always go down with a BANG

Och nu är det åter jag som ska bestämma mig. Vad är saker värda? Hur mycket orkar man offra? Hur mycket orkar man älska, när all beröring, alla blickar, allt det intima som man lever för när man älskar någon, försvinner över 52 mil. Försvinner i statiskt brus.

Hur länge klarar man att somna kall och ensam?

Hur länge orkar man fortsätta vakna?

Jag vet inte. Allt jag vet är att jag vill ha någon där när jag vaknar, någon jag kan ta i, som är där på riktigt. Någon som rör vid mig, som känner efter att jag fortfarande finns kvar. Som man kan krypa ihop bredvid när kylan kryper närmre. Och då räcker det kanske aldrig med 52 mil av telefonstolpe, hur mycket kärlek som än pressas ut ur telefonen. Jag har så mycket fint. Och ändå har jag aldrig varit så ensam.
Tillsammans är vi så ensamma. Ensamma är vi ingenting. Jag vet inte vad som är sämst.
Out.

Nu har jag spenderat eftermiddagen med att;

1. Lyssna igenom alla band som Lilla Pojken vidhöll att jag skulle göra. Är fascinerad över hur många bra band jag har missat. Seriöst, vem har inte hört PJ Harvey förut? Shame on me.

2. Ritat ett oseriöst självporträtt. Blev sådär, men jag ansträngde mig å andra sidan bara sådär också.

3. Skrivit in några nya texter, pillat lite med några som kunde förbättras, och slaktat några som verkligen inte håller. Min samling artar sig. Kanske någon gång i framtiden att den kommer ut i ljuset.

Och nu har jag en förbenad huvudvärk som inte ger sig. Misstänker nästan migrän. Men å andra sidan är jag hur snorig och jävlig som helst, så det kan lika gärna vara en härlig sjukdom annalkandes. Hur det nu än ligger till så är det bara att släpa sig upp ur stolen, har en stark känsla av att det finns föda snart. Är faktiskt väldigt hungrig.

Over&Out.

Idag hände två bra saker. Två utomordentligt bra saker.

1. Min mamma bjöd på sushi till lunch. Och det var ju trots allt sushi, så jag kämpade i mig nästan hela (lämnade en avocado, orkade verkligen inte mer, måste man offra något så offrar man en avocado, så är det ju) och efteråt mådde jag faktiskt bättre. Om än lite illamående. Men sånt får man ta, sushi är trots allt sushi. Misstänker starkt att hennes modersinstinkter gått igång, inte brukar man få sushi på en icke-Benknäckar-dags-onsdag. Något skumt är i görningen.

2. Fikade med Hatten i femochenhalv timme och snackade om allt från plastikopererade bröst till hur bäst det är att ha MMS-funktion i mobilen. Vi satt på Pierrot, så varje timme fick vi påtår på kaffet och en massa mys. Älskar det fiket, dom är jämt så söta, man känner sig verkligen välkommen där. Det bästa med det hela är att jag helt glömde bort tiden. Dom har den egenskapen, mina fina vänner. Kanske speciellt Hatten, man behöver liksom inte prata ihjäl sig för honom heller. Tiden fylls automatiskt. Plus att vi spanar in samma typ av brud, så vi kan sitta och dreggla över en söt donna, disskutera vad hon kan ha för underkläder på sig i tjugo minuter, och ingen av oss tycker att det är något konstigt med det. Mycket ont kan man säga om oss (potatisnäsor, märkliga uttalanden, ludna ansikten och glasartat dregglande blick när en snygg rumpa går förbi), men vi är hejare på att spana in brudar tillsammans.
När jag satt och förklarade för Hatten varför jag tycker att man ska tycka om sin kropp så insåg jag att jag verkligen menade vad jag sade. Jag tycker faktiskt om en hel massa med mig själv. Jag tycker faktiskt om att jag har universums minsta navel, jag gillar faktiskt att jag har tre prickar i rad på halsen, och jag älskar ju min lilla flupp på magen som man kan peta i. Är mer eller mindre chockad över hur mycket det finns på mig att tycka om. Små saker som bara jag ser. Mina små saker att tycka om.

Ett stycke Hatt. Fast utan hatt, hatten var av för Hatten! (Förlåt vännen, raffsade ihop en bild lite snabbt bara, jag VET att du har större bröstmuskler i verkligheten). Fick med dom snygga människorna som satt bakom oss hela tiden också. Jag blir helt handlingsförlamad när jag ser en snygg människa, min hjärna stänger av alla onödiga funktioner (som att kommunicera, andas och stänga munnen) och bara njuter av synen. Att titta på människor är det bästa jag vet. Och att dricka fem koppar kaffe i rad. Man kissar som en djur.

Nu är det dags att röka och sen sova. Over&Out.

Få saker berör mig så djupt som musik. Det skulle vara människor då. Men musiken är skapad av människor, av känslor, minnen och bilder. Varje stycke musik är en del av någon. En bit av någons liv. Att beröras av någon annans liv, att kunna identifiera sig, det är vad det handlar om.

