, men det är nog tillfälligt. Jag tror jag insåg att jag har ett eget liv, som bara är mitt, som jag ska leva i väldigt många år till. Det känns främmande. Jag är helt förvirrad. Till råga på allt så insåg jag också att jag inte förstår det här med döden. Hur man kan prata med en människa ena stunden, och i andra så är den borta för alltid. Min hjärna säger; "nej, jag har pratat med denna person, jag vet att den finns, jag har bevis på att den lever, den har pratat med mig, den har rört sig, den har andats, saker försvinner inte bara sådär". Kanske är min tidsuppfattning skev, kanske har jag svårt att se skillnad på olika tidsaspekter, kanske kanske kanske. Men det bottnar väl i att jag är nitton år, jag har hela livet på mig att lista ut det här med döden, tiden och känslor. Skit är vad det är. Jag måste lära mig uppskatta det här, folk brukar säga att dom älskade att vara unga, odödliga och inte förstå det här med att allt tar slut och sånt. Men jag gör det inte. Det är så begränsande. Det är inte bara naivt, det är en brist på insikt. Erfarenhet. Jag känner mig för ung.
Ikväll blir det middag med Hatten. Får väl ta en öl också kanske, det är ju fredag. Känns som att det behövs en middag med en trevlig person, känner mig helt sänkt av jobbiga insikter. Men, jag ska vara positiv nu, mamma har faktiskt köpt yoghurt och ciabatta till lunch. Mot oändligheten!
Over&Out.
BROKEN STRINGS
1. Att vistas i små utrymmen med andra människor utan en chans att komma bort. Hade jobbigt med folksamlingar förut, men jag trodde nog jag var förändrad. Men icke, jag är livrädd för att vistas bland för många människor.
2. Att dra negativ uppmärksamhet till mig, även om jag vet att jag inte gör det. Jag kan inbilla mig själv att någon blir irriterad och arg på mig och bli ledsen för att den är arg, när den egentligen inte alls har tänkt på vad jag håller på med.
3. Bråk. När människor bråkar vill jag gömma ansiktet i händerna och gunga fram och tillbaka. Inte nog med att jag är rädd för bråk, jag är rädd för att bli hånad över att jag är rädd för bråk. För det händer då och då, att folk fräser till och blir irriterade över att jag blir ledsen och rädd när det inte ens handlar om mig. Så, jag är rädd för att bli rädd. För det är svagt och svaghet är irriterande för bråkande människor.
4. Att bli skrattad åt. Kanske framförallt att bli skrattad åt för hur man känner inför något.
5. Att skratta åt fel saker vid fel tillfällen för att jag blir rädd. Återigen en rädd-för-att-bli-rädd-rädsla. Jag är dålig på att vara rädd, jag handlar helt ologiskt. Alltså, att göra det jag är rädd för, skratta ut någon när den säger/gör något som den tycker är viktigt, för att jag själv blir trängd. Det är obehagligt.
6. Att göra saker ensam. Saker som folk i vanliga fall gör i par. Som att fika, titta på film, äta sushi, saker där man känner hur ensam man är. Det skrämmer mig verkligen.
7. Att jag jämnt och ständigt gör en massa misstag och kommer upptäcka det när som helst.
8. Att det inte blir bättre än såhär. Och såhär är det inte helt jättebra.
9. Att jag ska tappa mina känslor och bli kall och tom inombords. Det är väl kanske det jag är mest rädd för i hela världen. Att jag inte är mänsklig.
Ritad till låten The War Between Us - Tiger Lou.
Ingen idé att lägga upp den i vanlig bild, den
måste nästan ses i storformat, så miniatyr får
funka. Känns bara så... inte jag. Är väldigt nöjd
med solskuggorna. Jag brukar inte göra sånt,
så det känns bra att det funkar. Är överlag nöjd.
Bilden ser precis ur så som jag känner mig.
Tolka fritt.
Bilden är klar, tankarna tänkta, over&out.
