HEJDÅ
Utropspriset var 545.000
Det kommer säkert sluta runt millen.
Goodbye lägenhet.
I say no more.
M.
Det finns dagar när saker är okej.
Sen finns det dagar när samma saker inte alls är okej. Sånna dagar när man bara vill köra en pinne i ögat och bli blind. Få sjukförsäkring, morfin och slippa se skiten.
Sånna dagar finns ju också.
Sen finns det dagar när samma saker inte alls är okej. Sånna dagar när man bara vill köra en pinne i ögat och bli blind. Få sjukförsäkring, morfin och slippa se skiten.
Sånna dagar finns ju också.
UNDER THE CHRISTMAS TREE
Den här sötnosen fick följa med mig hem från ICA. Fy vad söt den är.
Den står på köksbordet i min tekopp och lyser upp köket med sin granighet.
Så vad blev planerna för kvällen? Well, just nu lagar jag karamelliserad
brysselkål med råstekta potäter. Sen har vi en hel del funderande att göra,
över lägenheter och skräp. Det är så man blir trött i huvudet av att tänka
på allt ansvar man får på sig om man köper en lägenhet.
MEN, just nu är det jul hemma hos mig och då tänker man inte på jobbiga saker,
då dansar man runt granen (vilket blir runt köksbordet), dricker glögg och
äter, äter, ÄTER!
Och där, mina damer och herrar, har vi kvällens planer.
Tjohej.
ELLER NEJ FÖRRESTEN
Jag tar tillbaka det jag sade om att tacka och ta emot.
Får jag inte sova snart tar jag till drastiska metoder.
Ruttna ägg, sopkvastar, napalm och sånt.
För jag är så djävulskt sugen på att krypa ned i ett svart
hål och sova så dregglet stänker om det.
Rave-helvete.
Får jag inte sova snart tar jag till drastiska metoder.
Ruttna ägg, sopkvastar, napalm och sånt.
För jag är så djävulskt sugen på att krypa ned i ett svart
hål och sova så dregglet stänker om det.
Rave-helvete.
-
Har vart hemma hos föräldrarna en sväng idag, bakat lussekatter och bastat.
Nu när jag kommer hem, med mina rödmosiga planer på att sova i typ tolv timmar,
ja då har dom självklart rave i lägenheten ovanför. Dunkar musik och hoppar i takt
med dålig techno. Tjohej. Så det var bara skrota planerna med att sova och göra
något annat. Så nu är disken diskad, köket städat och spisen skinande ren.
Tyvärr går det dåligt med att trötta ut dom små liven. För jag är nog tröttare.
Här sitter jag med ett glas vin och tända ljus och ber lite till högre makter att någon
kan ordna en roligare fest någon annanstans. Helst väldigt långt härifrån.
Och helst nu.
Men man kan inte få allt här i livet.
Man får tacka och bocka för det lilla man får. Även om det är ravedunk och spyor i tappen.
Nu när jag kommer hem, med mina rödmosiga planer på att sova i typ tolv timmar,
ja då har dom självklart rave i lägenheten ovanför. Dunkar musik och hoppar i takt
med dålig techno. Tjohej. Så det var bara skrota planerna med att sova och göra
något annat. Så nu är disken diskad, köket städat och spisen skinande ren.
Tyvärr går det dåligt med att trötta ut dom små liven. För jag är nog tröttare.
Här sitter jag med ett glas vin och tända ljus och ber lite till högre makter att någon
kan ordna en roligare fest någon annanstans. Helst väldigt långt härifrån.
Och helst nu.
Men man kan inte få allt här i livet.
Man får tacka och bocka för det lilla man får. Även om det är ravedunk och spyor i tappen.
AHUMMA
Hade gärna lagt upp en bild på hur mitt hår såg ut i morse,
men efter att snö, blåst, vatten, gipsdamm och övertid gjort sitt,
så är det inte så fint längre. Det ser mer ut som att jag är ett
lamadjur med permanentad lugg.
Konceptet däremot, är underbart. Tänk va, man rullar upp håret
dagen innan, sover en djup skön sömn fram tills dess att man är
lagom försenad för att hinna duscha, man går upp, drar ur spolarna,
och voila! Du har en frisyr som ser ut som att du lagt ner trettio
minuter av din morgon på den, när du i själva verket använde trettio
SEKUNDER på att dra en kam genom lockarna, och spraya en dutt.
I'm loving it.
Nu ska jag på lägenhetsvisning, och jag är nervös bortom sunt
förnuft. Jag vet inte varför. Kanske för att det är min första visning.
För att det är så vuxet och läskigt och stort.
Hejdå vi-ska-repa-ikväll-glädje.
HEJ MAGSÅR!
Nä. Nu får jag skärpa ihop mig.
Jag skriver om lägenheten senare om den var fin.
