always go down with a BANG

Få saker berör mig så djupt som musik. Det skulle vara människor då. Men musiken är skapad av människor, av känslor, minnen och bilder. Varje stycke musik är en del av någon. En bit av någons liv. Att beröras av någon annans liv, att kunna identifiera sig, det är vad det handlar om.

You trick your lovers,
That you're wicked and divine,
- MUSE, Undisclosed Desires

Redan första gången jag hörde den raden fastnade jag för den. Vet inte vad det är, men det är något med den som jag verkligen känner är sant. Är det inte vad vi alla gör? Försöker bli älskade med alla medel vi kan? Den fortsätter; you may be a sinner, but your innocence is mine. Det är vackert på något sätt. För jag tolkar det positivt. Nog är vi oskuldsfulla inför någon, det är vi alltid. Så det är vad som fastnat på min hjärna, två rader ur en MUSE-text. Resten av den är för tillfället reducerad till ljummet micrad potatismos. Borde sova. Men på tal om potatismos blev jag hungrig som bara den. Borde kanske passa på att äta, har lite svårt med det just nu. Blir jag hungrig måste man ta tillfället i akt och bunkra upp. Får försöka trycka ned en macka om det går. Imorgon blir en bättre dag. Imorgon har jag tid att döda med en människa jag är livrädd för. Få människor kan rasera min tillvaro så totalt, och bygga upp den så enkelt. Det skrämmer mig fruktansvärt. Hur instabila och beroende är vi inte av varandra? Vi är flockdjur, vi behöver bekräftelse. Den här människan är mig övermäktig. Med andra ord så ser jag upp till den. Har det någonsin hänt tidigare? Inte många gånger.
Mot mackorna, och oändligheten! Over&Out.