17

Jo det är nog en plan. Jag känner mig märkligt melankolisk.
En livsångest kanske. En tyngd i kroppen. Eller det faktum att jag lyssnar på On Call.
She said call me now baby.
Har skrivit in några prylar i datorn nu, kan inte lova något, men jag ska försöka göra något vettigt av allt jag skrivit. Det som är bra. Det kanske kan bli något fint.

Nya paint är ju roligt. En massa penslar och skit. Ärligt talat är det rätt onödigt, gamla paint duger ju fint. Tyvärr har min Wacom-platta fått galna-ko-sjukan efter det att vi blåste datorn, så den är inte alls kalibrerad till skärmen längre. Vilket suger. Och helt plötsligt fungerar inte tryckfunktionen heller, så linjen är lika tjock och stum hur försiktigt jag än trycker. Sånt strunt gör mig ohämmat arg. Usch säger jag bara.

O&O.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0