You trick your lovers,
That you're wicked and divine,
- MUSE, Undisclosed Desires

Redan första gången jag hörde den raden fastnade jag för den. Vet inte vad det är, men det är något med den som jag verkligen känner är sant. Är det inte vad vi alla gör? Försöker bli älskade med alla medel vi kan? Den fortsätter; you may be a sinner, but your innocence is mine. Det är vackert på något sätt. För jag tolkar det positivt. Nog är vi oskuldsfulla inför någon, det är vi alltid. Så det är vad som fastnat på min hjärna, två rader ur en MUSE-text. Resten av den är för tillfället reducerad till ljummet micrad potatismos. Borde sova. Men på tal om potatismos blev jag hungrig som bara den. Borde kanske passa på att äta, har lite svårt med det just nu. Blir jag hungrig måste man ta tillfället i akt och bunkra upp. Får försöka trycka ned en macka om det går. Imorgon blir en bättre dag. Imorgon har jag tid att döda med en människa jag är livrädd för. Få människor kan rasera min tillvaro så totalt, och bygga upp den så enkelt. Det skrämmer mig fruktansvärt. Hur instabila och beroende är vi inte av varandra? Vi är flockdjur, vi behöver bekräftelse. Den här människan är mig övermäktig. Med andra ord så ser jag upp till den. Har det någonsin hänt tidigare? Inte många gånger.
Mot mackorna, och oändligheten! Over&Out.

Börjar bli trött och ledsen igen. Tror jag ska röka och sen ligga sömnlös i några timmar. Är inte så bra på att somna för tillfället. Alls. Köpte förresten en mascara, raffsade till mig någon i farten, såg sedan att det var en för känsliga ögon och kontaktlinsanvändare. Flyt. Fick höra att en riktig kvinna har en mascara. Verkar ha missat något där, men nu är det åtgärdat, gäller bara att orka använda den också. Köpte även svart spets att ha i håret. Det blev fint, känner mig fin. Lullar runt i mina nya rockabillykläder med svart spets på huvudet och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Skriva lite i sängen tills sömnen tar mig tror jag. Skriva bort lite dåligt. Imorgon måste bli en bättre dag.

Over&Out.

Idag är bara en så dålig dag att jag tog mod till mig och pantade burkarna på jobbet. Panta burkar är något jag är rädd för. Efteråt insåg jag hur fullständigt ointresserad jag är av hur det gick. Orkar inte ens vara rädd för att panta burkar, då är något fel.

Men min mamma var bäst idag. Hon blev arg, jättearg. Och förklarade förbannat att jag inte är dum i huvudet och att det inte är konstigt att det blev såhär och att jag får lägga av med att hata mig själv. Hon har en poäng, det är ganska meningslöst att bara avsky. Så nu ska jag köpa en ny outfit på typ myrorna. Dags att göra något kul, jag ska crossdress;a, med eller utan partner. Där med basta!

O&O

Och så en dagens outfit såklart, min stil är på topp idag, som jag sade igår så är det så att om man ser helt fördjävlig ut, så gäller det att dra så mycket uppmärksamhet som möjligt till annat. Idag kör jag på kläder.

Idag har jag; min svarta yllekjol med extrem volym från Judits, ett svart linne under en storblommig knytblus med så intensiv rödrosa färg att ögonen tåras, svarta noppriga leggings, mormors egenstickade röda benvärmare, blå strumpor med olika mönster, och ett hår som gud glömde. Bär detta med en min av plågad själförakt, gamla sminkrester, ögonbryn som sett sina sista dagar och påsar under ögonen size XXL. Jag är redo för en shoppingtur!
Mot oändligheten!

Huvdet skulle med glädje implodera. Och jag skulle ärligt talat inte ha så mycket mot det. Jag har ganska bra koll på hur mycket jag dricker, men om någon (nämner inga namn, men må det regna sur mjölk i huvudet på den personen i femtiotre dagar) fyller på ens glas så fort man går på toa och tittar bort så blir resultatet inte det man tänkt sig. Full som en alika lyckades jag mirakulöst nog ta mig hem ändå, med hjälp (mest stjälp egentligen) av en minst lika full Grannpojke och Fniss. Grannpojken somnade stående i väntan på nattbussen, en bedrift må jag då säga. Alltså mår jag mindre bra idag, men trots det borde jag ge mig iväg till skärholmen och införskaffa ett ordentligt skissblock. Imorgon bär det nämligen av till Benknäckarens hus, han har beställt en tavla av stora mått. Han vet vilka punkter han ska trycka på, för han lockar med bullar och varm choklad. Hur kan man motstå en snygg karl, en snygg kvinna, bullar och choklad? Det kan inte krävas av en vanlig dödlig!

Men innan jag ska orka släpa mig iväg till skärholmen måste jag ha mer kaffe. Mycket mer. Och några liter vatten. Min bakiskur har hittils bestått av; två glas vatten, en ipren, en lång varm dusch, en kaffe, ett ägg, havregrynsgröt och en kaka. Behöver mer kakor. Om jag ska överleva. Det sköna är att det ialla fall regnar lite sporadiskt. Regn är skönt, mer sådant.
Over&Out

Idag var en jobbig men förbannat rolig dag. Det hände ungefär fyra intressanta saker.

