COWBOY DREAMS
Idag var en jobbig men förbannat rolig dag. Det hände ungefär fyra intressanta saker.
Först av intressanta saker kom Benknäckaren. Och med Benknäckardag på jobbet så är det även Sushi-dag. Alltså fick jag ryggen stampad på, musklerna mosade och sen en sushi på det. Svårt att klå den arbetsdagen, onsdagar är BÄST.
Sen var jag hos optikern direkt efter jobbet, stress stress. Det intressanta med det är att jag betalade 498 riksdaler för att en (förvisso helt underbar) kvinna skulle titta på mina ögon ur femton olika vinklar och konstatera att min lins är 20 grader sned. Och att mina ögon "inte är så bra på att samarbeta med varandra". Jag är osäker på hur dåligt det är, men man får anta att även om ögonen har meningsskiljaktigheter och bråkar lite om vad som är fyrkantigt och vad som är runt så överlever jag. För det finns inte så mycket att göra åt att mina ögon inte har samma verklighetsuppfattning. Och att betala så mycket pengar för att någon ska konstatera att "här är det fel" känns dumt. Det kan jag få gratis. Det är bara välja och vraka på min kropp, hela jag är skev. Så, 500 kronor fattigare kan jag stolt lägga till en helt ny skavank i listan, skeva ögon. Score. Skeva ögon är det senaste. Sjukt retro.
Det tredje som hände var att jag följde med Hatten och klättrade. Fniss följde med för att säkra, det skiljer trots allt nästan trettio kilo mellan mig och Hatten, hade blivit jobbigt att säkra honom. Försökte en gång, fick koppla fast en tyngd på femtio (!) kilo i selen för att inte lyfta av hans tyngd. Nervöst och jobbigt, gillar inte alls att säkra. Lita på Hatten klarar jag, han säkrade grymt, men lita på mig själv är no no. Hur som haver så var det grymt intressant hur tungt det är att lyfta sig själv. Väger ändå inte så mycket, men musklerna svek mig rejält. På slutet var jag väl mindre rädd, men orkade knappt någonting. All ork rann ut totalt. Trodde jag skulle vara lite mer seg, men jag var ungefär lika seg som en sönderkokt morot. Pinsamt? Knappast. Orkade inte ens tycka att det var jobbigt att vara varm/röd/svettig/död. Då förstår man hur trött jag var, med tanke på min extrema fobi för att vara äcklig på något sätt. Men, jag lade bokstavligt talat mitt liv i någons händer, och jag fick inte panik eller ångest alls på slutet. Stor framgång, mycket stor framgång. Jag är glad att jag vågade, inte många som vet att jag är sjukt jävla rädd för att lita på andra, men jag jobbar på det. Uppenbarligen!
Sen hittade vi ingen p-skiva så vi gjorde en. Klarade oss från böter, göra egna kreativa lösningar för att undvika böter är det senaste. Och att rita hjärtan på saker. Det är tufft.
Det fjärde som hände var att vi åt pizza på Fruängens pizzeria efter klättringen. Det behövdes verkligen. Och, som alltid, så har jag knäppt upp byxorna. Är bra på att knäppa upp översta knappen diskret, många års övning av pizzaätande. Kämpade tappert, men inte ens en utsvulten liten flicka kan få i sig en hel fruängen-pizza. Dom är verkligen gigantiska. Väldigt mysigt dock. Köpte pizza till Fniss också, muta för att han skulle skjutsa oss till klättringen och säkra Hatten. Helt klart värt det.
Nu dör jag av trötthet, ska försöka fördriva tiden så man kan få sova.
En sista bild av pumpan dock, mitt kött och blod hjälpte mig att laga pumpa igår, och Hatten med för den delen. Blev helt sjukt gott. Bara att gröpa ur, lägga i ugnssäker form och rosta. Och så fetaost-röra till det. Galet nice. Såhär ser pumpan ut efter att vi ätit upp dess inre (och pimpat den lite).
Nu till tv och en säker härlig hjärndöd. Over&Out.
