LA NOYÉE
Jag ritar nog ovanligt bra när jag lyssnar på Yann Tiersen. För att det är melankoliskt vackert. För att man vill gråta av sorg och glädje på samma gång. Då är det bra. Att illustrera är svårare än man kan tro. Och om någon inbillar sig att det är lättare att illustrera en text bara för att man skrivit den själv, då kan den lägga sig ner och dö. Det är det nämligen inte, visade det sig.
Jag satt på ett räcke i solen utanför södra station och njöt av värmen, när det gick förbi en glad tant med en knallorange kaskad av hår. Och med tant, menar jag i sjuttioårsåldern. Då blir man sådär så man ler. Lite varm i hjärtat.
Fäktats med tänger framför ugnarna har jag gjort idag också. Få saker är så uppiggande som lite slagsmål på jobbet. Överlag så borde folk fäktas oftare, kan man tycka. Annars blir det tråkigt, och folk gör konstiga saker som att somna i kapprummet, stående.
O&O.
Jag satt på ett räcke i solen utanför södra station och njöt av värmen, när det gick förbi en glad tant med en knallorange kaskad av hår. Och med tant, menar jag i sjuttioårsåldern. Då blir man sådär så man ler. Lite varm i hjärtat.
Fäktats med tänger framför ugnarna har jag gjort idag också. Få saker är så uppiggande som lite slagsmål på jobbet. Överlag så borde folk fäktas oftare, kan man tycka. Annars blir det tråkigt, och folk gör konstiga saker som att somna i kapprummet, stående.
O&O.
Kommentarer
Trackback