Först av intressanta saker kom Benknäckaren. Och med Benknäckardag på jobbet så är det även Sushi-dag. Alltså fick jag ryggen stampad på, musklerna mosade och sen en sushi på det. Svårt att klå den arbetsdagen, onsdagar är BÄST.

Sen var jag hos optikern direkt efter jobbet, stress stress. Det intressanta med det är att jag betalade 498 riksdaler för att en (förvisso helt underbar) kvinna skulle titta på mina ögon ur femton olika vinklar och konstatera att min lins är 20 grader sned. Och att mina ögon "inte är så bra på att samarbeta med varandra". Jag är osäker på hur dåligt det är, men man får anta att även om ögonen har meningsskiljaktigheter och bråkar lite om vad som är fyrkantigt och vad som är runt så överlever jag. För det finns inte så mycket att göra åt att mina ögon inte har samma verklighetsuppfattning. Och att betala så mycket pengar för att någon ska konstatera att "här är det fel" känns dumt. Det kan jag få gratis. Det är bara välja och vraka på min kropp, hela jag är skev. Så, 500 kronor fattigare kan jag stolt lägga till en helt ny skavank i listan, skeva ögon. Score. Skeva ögon är det senaste. Sjukt retro.

Det tredje som hände var att jag följde med Hatten och klättrade. Fniss följde med för att säkra, det skiljer trots allt nästan trettio kilo mellan mig och Hatten, hade blivit jobbigt att säkra honom. Försökte en gång, fick koppla fast en tyngd på femtio (!) kilo i selen för att inte lyfta av hans tyngd. Nervöst och jobbigt, gillar inte alls att säkra. Lita på Hatten klarar jag, han säkrade grymt, men lita på mig själv är no no. Hur som haver så var det grymt intressant hur tungt det är att lyfta sig själv. Väger ändå inte så mycket, men musklerna svek mig rejält. På slutet var jag väl mindre rädd, men orkade knappt någonting. All ork rann ut totalt. Trodde jag skulle vara lite mer seg, men jag var ungefär lika seg som en sönderkokt morot. Pinsamt? Knappast. Orkade inte ens tycka att det var jobbigt att vara varm/röd/svettig/död. Då förstår man hur trött jag var, med tanke på min extrema fobi för att vara äcklig på något sätt. Men, jag lade bokstavligt talat mitt liv i någons händer, och jag fick inte panik eller ångest alls på slutet. Stor framgång, mycket stor framgång. Jag är glad att jag vågade, inte många som vet att jag är sjukt jävla rädd för att lita på andra, men jag jobbar på det. Uppenbarligen!

Sen hittade vi ingen p-skiva så vi gjorde en. Klarade oss från böter, göra egna kreativa lösningar för att undvika böter är det senaste. Och att rita hjärtan på saker. Det är tufft.

Det fjärde som hände var att vi åt pizza på Fruängens pizzeria efter klättringen. Det behövdes verkligen. Och, som alltid, så har jag knäppt upp byxorna. Är bra på att knäppa upp översta knappen diskret, många års övning av pizzaätande. Kämpade tappert, men inte ens en utsvulten liten flicka kan få i sig en hel fruängen-pizza. Dom är verkligen gigantiska. Väldigt mysigt dock. Köpte pizza till Fniss också, muta för att han skulle skjutsa oss till klättringen och säkra Hatten. Helt klart värt det.

Nu dör jag av trötthet, ska försöka fördriva tiden så man kan få sova.
En sista bild av pumpan dock, mitt kött och blod hjälpte mig att laga pumpa igår, och Hatten med för den delen. Blev helt sjukt gott. Bara att gröpa ur, lägga i ugnssäker form och rosta. Och så fetaost-röra till det. Galet nice. Såhär ser pumpan ut efter att vi ätit upp dess inre (och pimpat den lite).

Nu till tv och en säker härlig hjärndöd. Over&Out.

Äntligen hemma från Det Stora Äventyret. Nyduschad och krispig. Hastig summering av helgen;

Fredag; Åt pizza med Hatten, Fniss och Grannpojken på Fruängens pizzeria, som för övrigt gör världens bästa pizzor, dom är så stora att man måste vika dom dubbla på tallriken, men dom är tunna och mumsiga. Sjukt goda pizzor. Som vanligt föråt jag mig och var tvungen att knäppa upp jeansen. Fniss släppte mig i Fruängen med kappsäcken, fick sällskap av Hatten till Liljeholmen, sen satte jag mig på tvärbanan. Fel tvärbana, närmare bestämt. Bytte, kom rätt. Försökte navigera mig med hjälp av Lilla Pojkens fina skattkarta, gick inte helt bra. Hittade rätt till slut, i labyrinterna av nybyggda hus. Katterna var lite blyga i början, sen smälte dom ganska fort. Somnade, helt slut av all pizzaätning och felnavigering, redan tjugo över tio.

