RASPAR
När jag vaknade hade mamma byggt ett växthus för våra solrosor.
Det är gjort av två fönster som satt i mitt rum, långt innan mitt rum blev mitt rum. Långt innan mig också, tror jag bestämt. Mitt rum är nämligen byggt där vår gamla balkong låg, så jag har fönster innåt i huset, och utåt ur huset. Nu har ytterfönstrerna blitt ett växthus. Det är väldans fint, rent konceptuellt, att bygga ett växthus av balkongfönster. Det känns som en fin tanke. Och sen blev det stormande bra också, tycker jag. Vi sådde luktärter och krasse i gamla krukor idag också, jag och mamma, till eftermiddagskaffet. Växthuset kommer snart få sällskap av ännu fler skott. Kommer bli hur bra som helst.
Sen gick vi ner med hunden till sjön, och satt och tittade på vattnet lite, gungade på gungorna, och jag sjöng en väldigt livlig version av Regina Spektors "Fidelity" för henne. Vi hittade en skosula som lungt och stilla flöt runt i vattnet där dom små båtarna ligger uppdragna. Den flöt runt där som om det vore den naturligaste saken i världen. Mamma tyckte att den nog hade trillat ur någons sko när det var is på sjön, och folk bytte om från skridskor. Jag vet inte vad jag tror om det. Folk slänger dom konstigaste saker i sjön, en skosula hit och dit är varken till eller från. Hur det än ligger till, så är det förunderligt att någon tappat bort en skosula. Jag har nog den uppfattning att jag skulle märka om jag blev av med en. Men det beror väl kanske på omständigheterna, man skulle nog kunna tappa bort de märkligaste saker, under förargliga omständigheter.
Om jag inte skulle äta nu, så hade jag kunnat lägga upp bilden på mina färglinser, men nu ska jag ju äta, för Fniss har gjort någon väldigt experimentellt med qourn, någon slags pannbiff, fast utan biff då, såklart, för jag äter ju inte djur. Eller ja, fisk äter jag, som jag fick kritik för häromdagen. Jag blir omåttligt irriterad när någon försöker ifrågasätta mitt fiskätande, mestadels för att jag har extremt dåligt samvete för det, men även för att det alltid är köttätare som stör sig på det. Ingen vegetarian har tyckt att det är konstigt att jag äter fisk. Men av okänd anledning blir köttätare upprörda. Kanske för att det känns bättre i deras hjärtan om dom hittar omoral i mitt val. Det är enklare att förakta mitt val, än att känna att man själv väljer fel. Man märker väldigt tydligt vilka som har dåligt samvete. Det är dom som kritiserar högst, argumenterar mest, ifrågasätter ihärdigast. Dom som blir obekväma av en vegetarian, det är dom som önskar att dom vågade göra det själva. Och det är dom som irriterar mig mest. För jag skiter totalt i om ni äter kött, inte går jag runt och frågar varför ni äter fisk, eller kött, eller fågel. Jag bryr mig helt enkelt inte, visst önskar jag att alla kunde låta bli att döda saker, djur eller människor, men det är allas personliga val. Och om man har samvete nog att äta kött så gör det för fanken, men om ni inte har det, kom då inte till mig och gnäll. Jag behöver verkligen inte fler som ber om ursäkt för att dom knaprar djur, det är inte mig den ursäkten ska riktas mot. Be om ursäkt till den stackars sate ni äter opp istället.
Men det hjälper inte att säga att man inte bryr sig. Det kommer alltid komma någon karaktärslös stackare och känna ett behov av att försvara sig. Och jag kommer alltid att få förklara, jo, jag äter fisk, och nej, jag tycker inte att det är speciellt omoraliskt.
Det är gjort av två fönster som satt i mitt rum, långt innan mitt rum blev mitt rum. Långt innan mig också, tror jag bestämt. Mitt rum är nämligen byggt där vår gamla balkong låg, så jag har fönster innåt i huset, och utåt ur huset. Nu har ytterfönstrerna blitt ett växthus. Det är väldans fint, rent konceptuellt, att bygga ett växthus av balkongfönster. Det känns som en fin tanke. Och sen blev det stormande bra också, tycker jag. Vi sådde luktärter och krasse i gamla krukor idag också, jag och mamma, till eftermiddagskaffet. Växthuset kommer snart få sällskap av ännu fler skott. Kommer bli hur bra som helst.
Sen gick vi ner med hunden till sjön, och satt och tittade på vattnet lite, gungade på gungorna, och jag sjöng en väldigt livlig version av Regina Spektors "Fidelity" för henne. Vi hittade en skosula som lungt och stilla flöt runt i vattnet där dom små båtarna ligger uppdragna. Den flöt runt där som om det vore den naturligaste saken i världen. Mamma tyckte att den nog hade trillat ur någons sko när det var is på sjön, och folk bytte om från skridskor. Jag vet inte vad jag tror om det. Folk slänger dom konstigaste saker i sjön, en skosula hit och dit är varken till eller från. Hur det än ligger till, så är det förunderligt att någon tappat bort en skosula. Jag har nog den uppfattning att jag skulle märka om jag blev av med en. Men det beror väl kanske på omständigheterna, man skulle nog kunna tappa bort de märkligaste saker, under förargliga omständigheter.
Om jag inte skulle äta nu, så hade jag kunnat lägga upp bilden på mina färglinser, men nu ska jag ju äta, för Fniss har gjort någon väldigt experimentellt med qourn, någon slags pannbiff, fast utan biff då, såklart, för jag äter ju inte djur. Eller ja, fisk äter jag, som jag fick kritik för häromdagen. Jag blir omåttligt irriterad när någon försöker ifrågasätta mitt fiskätande, mestadels för att jag har extremt dåligt samvete för det, men även för att det alltid är köttätare som stör sig på det. Ingen vegetarian har tyckt att det är konstigt att jag äter fisk. Men av okänd anledning blir köttätare upprörda. Kanske för att det känns bättre i deras hjärtan om dom hittar omoral i mitt val. Det är enklare att förakta mitt val, än att känna att man själv väljer fel. Man märker väldigt tydligt vilka som har dåligt samvete. Det är dom som kritiserar högst, argumenterar mest, ifrågasätter ihärdigast. Dom som blir obekväma av en vegetarian, det är dom som önskar att dom vågade göra det själva. Och det är dom som irriterar mig mest. För jag skiter totalt i om ni äter kött, inte går jag runt och frågar varför ni äter fisk, eller kött, eller fågel. Jag bryr mig helt enkelt inte, visst önskar jag att alla kunde låta bli att döda saker, djur eller människor, men det är allas personliga val. Och om man har samvete nog att äta kött så gör det för fanken, men om ni inte har det, kom då inte till mig och gnäll. Jag behöver verkligen inte fler som ber om ursäkt för att dom knaprar djur, det är inte mig den ursäkten ska riktas mot. Be om ursäkt till den stackars sate ni äter opp istället.
Men det hjälper inte att säga att man inte bryr sig. Det kommer alltid komma någon karaktärslös stackare och känna ett behov av att försvara sig. Och jag kommer alltid att få förklara, jo, jag äter fisk, och nej, jag tycker inte att det är speciellt omoraliskt.
Kommentarer
Trackback