FAREWELL TO THE FAIRGROUND
We'll head south, just hold my hand now.
I feel like i'm casting off my clothes,
and i'm running through the snow towards the sunset,
and i'm always with you.
Keep on running, keep, keep on running,
there's no place like home.
There's no place like home.
- White Lies
Lyssnar på Tiger Lou. Känner mig mer ensam än på länge. Så många människor. Så få. It's gonna be okey säger Tgr Lou till mig. Jag vet inte vännen, jag vet faktiskt inte.
UNFINISHED BUISNESS
Rolig sak 1.
Jag såg fina solnedgångar (orkade inte se så många, men iallafall) över Sinais berg. Solen sjunker helt annorlunda där. Det är våldsamt på något sätt, snabbt, intensivt, rött. Väldigt speciellt.
Sak 2.
Snorklade (lite, orkade inte så mycket, blev för sjuk) i korallrevet Ras um el Sid, ett fint rev som låg 30 meter från vårt hotell. Många fina fiskar, många fina koraller. Det var kul.
Sak 3.
Var på en marknad. Det var rätt kul. Nån snubbe frågade mamma hur många kameler hon skulle ha för mig. Jag erbjöd mig själv för 1000, då ändrade han sig. Nu i efterhand kan jag förstå hans beslut. Jag hade feber, jag hade svarta ringar under ögonen, jag hade ansiktet fullt av utslag stora som pingisbollar (myggbett, är nog lite allergisk.. minst sagt), jag var genomsvettig, dammig, sliten och hade håriga ben. Jag hade inte ens gett en anorektisk kamel för mig själv.
Sak 4.
Klappade en kamel. Den var söt. Vill också ha en.
Så, på det hela taget var vistelsen inte helt angenäm. Jag ville dö 98% av tiden. Är väldigt glad att vara hemma, sova i min egen säng, dricka ur kranen. Nya fina converse har jag också!
Over&Out.
-
Såhär kommer det sluta. Med tanke på att drinkarna räknas in i all-inclusive-paketet. Full-Fia, JAJEMÄN.
Godnatt.
AS IF BY MAGIC
Idag var verkligen inte en bra dag. Jag sov nog fem timmar, vaknade två gånger under dom timmarna svettig och undrade var jag var. Väckarklockan ringde när jag glidit in i min djupsömn. Benen orkade knappt bära. Rökte morgonciggen i total apati. Jobbade åtta timmar. Somnade nästan stående vid två. Var hemma kvart över fem. Fniss hade ätit upp det jag skulle laga till middag vid lunch, för han är ju hemma. Jag fick spel, som det nervvrak jag är, och skrek om pasta och vilken idiot han är. Pappa blev rasande och åkte och handlade pasta. Fniss skämdes. Jag lagade mat. Jag packade resväskan full av badkläder, shorts och solkräm. Nu har jag fått nog, jag drar! Imorgon drar jag till Egypten en vecka, har fått nog av fuktig novemberkyla! Och det var det. Lovar att fotografera massor och berätta alla smaskiga detaljer när jag kommer hem.
Jag ska förresten flytta till Linköping och bli hattmakare. Nu är det bestämt. Om jag kan lura med Lilla Pojken så blir det kanske ett amerikanskt retrocafé med milkshakes och paj också. Men jag tror på hattmakeriet. Att vara hattmakare är det senaste. Så tufft. Allvarligt talat så funderar jag lite på att byta stad. Borde plugga upp betyg, kan man göra lite var som helst. Linköping är staden där alla drömmar kan slå in, bor man i Linköping så gifter man sig och lever lycklig i alla sina dagar och bor i en söt lägenhet ovanpå sitt hattmakeri, där man har en svart liten katt som stryker runt benen på kunderna som kommer in och beställer hattar och tar mått, och mot kvällningen pustar man ut och låser om butiken och går upp till den lilla lägenheten ovanpå där ens man redan har tagit med sig indisk hämt-mat och sitter och väntar och man bara känner i hela kroppen att fan, det här händer bara i Linköping.
