always go down with a BANG

Dom här herrarna och damerna tog upp min lördagskväll. Det var maskerad á la Världstema. Alltså; klä ut dig till ett land. Från vänster; Hatten a.k.a Frankrike. Ricco a.k.a Strindberg (förstod inte riktigt hur Strindberg hade med saken att göra, men han såg så söt ut så vem bryr sig). Ela a.k.a Frankrike. Tror vi hade åtminstone fyra Frankrike. Själv var jag USA, närmare bestämt white trash från USA. Mamma gjorde jättefina flätor.


Den här damen tog upp min fredagskväll, hon lämnar landet nu. Eli är förmodligen jordens snällaste människa. Det är helt sjukt vad snäll hon är. Vi kompletterar varandra ganska bra, hon lugnar min elakhet en smula, och jag bitchar till hennes snällhet lite granna. Säg hejdå till Eli alla barn! (tänker mig en kör av dagisbarn som hojtar HEEEEEJDÅÅÅ EEELI!)

Darlin smsade i morse och undrade om jag var vaken, hon skulle prommenera förbi här. Jag hasade mig ur sängen och insåg att jag sovit med flätorna, sminket hade kladdat av sig på kinderna, min ena axel var ur funktion, och jag stank bakfylla. Darlin smsade; jag är jättesunkig. Jag tänkte; nemas problemas, hon kommer smälta in just fine. Och visst gjorde hon det. Så det blev bakiskaffe på verandan med min fina Darlin. Finns inte många sätt som är bättre att vakna på, som att bli väckt av sin Darlin. Fint som snus.

Och till alla som undrar om jag kanske blivit hiphop helt plötsligt, så kan jag meddela att det är en fas, som alla mina faser. Ibland går jag helhjärtat in för punk, ibland hippie, ibland indie, ibland street, ibland lolita, rockabilly, emo, goth, svartrock, ja listan är lång. Min stil är att byta stil, som en liten kameleont. Det vore så trist att behöva bestämma mig för en, tur att det är ett fritt land (och att jag har så sjukt mycket kläder).
O&O.