always go down with a BANG

Feminist? Ja kanske är jag lite feministisk av mig. Jag skulle nog säga att jag helt enkelt inte bryr mig speciellt mycket. Dom dagar jag bryr mig, så är jag mest ute för att provocera. Och det är vad jag har att säga om hela ben-hårs-debatten. Man gör som man vill, om man inte är rädd för att sticka ut för då får man väl göra som man inte vill. Inte är det någon som bryr sig egentligen. Och är det någon idiot som påpekar att man har håriga ben och det är ofräscht/fult/random förolämpning, ja då är det pungspark som gäller. Den människa som har hår-fobi är förmodligen väldigt hårig själv.

Idag har jag inte jobbat så värst mycket. Eller jo, men när allt jobb var slut så fick jag göra en liten djävul i porslin. Mamma tyckte det var en kul grej. Jag gillade det verkligen, lägga porslin är hur kul som helst. Och måla en djävul var aproligt! Bild kommer senare. Frågan är vad jag ska göra med resten av dagen/kvällen. Om mitt konstiga labila humör ger med sig så är det tydligen återträff med några klasskompisar, men dom är inte sådana man vill bryta ihop framför, så vi får se. Känns pinsamt om det gick fel. Ska väl försöka övertala Hatten att hitta på något. Vi ligger på samma hjärndöda mentala nivå. På något sätt finner två trasiga människor tröst i varandra. Hur går det till? Jag vet inte, kanske en acceptans om att båda vet hur det känns i varandra gör att man kan skratta. Kanske kan man bortse från trasigheten om båda är det. Jag vet inte.

In the happy-lab är vår labblåt förresten, nu är det officiellt! (Happyland - Amanda Jensen)

Dags att städa ur bänken och se efter hur djävulen mår efter glansbränningen, svooosch!