För inte fan händer det här iallafall. Nej, Linköping, jag säger bara det.
Over&Out.
ZERO
<---- storformat.Gör om gör rätt. Andra gången man gör det går allt fortare.
Nu är jag hungrig tror jag. Har bara ätit en middag idag, så det är väl bara äta en till. Upptäckte att jag gått upp en kilo! Jag är glad glad glad, äntligen resultat av all denna plåga (det ÄR faktiskt sjukt jobbigt att äta hela tiden). Imorgon ska jag väl hitta på något. Hatten undrade om jag ville stadsvarndra. Sånt brukar vara kallt, men för all del, bättre än att ligga och stirra i taket. Nu, mot maten!
O&O.
TIGERLILY
Kvällen gick till följande;
1. Jag, mama och papa åkte till Skärholmen. Bruden i kassan var dryg och upplyste oss om att kosmetikan inte går att byta (sedan när är solskyddskräm kosmetika?), att den var oplomberad och att det faktiskt står på kvittot att oplomberad kosmetika inte går att lämna tillbaka. Min stora fråga är, om det nu står på kvittot, hur fan hade dom tänkt att man skulle få reda på det innan man köpte sin kosmetika, fick kvittot, och läste hur det låg till? För man måste köpa för att få kvitto, och om man köpte så gick det inte att lämna tillbaka. Bristande logik, bristande hyfs, bristande allt. Det upprörande är inte att vi slängde 400(!!!) spänn i sjön på fel kräm, det upprörande är att mamma blev jätteledsen och kände sig dum som inte visste hur det låg till. Jag är arg, ARG på människor som gör min mamma ledsen. Imorgon ska jag tillbaka och skälla ut dom. Om jag vågar. Jag är rädd för Åhléns-människor, dom får mig att känna mig ful och liten. Men, trotsa rädslor är bra.
2. Åt tortellini. Mama och papa gjorde AWSOME tortellini med massa bönor och svamp. Grymt.
3. Träffade Amerikanskan. Vi snackade en hel del skit om män och katter. Eller ja, ganska specefika män, och deras katter. Vem vare, vem vare som körde över katten?! Inte hon iallafall. Eller...?
4. Såg på Tales From Earth Sea, filmen jag köpte igår. Ojoj. Var tårögd på slutet. Precis som jag tänkt mig så var Goro precis som far sin, hans debut är fylld av episka scener, så vackert tecknat och så vackert spelat. Det är pur ondska mot pur godhet. Det är starka karaktärer, sorgligt och vackert och svårt att förstå. Djupt, nästan som lyrik att se på. I slutscenen värkte det i hjärtat på en, så vackert var det. Obeskrivligt. Helt obeskrivligt fin film. En söt grej var att det fanns en liten animering i den, Ghibli är annars väldigt bakåtsträvande, och kör inte med animeringar, men det fanns en liten en i slutstriden. Lite kul faktiskt. Är jag nörd för att jag älskar sånt här? Ja, men jag är en stolt nörd. Sådetså.
Nu ska jag börja om på min bild, för datorn tyckte att det var en bra idé att starta om sig när jag var ute och rökte. Jag hade en osparad bild öppen i photoshop. En bra bild. Ibland förtjänar min dator att döden dö.
Over&Out.
