always go down with a BANG

Först fick degen vila lite väl mycket. En hel kvart. Sen ville en del av degen ner på golvet och leka. Jag sade nej, men den envisades. Sen ville det inte bli horn. Det ville bli smul. Vid det laget var jag så sugen på vaniljhorn att jag tog ut dom för tidigt, men det gör inget. När jag sockrade trillade det av både armar och ben på dom, men det gjorde inget heller, dom åt jag opp. Inte kan man servera sånt tjaffs. Nej nej. Dom är lite knöckliga, men det var ju första försöket, så det är väl inte helt dumt ändå?

Nu ska jag och mami göra soppa och äta vaniljhorn. SMARRENS!