IT'S YOU
Och nu är det åter jag som ska bestämma mig. Vad är saker värda? Hur mycket orkar man offra? Hur mycket orkar man älska, när all beröring, alla blickar, allt det intima som man lever för när man älskar någon, försvinner över 52 mil. Försvinner i statiskt brus.
Hur länge klarar man att somna kall och ensam?
Hur länge orkar man fortsätta vakna?
Jag vet inte. Allt jag vet är att jag vill ha någon där när jag vaknar, någon jag kan ta i, som är där på riktigt. Någon som rör vid mig, som känner efter att jag fortfarande finns kvar. Som man kan krypa ihop bredvid när kylan kryper närmre. Och då räcker det kanske aldrig med 52 mil av telefonstolpe, hur mycket kärlek som än pressas ut ur telefonen. Jag har så mycket fint. Och ändå har jag aldrig varit så ensam.
Tillsammans är vi så ensamma. Ensamma är vi ingenting. Jag vet inte vad som är sämst.
Out.
Denna fråga är verkligen ett dilemma... Jag tror det hänger på tidshorisonten om det är värt det eller ej. Vet man att 52 mil kan bli max ett par mil inom x månader kanske man ska försöka härda ut om allt annat känns bra. Bara att du ställer frågan till dig själv visar egentligen att du också vet svaret. För om allt annat var så superbra att det vore omöjligt att hitta något lika bra på närmare håll skulle du kunna vänta i evigheter. Och då skulle du inte ens ställa frågan...