Lördag; Vaknade. Första tanken; Varför ligger det någonting varmt på min mage? En katt. Rökte lite på den fina balkongen, och begav mig ut för att hitta något ätbart att släpa hem till grottan. Köpte bröd, yoghurt och gröt. Och lime, hade ju trots allt corona. Kokade gröt, faschinerades av att det var katthår även i gröten. Funderade på hur kaffekokarna fungerade. Gav upp. Hatten kom över och hjälpte mig med kaffedilemmat (var lite halv-cranky av kaffebrist), åt sen lunch bestående av varma baguetter, kaffe och iskall corona med lime. Sen var det bara till att snabbduscha och kasta sig på tvärbanan, blev upplockad i Alvik, skulle hem till faster och farbror för att fira farmor. Mysigt att träffa alla, som vanligt extraordinär mat, som vanligt en lyckad kväll. Med katter och hundar som anledning så fick jag skjuts till Årstadal. Drack öl med Hatten, klappade katter och pratade smörja. Vaknade flera gånger av katter som slickade på ens armbåge, trillade ner i flyttkartonger och fick panik, klättrade omkring på ens huvud, eller bara jagade runt varandra i lägenheten. Fick inte så mycket sömn. Det är en gåta när dom där katterna egentligen sover.


Leka med hörlurar är det senaste om man är katt. Uppenbarligen.

Dagens fundering är hur man klarar av att bo själv i en lägenhet. Det går inte att beskriva hur tyst det blir. Efter fem timmar stod jag nästan inte ut med att det var så fruktansvärt tyst. Det är förmodligen en vanesak, men det är ändå märkligt att inse hur mycket ljud som omger en när man bor med tre andra människor. Musik är nog ett måste. Eller så blir man en crazy cat-lady och börjar konversera med sig själv. Också ett alternativ.

Tror jag satsar på musiken. Love Out.

Morgonen började på ett ypperligt sätt, med sällskap till morgonkaffe-ciggen. Hatten sov över, så jag väckte honom och han väckte Fniss och sen var vi tre där jag brukar vara en. Angenämnt. På jobbet rullade det på av sig självt, packade upp mycket. Sedan hände två mycket bra saker.

Det första som hände var att Lilla Pojken undrade om jag ville passa hennes lägenhet/katter ikväll och under helgen. Efter att den första paniken över katter/konstiga grannar/ångest över att inte hitta dit, gick över, så blev jag jätteglad. Var länge sedan jag fick vara helt ensam, ska bli jätteskönt att bara kunna chilla galet med mig själv. Så jag tackade ja. Efter att ha förhört mig om att det fanns balkong och tillgång till kaffe såklart. Har kollat lite på eniro, men flygfotot är jättegammalt så jag fattar ingenting. Får väl fråga mig fram annars. Det blir ett äventyr, dags att packa kappsäcken!

Saker att ha med sig;
- Något att dricka, funderar på Corona. Få saker är så trevligt som att dricka god öl och läsa en bra bok.
- Glass. Sjukt länge sedan.
- Böcker. Minst två.
- Ipod och mobil.
Resten löser sig.

Den andra saker som hände var att vi åt indiskt till lunch idag. Det var inte igår. Spenat i nått kryddigt gräddigt med någon slags färskost och naanbröd. En sådan fest! Inte klokt.

Nu ska jag skriva lite, tvätta lite, packa lite, försöka ragga upp någon slags skjuts till ikväll och så.
Ja det här blir nog kul, hoppas allergin håller sig borta bara. Over&Out.

Idag hände tre saker värda att nämna. Tre livsomvälvande avbrott i mina maniska rutiner.

För det första så hade någon stulit vår askkopp på jobbet. Jag och Lilla Pojken tog hårt på förlusten. Vår älskade colaburk är borta för alltid. Må det regna ruttna ägg i huvudet på den som tjyvade vår burk.

För det andra så satte jag i mig kopiösa mängder fritterade vårrullar till lunch. Efter att ha ätit en hel påse hade jag fortfarande något slags odefinierbart hål någonstans i kroppen, så jag tryckte i mig en påse nachochips också. Sen mådde jag illa. Men gott var det.

Det tredje som hände var att jag blev helt fruktansvärt arg. Kände ungefär en timme innan det kom att jag hade ett riktigt psykbryt på gång. Borde ha hört varningsklockorna redan när Hatten och Fniss funderade på att baka. Kakor blir väl alla glada av, men jag kände mig illamående av tanken. Nu i efterhand skulle jag kunna dra en paralell mellan det och min något överdrivna lunch, men ändå. Så i alla fall så blev jag omotiverat förbannad. Istället för att hugga ihjäl någon med en ispicka, så städade jag toaletten. Handfat, toa, spegel, bänkarna, allt i en rasande fart. Det hjälpte inte speciellt. Så jag släpade bryskt upp dammsugaren och gick lös på mitt sovrum. I blint raseri gick jag igenom dom hörn jag inte rört på flera månader, där damråttorna växt sig stora som terriers, och utplånade säkert ett antal nya djurarter som fått mutera i lugn och ro. Bytte lakan, hängde ut täcket på vädring, torkade, plockade, slängde in en massa skit i garderoberna. Kände mig förödmjukad, lättlurad, nedtryckt, ledsen, förtvivlad, <lägg in valfri favoritkänsla>. Blev så arg att jag rev ned min affisch på Depp. Drog ned Master Chief också, men han ska få komma upp igen när jag lugnat mig. Orkar inte med männen i mitt liv just nu. Men Master Chief tar jag alltid tillbaka, hur illa han än betett sig. Depp har däremot sina dagar räknade. Nålade upp en Sivletto-affisch istället, femtiotals-grabb på motorcykel i retrostil. Bättre. Som alla raserianfall så går dom över lika snabbt som dom kommer, oftast i den stund man inser vad det är man är arg på. Nu är jag bara hemskt trött.