I WISH I WAS SOMEONE BETTER
Dagens lördagsfin såg ut såhär; Den Perfekta Kjolen, en svart långärmad tshirt under en söt beige topp, randiga grå strumpbyxor, svarta grodprins-sockar, BullHead-skorna och en massa ostyrigt hår. Locktången fick komma fram. Fikade med X för att hjälpa honom lite med den emationella biten. Svårt. Vissa människor tenderar att se pedantiskt på känslor. Känslor är inte pedantiska, känslor kan inte bestämmas eller styras. Jag blir ledsen i hjärtat av människor som försöker styra och kontrollera allt omkring sig. Det är inte bra. Allt kan inte beräknas, allt ska inte beräknas. Det är inte okej att beräkna vissa saker. Antar att jag aldrig kommer komma över att han beräknade mig, att jag blev en bit i hans logiska pussel. Jag var rätt häst att satsa på. Kan man komma över det? Kanske. Jag bryr mig inte längre, men det är ändå min första kärlek. Det var trevlig att träffa honom iallafall. Även om han fortsätter beräkna och förstöra för sig själv. Hurra för självdestruktiva människor och mönster. Känns det igen kanske?
Men, nu ska jag med mamma och lämna tillbaka en grej i skärholmen. Hon är rätt ledsen över att ha köpt fel prylar. Sen blir det nog film i min ensamhet. Längtar faktiskt.
Over&Out.
HAPPY-LAB
Idag har jag inte jobbat så värst mycket. Eller jo, men när allt jobb var slut så fick jag göra en liten djävul i porslin. Mamma tyckte det var en kul grej. Jag gillade det verkligen, lägga porslin är hur kul som helst. Och måla en djävul var aproligt! Bild kommer senare. Frågan är vad jag ska göra med resten av dagen/kvällen. Om mitt konstiga labila humör ger med sig så är det tydligen återträff med några klasskompisar, men dom är inte sådana man vill bryta ihop framför, så vi får se. Känns pinsamt om det gick fel. Ska väl försöka övertala Hatten att hitta på något. Vi ligger på samma hjärndöda mentala nivå. På något sätt finner två trasiga människor tröst i varandra. Hur går det till? Jag vet inte, kanske en acceptans om att båda vet hur det känns i varandra gör att man kan skratta. Kanske kan man bortse från trasigheten om båda är det. Jag vet inte.
In the happy-lab är vår labblåt förresten, nu är det officiellt! (Happyland - Amanda Jensen)
Dags att städa ur bänken och se efter hur djävulen mår efter glansbränningen, svooosch!
IM NOT YOUR TOY
O&O.
TRISTESSE JOIE
Eftersom att idag är en sån där jobbig dag man vill stoppa huvudet i sanden (eller en köttkvarn) tänkte jag göra en dedikation till saker jag tycker om nu.
SAKER JAG TYCKER OM;
1.
Att klä upp mig till tänderna. Såhär såg jag förresten ut i söndags när jag och Hatten
körde vår vem-är-stiligast-tävling, gissa vem som vann..? Sen blev det krogen och
firande av Skandalens 20-årsfyllande, och sen blev det baksmälla imorse, men men.
2.
Min bror Fniss. Han är galen. Och man vet aldrig vad han tänker på. Om han inte
har ett PS3 framför sig. För då tänker han på hur man på bästa sätt kan uppgradera/
pimpa/förfina/totalförstöra den. Gäller all teknik. Trots hans förmåga att pilla sönder
allt i huset, så tycker jag om honom. Vi ser ut som hillbillys. Som vanligt. Länge sedan.
3. 
Mina vänner. Just nu kan jag inte träffa Darlin, för hon befinner sig på andra sidan
klotet. Så jag bläddrar genom våra galna bilder och är lättad över att ingen kom till
skada. Inte så många iallafall.
4.
Hunden Klara. Hon bor här, hon bossar runt oss, hon tar upp hela soffan, hon kommer
och lägger sig på ens huvud när man ligger och sover och blir sur om man flyttar på
henne, hon är rätt speciell vår hund. Men jag gillar henne.
5.
Att vara kär. Älskar den känslan. Spelar ingen roll om det är obesvarat eller omöjligt eller
vad det nu kan vara. Få saker känns så bra.
