always go down with a BANG

Äntligen hemma från Det Stora Äventyret. Nyduschad och krispig. Hastig summering av helgen;

Fredag; Åt pizza med Hatten, Fniss och Grannpojken på Fruängens pizzeria, som för övrigt gör världens bästa pizzor, dom är så stora att man måste vika dom dubbla på tallriken, men dom är tunna och mumsiga. Sjukt goda pizzor. Som vanligt föråt jag mig och var tvungen att knäppa upp jeansen. Fniss släppte mig i Fruängen med kappsäcken, fick sällskap av Hatten till Liljeholmen, sen satte jag mig på tvärbanan. Fel tvärbana, närmare bestämt. Bytte, kom rätt. Försökte navigera mig med hjälp av Lilla Pojkens fina skattkarta, gick inte helt bra. Hittade rätt till slut, i labyrinterna av nybyggda hus. Katterna var lite blyga i början, sen smälte dom ganska fort. Somnade, helt slut av all pizzaätning och felnavigering, redan tjugo över tio.

Lördag; Vaknade. Första tanken; Varför ligger det någonting varmt på min mage? En katt. Rökte lite på den fina balkongen, och begav mig ut för att hitta något ätbart att släpa hem till grottan. Köpte bröd, yoghurt och gröt. Och lime, hade ju trots allt corona. Kokade gröt, faschinerades av att det var katthår även i gröten. Funderade på hur kaffekokarna fungerade. Gav upp. Hatten kom över och hjälpte mig med kaffedilemmat (var lite halv-cranky av kaffebrist), åt sen lunch bestående av varma baguetter, kaffe och iskall corona med lime. Sen var det bara till att snabbduscha och kasta sig på tvärbanan, blev upplockad i Alvik, skulle hem till faster och farbror för att fira farmor. Mysigt att träffa alla, som vanligt extraordinär mat, som vanligt en lyckad kväll. Med katter och hundar som anledning så fick jag skjuts till Årstadal. Drack öl med Hatten, klappade katter och pratade smörja. Vaknade flera gånger av katter som slickade på ens armbåge, trillade ner i flyttkartonger och fick panik, klättrade omkring på ens huvud, eller bara jagade runt varandra i lägenheten. Fick inte så mycket sömn. Det är en gåta när dom där katterna egentligen sover.


Leka med hörlurar är det senaste om man är katt. Uppenbarligen.

Dagens fundering är hur man klarar av att bo själv i en lägenhet. Det går inte att beskriva hur tyst det blir. Efter fem timmar stod jag nästan inte ut med att det var så fruktansvärt tyst. Det är förmodligen en vanesak, men det är ändå märkligt att inse hur mycket ljud som omger en när man bor med tre andra människor. Musik är nog ett måste. Eller så blir man en crazy cat-lady och börjar konversera med sig själv. Också ett alternativ.

Tror jag satsar på musiken. Love Out.