always go down with a BANG

Städade hela lägenheten idag, så jag passade på att fotografera den. Så, äntligen;
vår underbara lilla lya.







Som belöning för att vi orkade städa så grundligt (tillochmed bakom tvättmaskinen i badrummet) så kokar vi kronärtskockor, ergo; tjingeling, lunchdags!

Den är köpt. Jag är såld. Och nio tusen kronor senare får man tamejfan vara det.
Jag är så glad så det är fånigt. Med salig blick såg jag texten "a new vaio is born.." rulla upp på skärmen när jag startade min första egna dator. Är jag töntig? Ja. Det kan jag stå för.

LET THE SURFANDE BEGIN!

Förhoppningsvis köpa en dator idag så bloggen kan tas upp igen. Hooray!

Min pojke luktar så gott och hans skägg kittlas när han pussar mig på kinden.
Ikväll säger vi hejdå till min favoritsuperduperbrorsa, och hej till min pojke.

Lyssnar på Mario Kart Love Song och känner hur mycket jag kommer sakna min bror.
Man tänker att han sitter ju alltid och väntar på en.
Sätter på kaffet när man kommer hem.
Ringer arton gånger innan lunch och undrar om man är på väg.
Berättar invecklade historier om slaget i Normandie som man inte förstår.
Tjatar om att kebab är tyskt, fastän vi flera gånger fastslagit att det är turkiskt.
Motvilligt spelar Little Big Planet med mig fastän han hellre spelar något med eld och blod.
Lyssnar sönder låtar tills man skriker högt.
Sjunger Grease-låten med mig när vi nattröker.
Berättar stolt om hur invecklad hans pasta med tomatsås egentligen är.
Sätter på sig tshirten utochin och märker inget på hela dagen.
Lägger fjärrkontrollen till tvn i frysen och glassen i kylen.
Skriker som en annan tjej när man petar honom i revbenen.
Man tänker att det alltid är så.
För det är ens bror.
Och det borde vara förbjudet för dom att flytta över hela landet.
För dom ska fanimej alltid ringa arton gånger och undra var man är.
Och sätta på kaffet när man kommer hem.
Hur ska det gå utan honom?

Noone will touch us
If we pick up a star
If you spin out
You can ride in my car
When we slide together
We generate sparks
In our wheels and our hearts

The finish line
Is just around the bend
I'll pause this game
So our love will never end
Let's go again

Igår räddade min pojke fem kattungar från att svälta ihjäl. Och deras mamma från hemlöshet. Det är inte alla som har en hjälte till pojkvän.

Såhär funkar karma.
Jag har inte haft någon slags fest på två år. Nu har jag planerat en liten pryl.
Men någon där uppe tycker att jag ska straffas. Såhär vet du att du har djävulskt dålig karma;

Måndag; Shit i min lilla låda, linserna är slut. Fest i rosa plastglasögon?
Tisdag; Crappuchinos, jag börjar bli krasslig i halsen. Fest med halsonda?
Onsdag; Sweet, nyser, snorar, och är äcklig i största allmänhet. Fest med förkylning?
Torsdag; Min hy föryngrades sju år. Världens. Största. Finne. I mungipan. Fest med finne?
Idag; Kan Yang, gamla suddiga linser, finnmedel och pappersnäsdukar.

Det är karma det.

Vill inte åka hem. Vill verkligen inte åka hem. Hem betyder;
Ansvar.
Skuld.
Ensamhet.
Otillräcklighet.
Sömnbrist.
Paranoia.

Här är jag liten, varm och trygg.
Här finns min baby och min barndom.
Här kan man krypa längre ner under täcket och soma om.

Två veckor i en lägenhet med en tickande klocka som enda sällskap.
Fan.

"Sven, en 84-årig hacker som bor mittemot"
Kissade nästan lite i byxorna av skratt.

Ny frisyr, ny t-shirt, full på sommar och bubbel. Bra tid. Mycket bra tid. Snart tar det slut.

Nu är jag 20 och på alla sätt myndig, på intet sätt barn, men på många sätt omogen. Beklämmande. Men en viss frihet medföljer. Och kanske lite mer respekt. Skyldigheterna kom vid 18. Kanske rättigheterna kommer nu.

Dags att sova hur som haver. Det är en ledig dag imorgon också. Har pengar kvar att spendera!