Ska läsa lite i min nya bok, försöka att inte somna innan maten.
Over&Out.

Senaste nytt mina vänner; JAG ÄR INNE! Nyhet tänker du, men ja, det är faktiskt en nyhet. Såhär ligger det till, jag letade röven av mig förra året efter strumpebandshållare, och inte en jävel hade dom. Och nu, bara för att jag redan har en imponerande samling (letade igenom varenda underklädesbutik i sthlm ofc) så lanserar H&M en underklädeskollektion späckad av ovannämnda. Det finns säkert en åtta olika modeller, och inte nog med det, Lindex har gjort samma sak, inte lika imponerande utbud, men fortfarande lite att frossa i. Den som är intresserad av raffiga (världens bästa ord) underkläder bör vallfärda till vårt kära H&M och inhandla sig lite skoj. Kunde självklart inte hålla fingrarna i styr utan köpte ännu en strumpebandshållare med dragkedja fram, i svart halt tyg, med breda band och riktigt stadiga spännen. Mitt råd som expert är att se till att spännena fungerar och sitter ordentligt om strumpan innan man köper en. Vissa är bara helt värdelösa och då tappar man strumporna hela förbaskade tiden. Inte helt fabulöst.

Fikade med Eli i Huddinge C idag, en skön blandning av skratt, allvar (mest skratt faktiskt) och estet-flum. Jag åt wienerbröd, hon åt morotskaka. Lite oldschool-fika är det senaste. Skippa hightech frappé eller franska cheesecakes. Nu är det wienerbröd och kaffe som gäller igen! Gärna svart kaffe. Väldigt Rock n Roll. Eli är en sån som uppskattar min nystartade trend med att sy egna väskor. Hon planerade själv ett väskprojekt. Märks det att vi är esteter eller? Fotade den idag, på invigningsdagen, har fått ganska många roliga blickar faktiskt.

 <--- en trendsättande väska.

Efter vår fika gick vi lös på korten, köpte örhängen och provade BH:ar. Det var roligt. Hittade en som klämde ihop tuttarna så man skulle kunna balansera en öl på urringningen. Den liksom samlade upp allt bröst jag hade (och det är faktiskt inte så mycket) och tryckte ihop det i mitten. Trodde nästan jag skulle avlida på fläcken av garv. Köpte en korsettinspirerad sak. Plattade ut hela mig. Inte mycket bröst blev kvar, men å andra sidan är jag inte speciellt förtjust i att ha bröst, så det passar mig utmärkt.

Har ju ett litet projekt på g, att bli en riktig kvinna. Alltså, en högklackad, snyggt sminkad, väldoftande, oklanderligt sexigt klädd, babe. Man måste erkänna att jag verkligen anstränger mig med klackarna. Har tappat lite på smink och parfym (orkar inte lägga tid på smink på morgonen), men klackarna kämpar jag med. Mitt kött och blod påstår att jag går som en giraff. Men det är deltagandet som spelar roll, man kan inte alltid gå snyggt, ibland måste man få se ut som en giraff, skorna är ju snygga iallafall, och jag är en decimeter längre. Värt det. Jobbar på giraffgången. Fick faktiskt en intresserad blick på bussen hem, men då satt jag ju ner, så giraffgången var undercover. I'm a sneaky bitch.


En mjuk mun jag saknar. Livet saknar färg utan den.

En mycket bra dag. Over&Out.

Nej jag vet vad den där Jane-snubben håller på med. I ögonen ser jag att han är en ond människa. Han är säkert en sån där översittare som föraktar alla. Eller så är jag bara paranoid, det är också en möjlighet.

Pojken var uppe i helgen, det var bra och dåligt. En blandning mellan lycka och extrem smärta. Önskar jag kunde hålla om honom och höra honom andas i sömnen nu. Men han kunde lika gärna vara på andra sidan jordklotet. Det är så avlägset, och samtidigt alldeles för påträngande. Jag saknar honom väldigt mycket redan.

