AS IF BY MAGIC
Idag var verkligen inte en bra dag. Jag sov nog fem timmar, vaknade två gånger under dom timmarna svettig och undrade var jag var. Väckarklockan ringde när jag glidit in i min djupsömn. Benen orkade knappt bära. Rökte morgonciggen i total apati. Jobbade åtta timmar. Somnade nästan stående vid två. Var hemma kvart över fem. Fniss hade ätit upp det jag skulle laga till middag vid lunch, för han är ju hemma. Jag fick spel, som det nervvrak jag är, och skrek om pasta och vilken idiot han är. Pappa blev rasande och åkte och handlade pasta. Fniss skämdes. Jag lagade mat. Jag packade resväskan full av badkläder, shorts och solkräm. Nu har jag fått nog, jag drar! Imorgon drar jag till Egypten en vecka, har fått nog av fuktig novemberkyla! Och det var det. Lovar att fotografera massor och berätta alla smaskiga detaljer när jag kommer hem.
Jag ska förresten flytta till Linköping och bli hattmakare. Nu är det bestämt. Om jag kan lura med Lilla Pojken så blir det kanske ett amerikanskt retrocafé med milkshakes och paj också. Men jag tror på hattmakeriet. Att vara hattmakare är det senaste. Så tufft. Allvarligt talat så funderar jag lite på att byta stad. Borde plugga upp betyg, kan man göra lite var som helst. Linköping är staden där alla drömmar kan slå in, bor man i Linköping så gifter man sig och lever lycklig i alla sina dagar och bor i en söt lägenhet ovanpå sitt hattmakeri, där man har en svart liten katt som stryker runt benen på kunderna som kommer in och beställer hattar och tar mått, och mot kvällningen pustar man ut och låser om butiken och går upp till den lilla lägenheten ovanpå där ens man redan har tagit med sig indisk hämt-mat och sitter och väntar och man bara känner i hela kroppen att fan, det här händer bara i Linköping.
För inte fan händer det här iallafall. Nej, Linköping, jag säger bara det.
Over&Out.
