always go down with a BANG

Ibland önskar man att saker var annorlunda. Önskar att man kunde göra något som blev rätt. Men saker är som dom är, och jag kommer aldrig göra saker rätt. För jag lär mig aldrig. Så är det bara. Kanske är vissa människor ett misstag i det ögonblick dom föds. Alla människor kan inte vara menade att bli födda, så är det bara. En del kanske inte är gjorda för att leva, verkligen leva, utan bara går omkring och väntar på att föreställningen ska börja. Är jag förvånad? Kanske. Eller kanske inte, kanske känner alla att dom inte riktigt räknas. Kanske åker dom tunnelbana och buss, tittar ut genom fönstret och undrar när det börjar, det där, vad det nu kan vara. Går på gatorna utan att förstå att gatorna är deras, äter mat som dom inte riktigt vet varför dom ska äta. Har drömmar men inte en tanke på att dom skulle kunna bli verklighet. Kanske känner alla så, och ändå, är jag förvånad över att det är så lätt att acceptera att det här är kanske inget för mig? Lite. Jag har gjort det som förväntas. Jag har köpt biljett och hittat min plats i salongen, och ändå förblir duken svart.