Ögonen bara vägrade öppna sig när väckarklockan ringde. Lyckades i alla fall duscha innan vi skulle iväg. Egentligen skulle vi seglat med jobbet idag, men det blåste för mycket. Men nästa vecka kan jag meddela hur mycket jag kräks på en båt. Blir nog intressant. Dominerande känsla för dagen; nederlag, med lätt inslag av förödmjukelse och förtvivlan. Dagen var ungefär lika påfrestande som en överviktig elefant med sockerabstinens. När jag handlade frallor till fikat blev jag gladare ändå, för bagarna är så snälla. Små söta praktikanter som är skitskraja för allt. Den Coola Killen sade så fort jag klev in i bageriet att "vi har inga morrotsfrallor idag, det hände en olycka :(" efter lite skämt om vad som kan ha hänt så tog jag en blandning, men varnade att jobbet är kräsna, om dom var elaka mot mig för att det inte fanns morrotsfrallor i min påse så skulle jag komma tillbaka och slå honom. Han flinade glatt och sade "nä jag drar om tio minuter, du får slå han här!" och klappade en livrädd lärling på axeln. Jag (ja, jag är en ond människa) skrattade rått och utbrast "då är det alltså dig jag kommer och spöar upp!". Hela han blev röd och mumlade "nää.." och smet in på lagret. Jag skrattade hela vägen ut, sicken sötnos.

Min fabulösa väska är klar nu, monsterväskan. Jag sätter en ny trend när jag gör detta, det absolut senaste är att sy sina egna väskor. Helst av fuskläder. Och helst på känn sådär, inte använda så mycket mått. Eftersom jag inte orkar fota väskan nu (ska se the Mentalist, jag vidhåller att han som spelar Jane är OND, det syns i ögonen!) så lägger jag upp en paintbild på den. Ska fota senare. Imorgon ska den dessutom provas. Ja, munnen är dragkedjan och den enda öppningen. Ja, jag är ganska labil i mitt skapande.

Nu till Mentalist, sen cigg och sova, Over&Out.

Efter att ha förstört så mycket så ångrar jag. Tänk om jag ångar mig och sen ångrar mig igen. Det senaste är att få psykbryt på offentliga toaletter. Att gråta och snora inför så många som möjligt samtidigt. Att göra misstag. Att vara ett enda trassel av ledsenhet. Att vara en pöl av sorg.

Och ändå, när jag såg mig i spegeln med svullna ögon,  så såg det ärligt ut. Hela min varelse gav upp sina försök att täcka över och gömma sig bakom. Ansiktet saknade en skyddshinna, en mask. Det var okonstlat. Bakom cynismen är jag kött och blod. Bakom cynismen är jag en liten flicka som alla andra. Jag är verklig, slår man mig så gråter jag. Måste försöka komma ihåg det bara.

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan vara så förfärligt
Det kan vara så bra
/ W

Nattcigg och sen i säng. Orkar knappt sitta upp. Over&Out.

"Dagens man" är i sanning ett domedagstecken för vårt samhälle. Hatten har rätt, mycket längre kan det inte gå innan vi blir paranoida fanatiker, startar ett svenskt Jerry Springer Show och slår varandra i tv. Världens mysigaste kille blev ratad för att han såg söt ut och spelade golf, en annan blev ratad för att han sydde sina egna gardiner. Hej och hå, spä inte på könsroller och diskriminering. Nejdå. Man vill skaka om vissa människor. Hårt. Men, post-apocalyptiskt är inne, kanske driver vi oss själva i fördärvet av en anledning. Innerst inne vill vi ha total anarki. Det är det senaste. Slåss mot zombies/galna förvildade människor som vill våldta getter. Skjuta galna förvildade människor (som vill våldta getter) med shotgun och kasta handgranater vilt omkring oss. Allt till en snygg bakgrundmusik med klatschig theme-song. Fan, vem vill inte? Så därför tittar jag på Extreme Elimination och Dagens Man, jag har accepterat mina blodiga avsikter och kan med gott samvete njuta av spektaklet. Kan knappt vänta tills getknullarna dyker upp. Har ingen shotgun dock, SVT måste nog starta Jerry Springer innan vapenlagen ändras. Kom igen SVT!

fick ryck och ritade ett självporträtt. som sagt innan, självbilder är vridna.
Av allt jag ser, är det bara mig själv jag inte kan ta in på riktigt.

Men så är det ju. Jag vet inte hur jag är, hur jag ser ut, hur jag luktar, hur jag går, hur jag pratar. Vad vet jag egentligen? Jag vet hur saker formas omkring mig, och det är kanske det enda man kan försöka förstå.

Lite svag musik, det blå skenet från mina fina högtalare och en kudde med tryckta muffins på. Låter bra. Over&Out.

Vissa dagar känner man att man borde ha stannat i sängen. Man vet det redan när man vaknar, men man tänker ändå att; det går över, dagen har bara börjat. Så man går upp, ångar sig redan, och äter frukost. Robotlikt gör man precis samma sak som man alltid gjort. Tar sig till jobbet. Följer sitt mentala schema. Går hem och undrar vad fan man ska göra, gör samma sak som man gjorde igår. Äter mekaniskt, ler mekaniskt, tittar men registrerar ingenting. Känner samma sak som dagen innan, pratar om samma saker utan att märka det. Dagar man kommer glömma bort så fort sömnen tar en nästa gång. Jag kommer aldrig minnas den 7 oktober, när helgen smyger på kommer jag undra vad jag gjorde på onsdagen, kommer minnas ett svagt sudd av sushi och snälla händer över min rygg, och sen kommer jag tänka nej, nej det måste ha vart i torsdags. Vissa dagar är bara en genomfart till nästa. Dödtid. Och det behöver egentligen inte vara dåligt.