Funderar helt ärligt på att sova snart. Dagen var lång och jag var trött. En cigg och lite så och sen hopp i säng med mina älskade (yes, you gotta love them.. not) korsord! Men, innan jag glömmder det, så går min plan om att gå upp i vikt relativt dåligt. Vägde mig, hade tappat en hekto. SÅ, jag lunchade med Rut (en 9-bitars sushi), gick runt i staden lite, åkte hem, klockan halv fyra åt jag en andra lunch/middag (tre bitar kantarellpaj, två stora skivor brie, två bröd, sallad, en stor bit varmrökt lax OCH tårta), sen gick det några timmar, mamma kom hem, middagen var lite svår att få ner faktiskt... kämpade, men nådde inte hela vägen. Misstänker att jag gick till överdrift idag. Nåväl,
Over&Out.
GOT 2 LET U
Har vart däckad av vaccin, ska uppdatera när jag kommer hem! Ska luncha med Rutan idag, ska bli kul. Now, back to work.
O&O
LES FEMMES
Bra sak nummer 1:
Mitt hår blev faktiskt bra. Jag fick en frisör som var lite halvgalen och hur skön som helst, som vågade ta i lite. Så det blev en rejäl undercut i nacken, asymetriska inramningar och kort kort kort. Och ändå långt. Är sjukt nöjd, det är en frisyr man kan fixa med, men som man egentligen inte behöver fixa med för att den ska se okej ut. Det senaste är extremt komplicerade klippningar där man inte riktigt vet vad som är vad. Upp och ner? Fram och bak? Våga blanda med koncepten, det är det senaste i snöslasket! Ju fulare/konstigare/sjukare det är, desto bättre!
Bra sak nummer 2:
Vi åt Indiskt till lunch, Palak Paneer och massa naanbröd. Tummen upp till mammas initiativtagande. Sen åt vi thaimat till middag. Tummen upp för vegetariska vårrullar, soya och nudelsoppa. Jobbar med maten, har lite att gå upp.
Dålig sak nummer 1:
Jag har ont i armen efter grisvaccinet. Det var lång kö, bristande organisation och bara jobbigt. Och inget bokmärke fick man heller. Nej det var inge kul alls.
Dålig sak nummer 2:
Somnade nästan över arbetsbänken. Sov ungefär fyra timmar inatt, och ja, jag brukar hävda att jag är en fungerande människa bara jag får fyra timmar, men jag är helt slut. Helt slut. När jag väl somnar drömmer jag mardrömmar och vaknar helt svettig och panikslagen. En sömnlös vecka tar kål på mig. Måste få sova inatt.
Det senaste. En riktig snöslaskfrisyr (på ett positivt sätt)!
Men det har gått många timmar utan att magen vänt sig uppochned. Många timmar där jag i bakhuvudet bara kunnat ana att något inte står rätt till. Många timmar har gått helt enkelt. Och det är bra. Imorgon blir också bra, för jag ska klä upp mig till tänderna, inviga min nya konstiga hatt (ja jag lovar att lägga upp en bild så ni kan få er ett gott fredagsskratt), inviga mitt nya hår, mina nya kläder, och umgås med Hatten. Funderar på att ta mina
fuck-you-jag-är-en-och-sjuttiofem-i-dom-här-skorna-skor, men det får vi se, är nog en hel del knatande inblandat, och det är inte deras starka sida. Ska väl sminka mig lite också. Vi får se, känns jobbigt. Men nu, mot disken, och vidare (mot sängen och mina olösliga hemska korsord)!
Over&Out.
IN FOR THE KILL
O&O.
