always go down with a BANG

Sitter och bläddrar igenom bilder ett år tillbaka, lyssnar på våra låtar och gråter. Det här är mitt liv. Tillvaron är raserad och jag fortsätter gå upp på morgonen, gå till jobbet. Jobba, gå in på toaletten och gråta, fortsätta jobba. Jag skulle ge så mycket bara för att få höra hans röst men det går inte. Måste gå vidare, men jag vill inte. Varför gå vidare från det bästa som hänt, varför leta när man redan hittat det man vill ha? VARFÖR? VARFÖR I HELVETE SKA MAN ÄLSKA OM DET INTE FUNGERAR?

Jag skulle dö för den här människan, ändå kan jag inte leva för honom.

Jag tappar det nu. Allt. Min tro, mitt hopp och mitt förstånd.