Det hetaste inom modevärlden är just nu munskydd. Blå pappersmunskydd. Gjorda av återvunnet papper av märket YSL, eller möjligtvis Gucci. Och kan ni inte hitta det så duger ett vanligt från apoteket. Bär det tillsammans med en oversize knallgrön omlottskjorta och slimmande beiga utsvängda tajts. Ett måste inför höstens mörker. Toppa looken med ett par ringar under ögonen (för naturlig look, undvik att sova på en vecka), otvättat hår i en enda röra, och en halvhjärtad sminkning. Sminket bör appliceras fem minuter efter det att du borde åkt till jobbet. För den som har bråttom och/eller kanske inte har pengar till det senaste, kör huvudet i stavmixern istället, snabbt och effektfullt.


Det är så skönt att vara seriös trendbloggare, man är jämnt inne då!

Over&Out

Ipoden är glad idag, för första gången på månader har den fått mat. Senaste MUSE-skivan The Resistance, gamla albumet Black Holes & Revelations, och en platta vars namn och artist jag censurerar. Vissa människor lyssnar man på i smyg i sängkammaren.

Grannpojken piercade tungan idag, intressant upplevelse. Han är något av en machokarl, så självklart gjorde det inte ont alls. Satt ute med honom, Hatten och Fniss och rökte för en stund sedan. Vi kom fram till att om man av misstag råkar svälja en tampong så skulle man kunna försöka dra ut den med en tång (om den kommer så långt). Grannpojken kommer nog ha väldigt kul med att borsta tänderna ikväll, stark mint i ett öppet sår känns väldigt S/M. Väldigt porrigt. Väldigt 2009. Man kanske skulle ta sig en tur till CALM piercingstudio, hälsa på Chai och hitta på något bus. Vill inte ha för mycket i ansiktet, men något ska man väl kunna lista ut.

Glömde duscha ikväll, det blir imorgon. Det, och min nya kajal. Dags att ringa Pojken och säga godnatt, somna till tonerna av min icke-omnämnda nya skiva.

Har växtvärk i benet förresten. Mycket udda. Blir ju inte längre av det iallafall. Nå, Over&Out.

Vaknade, insåg; detta är en riktigt jävla måndag (läs: Dag Där Allt som Kan Gå Fel, Går Fel). I ett lätt psykostiskt tillstånd släpade jag mig ner efter att ha dragit ut på det så länge som möjligt, lyckades hitta kaffekokaren och få i mig både kaffe och en cigarett. Efter det kunde jag kommunicera någorlunda. På jobbet började jag snörvla som ett djur, det finns uppenbarligen en bug i min näsa, den tänkte; "jag tror jag ska börja rinna helt utan anledning, känns som en bra idé." Tack och lov gick det över efter en cigarett till. Fick en snygg burn av Lilla Pojken, charmerande som få, som påpekade att jag rökte så långsamt för jag babblade hela tiden. Hämnd utlovas. Så började hela måndagsfasonerna. Av någon anledning blev hela jag elektriskt laddad, och vad jag än tog i utsöndrade det el nog att frittera en hamster. Tappade saker hit och dit och lyckades slänga en varm krona på mig själv genom stöten av ena ugnen. En snäll själ tipsade om att det funkade att sitta på handdukar. Misstänker att det är ett practical joke. Så lätt ska det inte gå! Dessutom är electro det senaste. Den som verkligen vill sticka ut ur mängden och ta det här med sparkling skin till en ny level, den vet att det är inne att vara elektrisk.

Så när lunchen var konsumerad nappade Hatten på att snoka runt lite i staden, leta efter skivor och prylar. När jag går ned i tunnelbanan står skylten på 1 min, passerar spärrarna, ned för rulltrappan, kommer till plattformen, skylten står på ELVA minuter. Jag blir galen. Utbrister <censur> och kastar mig demonstrativt ned på en bänk. Pappan med barn som sitter bredvid kastar en orolig blick. Anstränger mig för att inte se ut som en massmördare och ler lite ansträngt, tänker; "lugnt, det är faktiskt det senaste att svära offentligt inför småbarn". Han lugnar sig.