YOU MAKE ME LIKE CHARITY
Ja, jag köper tillfällig lycka. Låt mig. Jag måste. Köpte en kjol, en skjorta, och en rysligt dyr hatt av invecklat slag. Svart med fjädrar och ska sitta på sniskan och gudvetvad. Fniss sade; du ser fransk ut, jag ska fotografera dig i den. Han har nämligen en ny analog kamera med svartvit film och är helt exhalterad. Låter bra, jag vill gärna dras med i känslan och bli exhanlterad över gamla analoga kameror och svartvit 800iso-film. Men det blir jag inte, inte ikväll. Dagen har spenderats med många koppar kaffe, äppelmuffins, kyliga vindar och snö, och det är dags för mig att ta itu med känslorna som tryckts ned i botten. Ska lägga mig i sängen snart, gå igenom saker i mitt huvud och skissa på en frisyr. Ska klippa mig på Franska Salongen imorgon, det blir väl en page, trots att jag vet att jag inte klär i page. Men det är så vackert (på andra) så jag kan inte låta bli. Kämpar hårt med att bli helt uppslukad av det jag gör. Tyvärr betyder det att jag någonstans inuti mig låtsas som att allt är som vanligt, och när det slår mig gör det ont, så jävla ont. Men ja, ett mål per dag, måste ha ett mål med varje dag för att ta mig ur sängen, i mina kläder och orka sätta ena foten framför den andra.
Tack till min vän Hatten, som tvingade fram ett skratt ur mig, även om det var ett hysteriskt skratt, gränsande till galet. Måste skratta för att orka gråta. Måste gråta för att orka skratta.
Träffade mormor och morfar en snabbis också, mormor lyfte på hatten och påpekade stolt att hon klippt sig. Jag sade; oj, jävlar vad snyggt. Hon sade; ja, jag bad dom klippa mig som en skolflicka, och tänk, det gjorde dom faktiskt! Man måste älska min mormor, hon är den enda 80-åringen som helt seriöst ber om en skolflickeklippning, hittar en frisör som är villig att klippa den, och faktiskt bär upp den sjukt jävla snyggt. Hon är grym, min mormor. Lite knäpp ibland, men grym.
Dags att krypa ned under täcket och kanske få ur sig lite tårar. Kanske få sova lite också. Over&Out.
TURN INTO
Nu är Benknäckaren här, och det betyder sushionsdag, och sen slå ihjäl tid. Så mycket som möjligt.
O&O.
COVER MY EYES
Efter en dusch hade jag inga cigg. Valet stod mellan att inte röka nattcigg och inte morgoncigg och inte förmiddagsfikacigg, eller att gå ut ur huset. Lyckades ta mig till kiosken genom att lura mig själv att jag inte alls var där på riktigt. Det var Snälla-Jen som stod i kassan. Hon undrade hur det gick på jobbet och jag glömde bort hur jobbigt det var och berättade om att jag avancerar från porslinsassistent, till allas lilla assistent. Hon skrattade åt att jag tyckte det var kul att klippa blekskenor och att jag tog tjejernas muckande och slagsmål som att jag blivit accepterad som medarbetare. Jag förstod inte förrän jag var halvvägs hem att jag faktiskt gått till kiosken och fått mina Luckys. Och att det vridna ljudet jag hört där inne var mitt skratt.
Idag har tagit all kraft ur mig. Orkar knappt hålla ögonen öppna. Händerna darrar av utmattning. Jag köpte en kjol idag också. Vet inte vad som flög i mig, tänkte väl att jag skulle bli gladare. Lite glad var jag ett tag, så det gjorde väl något gott. Vandrade runt på Judit och hittade den. Fodrad yllekjol, hög midja, tjock och tung, knälång, mycket vidd, fina dragkedjor fram, och fickor. Antar att jag köpte den för att i vanliga fall hade jag fallit död ner av lycka, det är Den Perfekta Kjolen. Även om det bara var en liten gnista idag, så ligger vanan i. Vill vara fin. För vem? För mig. Även om jag inte orkar vara fin nu så finns det dagar jag måste vara fin för mig själv. Även om jag nu hasar runt i sunkig kofta och flanellskjorta, det passar mig nu. Har lyssnat på La Roux nu, min dagliga dos sympati.
No wonder I'm scared
To look in your eyes
You've turned me away
So many times
You can take it away
At any given moment
It's hard to believe
While you're in this disguise
So would you hold me please
I'm trying hard to breathe
I'm just surviving
So would you hold me please
I'm trying hard to breathe
Stop me from crying
La Roux - Cover My Eyes
I have to cover my eyes, ja. Nu ska jag blunda. Over&Out.
