A PERFECT DAY ELISE
Känsla 1. Total avsaknad av empati. Passivitet. Knappt ork att andas. Krypa ihop till en boll och känna hjärtslagen. Ingenting i huvudet utom brus. Ljuden betyder ingenting. Bilderna betyder ingenting. Bara brus.
Känsla 2. Bilder i huvudet. Sorg, känslan av att aldrig få ha ett tak du kan kasta spaghetti i för att se om den är färdigkokt, att aldrig skaffa hamstern Gertrud (som utan tvekan skulle fått heta Gertrud även om det råkade bli en hane), att aldrig mer skrika åt dig när du lyfter mig trots att du vet att jag hatar det (och därför älskar det), att aldrig mer få tjata om att du aldrig vill duscha med mig, att aldrig vakna av att jag fryser för att du har lagt dig på täcket i sömnen, aldrig äta philadelphiaochgurkmackor till frukost för jag orkar aldrig göra dom själv, aldrig lägga din hand på mitt huvud och säga -pilla i hååååreet- när vi tittar på film och du är trött och vill egentligen bara sova, aldrig vara blyg och klängig när vi träffar dina vänner som tycker jag pratar/går/skrattar/skämtar konstigt för jag är från stockholm, aldrig hata lukten av att du öppnar snusdosan när du precis har rökt, aldrig slå på dig när du fastnar i fotboll på tv, aldrig behöva trösta dig varje gång jag utklassar dig i Halo 3, aldrig få leva med dig. Aldrig få bli äldre med dig. Aldrig få köra ned mina kalla händer i din ficka där det alltid är så varmt och mysigt. Sorg. Jag fick ett år. Ett bra år.
Känsla 3. Förnekelse. Dethärhänderinteoss. Det händer folk som slutat älska. Inte oss.
Känsla 4. Outhärdlig. Dån i huvudet. Kroppen går sönder. Gräns till vansinne. Strukturen i mitt huvud faller samman. Hjärtslitande.
I förnekelsen är jag någolunda glad. I sorgen finns gråt. I känslokylan kan jag vila. I vansinnet kan jag skrika. Det pendlar. Jag vet, dom här separata känslorna går över, det kommer lägga sig en stum kyla runt mina muskler, ett andra skinn, och det blir bättre då.
Duscha. Länge. O&O.
Om du fick ett år som var ett bra år, gläds åt det min vän. Det är inte alla förunnat. Och det kommer fler bra år så småningom, om du tillåter det. För vi som känner dig lite (eller kanske mycket) vet att det bara är du själv som kan hindra det från att hända igen.
Hur många killar har du träffat sedan du började se på dem som något spännande? 100? eller 1000?
Men knappast de 100000 eller fler som finns i vårt land (räknar då någorlunda passande åldrar). Och om du hittat 1 perfekt match på 1000 så finns det minst 100 på 100000 (troligen fler), så det är bara att hålla ögon och dörrar öppna så finner du någon mer av dem en vacker dag. Det är vad jag tror i alla fall...
Nu gäller det bara att hålla vansinnet stången ett tag så den värsta smärtan och sorgen får lägga sig till ro lite.