Möter Hatten på centralen, känner mig lite dum, han har väntat rätt länge. Ger honom en fin present som kompensation, han är på förstasidan på Söderort. Han och Einstein svarar på en fråga om mat. Hatten säger "Jag kryddar med kanel och oregano." Einstein påpekar att man måste ha olika grönsaker om man ska äta taco. Bilderna är lysande, dom ser bindgalna ut. Som ett par hjärntvättade hillbillys. Skrattar så ögonen tåras, Hatten är inte helt nöjd, faktiskt inte alls nöjd med sina 15 min of fame. Märkligt... Vi köper skivor (jag köper skivor, Hatten suckar), vi köper smink (jag köper smink, Hatten suckar) och vi fikar på Waynes. Jag inser att han är min nya shoppingpartner, perfekt att ha med, klagar bara lite, säger "snyggt" till allt jag gillar och "hm" till det jag är missnöjd med. Heterosexuella manliga shoppingkompisar är ovanligt, men ett måste för den medvetne urbana människan.


Det Senaste. (till höger; min gode vän Hatten, med sin hatt)


Kvällens mål är att duscha och prova nya kajalen, och äta pankaka förståss!
Over&Out

Trots det faktum att ingen skulle se mig ikväll, ansträngde jag mig verkligen med söndags-fin-traditionen. Det är helt klart det senaste att vara som snyggast när ingen ser. En trend som vi trendkänsliga vet kommer hålla i sig. Med nyfärgat hår ställde jag mig alltså framför spegel, garderad med min hela (sorgligt fattiga) sminkarsenal och gick in för uppgiften. Det här med söndagsfin är en tradition jag blåste liv i för några veckor sedan, när insikten om hur felbehandlad vår stackars söndag är, slog mig. Alla hatar söndagar, verkligen alla. Egentligen är det lite elakt, för söndagen är ändå en söndag. Dagen när man ska klä upp sig och gå till kyrkan och vara social. Och om man då stryker kyrkan, för jag är trots allt inte religiös, så finns det ingen anledning att inte klä upp sig och vara trevlig ändå. Meningen med söndagar är liksom att man ska känna sig lite fin innan måndagen slår klorna i en och allt går fel på jobbet. Alltså kände jag mig exceptionellt snygg när jag tog godnatt-ciggen ikväll, jag är ett levande bombnedslag. Att ingen är här att se det spelar inte så stor roll, känner mig djävulsk het ändå.                                                            
                                               
     <--------- en trend som håller i sig.


Nu är Poineers - Bloc Party slut, och det betyder att det är hög tid att sova, så man orkar upp och jobba imorgon. Fick dock en blixthunger, så en ostsmörgås först. Alla mål för min fabulösa söndag är uppfyllda, och söndagen den 4 oktober är utropad som En Dag Bättre än Bullar. Dvs en bra dag.

Peace Out.

Dagen började bra, speciellt om man räknar igår natt som idag, för då började dagen med det LAN jag egentligen var för sjuk för att vara med på. Men det var hur kul som helst, sjukt värt det. Satt hopklämda i J;s soffa och delade på två skärmar med tillhörande box. Det var en enda röra av skrattande skrikande och speedade pojkar (flickan kom aldrig, vi saknade henne), höga på cola och adrenalin. Sjukt kul, var faktiskt inte sämst hela tiden, lite stolt. Speciellt över att jag dödade en gång med speedlaser.

    <------- jag

Det var väl ungefär såhär jag såg ut igår, och jag är nyvaken nu, så det är fult att mobba min bristande kreativitet såhär på morgonkvisten. Är nöjd över att ha lyckats dra ett streck. Om någon tänker, det ser ut som snubben uttrycker en guttural blandning av skadeglädje, frustration och galenskap, jag då har ni prickat rätt.

Målet för dagen är att inhandla ett paket Luckys, äta en till kaka och eventuellt göra något meningsfullt. Osäker på det sista dock, låter jobbigt.

Over&Out

Vet att det inte ser ut som jag, men försök rita dig själv så får du se
hur stor uppfattning man har om sitt utseende egentligen. Nöjd med
pojken dock. Han fick ett fint uttryck. Hade lite tråk härom dagen.

Så var det dags igen. Another blog, another life. Och det är väl sant på sitt sätt. Sist jag bloggade kämpade jag mig fram i skolan, nu jobbar jag halvtid på en respektabel arbetsplats, i väntan på mina stora äventyr som tatuerare. Tänkte åter plåga omvärlden med min sporadiska cynism.

Så, för första gången på flera månader blir det en bra/dåligt lista.

Bra saker som hände idag;

1. Mamma föreslog studio 343 som namn, idag insåg jag hur storslaget det är
2. Det regnar och blåder upp till storm. Älskade oväder!
3. Åt ostkaka och bullar till lunch, inte illa alls.

Dåliga saker som hände idag;

1. Hostar. Smakar typ.. blod.
2. Bomull i huvudet. Du vet, när det blir tjockt och varmt och svårt att tänka.
3. GRÖN NÄSA. Stor grön näsa.
4. Krossade mitt eget hjärta. Hur man nu lyckas med det. Skillz that killz.
5. LAN med pojkarna (och flickan (orren xD)) ikväll, och jag är för sjuk för att orka.

Tyvärr, damer och herrar leder Dåliga-saker-listan med 2, hela 2 poäng, och lördagen den 3:e oktober är härmed stämplat som en Dag Där Dåliga saker Domderar. Attans bananer. En cigg på det.

Over&Out.