A PERFECT DAY ELISE
Känsla 1. Total avsaknad av empati. Passivitet. Knappt ork att andas. Krypa ihop till en boll och känna hjärtslagen. Ingenting i huvudet utom brus. Ljuden betyder ingenting. Bilderna betyder ingenting. Bara brus.
Känsla 2. Bilder i huvudet. Sorg, känslan av att aldrig få ha ett tak du kan kasta spaghetti i för att se om den är färdigkokt, att aldrig skaffa hamstern Gertrud (som utan tvekan skulle fått heta Gertrud även om det råkade bli en hane), att aldrig mer skrika åt dig när du lyfter mig trots att du vet att jag hatar det (och därför älskar det), att aldrig mer få tjata om att du aldrig vill duscha med mig, att aldrig vakna av att jag fryser för att du har lagt dig på täcket i sömnen, aldrig äta philadelphiaochgurkmackor till frukost för jag orkar aldrig göra dom själv, aldrig lägga din hand på mitt huvud och säga -pilla i hååååreet- när vi tittar på film och du är trött och vill egentligen bara sova, aldrig vara blyg och klängig när vi träffar dina vänner som tycker jag pratar/går/skrattar/skämtar konstigt för jag är från stockholm, aldrig hata lukten av att du öppnar snusdosan när du precis har rökt, aldrig slå på dig när du fastnar i fotboll på tv, aldrig behöva trösta dig varje gång jag utklassar dig i Halo 3, aldrig få leva med dig. Aldrig få bli äldre med dig. Aldrig få köra ned mina kalla händer i din ficka där det alltid är så varmt och mysigt. Sorg. Jag fick ett år. Ett bra år.
Känsla 3. Förnekelse. Dethärhänderinteoss. Det händer folk som slutat älska. Inte oss.
Känsla 4. Outhärdlig. Dån i huvudet. Kroppen går sönder. Gräns till vansinne. Strukturen i mitt huvud faller samman. Hjärtslitande.
I förnekelsen är jag någolunda glad. I sorgen finns gråt. I känslokylan kan jag vila. I vansinnet kan jag skrika. Det pendlar. Jag vet, dom här separata känslorna går över, det kommer lägga sig en stum kyla runt mina muskler, ett andra skinn, och det blir bättre då.
Duscha. Länge. O&O.
ILLUSION
Sitter och bläddrar igenom bilder ett år tillbaka, lyssnar på våra låtar och gråter. Det här är mitt liv. Tillvaron är raserad och jag fortsätter gå upp på morgonen, gå till jobbet. Jobba, gå in på toaletten och gråta, fortsätta jobba. Jag skulle ge så mycket bara för att få höra hans röst men det går inte. Måste gå vidare, men jag vill inte. Varför gå vidare från det bästa som hänt, varför leta när man redan hittat det man vill ha? VARFÖR? VARFÖR I HELVETE SKA MAN ÄLSKA OM DET INTE FUNGERAR?
Jag skulle dö för den här människan, ändå kan jag inte leva för honom.
Jag tappar det nu. Allt. Min tro, mitt hopp och mitt förstånd.
E18
Väl i Halmstad åt vi pizza och kollade på Död snö, fast bara i tio minuter tills jag nästan kissade på mig. Vi såg District 9 istället. Och Rolemodel. Död snö var inte kul alls. Den var jätteläskig. Och så pratar dom så muppigt.
Nu ska vi rulla till Eurostop och staden, heh, "staden". I stockholm tar det en halvtimme att gå genom hela gamla stan, i halmstad tar det en halvtimme att gå genom HELA "halmstad innerstad". Nu håller han på och skriker om att vi måste åka innan allt stänger. Ja, saker stänger tidigt här i nästan-sverige-men-mest-skåneland.
Over&Out.
NATTÖPPET
O&O