Tjofräs.
men efter att snö, blåst, vatten, gipsdamm och övertid gjort sitt,
så är det inte så fint längre. Det ser mer ut som att jag är ett
lamadjur med permanentad lugg.
Konceptet däremot, är underbart. Tänk va, man rullar upp håret
dagen innan, sover en djup skön sömn fram tills dess att man är
lagom försenad för att hinna duscha, man går upp, drar ur spolarna,
och voila! Du har en frisyr som ser ut som att du lagt ner trettio
minuter av din morgon på den, när du i själva verket använde trettio
SEKUNDER på att dra en kam genom lockarna, och spraya en dutt.
I'm loving it.
Nu ska jag på lägenhetsvisning, och jag är nervös bortom sunt
förnuft. Jag vet inte varför. Kanske för att det är min första visning.
För att det är så vuxet och läskigt och stort.
Hejdå vi-ska-repa-ikväll-glädje.
HEJ MAGSÅR!
Nä. Nu får jag skärpa ihop mig.
Jag skriver om lägenheten senare om den var fin.
Tjofräs.
AHUM
Jag begav mig till Sivletto för att köpa skor och blus (till andra),
jag kom hem med en julklapp och nattspolar.
Typiskt.
Konstaterat;
Man behöver mer hår för att kunna göra dethär.
Jag måste klämma ur mig lite mer hår.
Helst tills på fredag.
Nu är den stora frågan;
Hur ska det gå med mina spolar?
Kommer jag ha stora fina lockar imorgon bitti?
Kommer spolarna över huvud taget sitta kvar på knoppen?
Tomorrow we have the answers.
STAY TUNED!
PAOW
Här hade jag ju tänkt lägga upp en omåttligt komisk bild på mig i nattspolar (spolar som är mjuka som man sover med (spolar är alltså något man lägger hår med, för er som inte visste det (typ du Pojken min))) som jag precis tog, men, kameran tyckte att mitt i överföringen är det en bra tidpunkt att dö.
Så nu tänker jag spela the Sims och hoppas på att batteriet laddar snabbt, så jag kan lägga upp min bild, så att jag kan få lägga mig i sängen och sticka och lyssna på The Ultimate Swing Collection.
Hej så länge!
Under tiden kan ni njuta av den här bilden, som var en av mina
tre bilder på temat Vardag, som presenterades för Labbets Fotoklubb
i måndags. Den motogs varmt. Men så är dom ju för snälla också.
Så nu tänker jag spela the Sims och hoppas på att batteriet laddar snabbt, så jag kan lägga upp min bild, så att jag kan få lägga mig i sängen och sticka och lyssna på The Ultimate Swing Collection.
Hej så länge!
Under tiden kan ni njuta av den här bilden, som var en av mina
tre bilder på temat Vardag, som presenterades för Labbets Fotoklubb
i måndags. Den motogs varmt. Men så är dom ju för snälla också.
TERROR
En muslimsk man har sprängt sig själv i luften.
Såhär är det, och tyvärr är det oåterkalleligt.
Men.
Plötsligt har vi rasister som säger; vad var det jag sade?
Rasister som säger; såhär går det om vi släpper in dom.
Rasister som står och gapar om muslimer hit och muslimer dit.
Nu ska jag meddela en sak.
En person dog i vår första terrorattack.
Terroristen själv. Det är tragiskt, att en människa dog.
Oavsett hur vilseledd och hjärntvättad han må ha varit.
En person.
För det hör jag fler och fler rösten som dömmer
alla muslimer. För en man. En kille.
En kille står tydligen för en kvarts miljon svenskar
(ja, vi bor alla i Sverige, då är vi Svenskar, simple as that).
En kille för ett helt jävla folk.
Då säger vi såhär.
Har ni glömt;
att den 19 Maj 2003 gick Åkerhovsmannen berserk.
Utanför tunnelbanan högg han ihjäl en man med ett järnspett
och skadade flera andra. Han högg ihjäl en liten pensionär.
Är han Sverige då? Är han alla Svenskar?
Har ni glömt att den 31 Maj samma år körde en Man över 18 personer på
västerlånggatan. Han mejade ner 18 människor.
En man. En Svensk jävla man gjorde det. Terrordåd? Nej, för han var ju inte invandrare.
Då är det bara helt vanlig galenskap.
25 Januari 2007 mördade en man 8-åriga Tobias,
när han är påväg hem från skolan.
Minns ni det?
Minns vi det?
Klart vi inte gör.
Det är bara namn.
Svenska namn och svenska mördare.
Inget vi minns.
Inget vi är rädda för.
Bara vanliga galningar.
Men såhär är det;
Majoriteten av alla brott som begås i Sverige är av svenska män.
Svenska män mördar, våldtar, spränger, mejar ner och hugger ihjäl.
Jag ser gärna att vi kastar ut dom istället.
För jag är jävligt mycket mer rädd för galna män,
än nån sketen självmordsbombare som inte ens kan göra en stabil rörbomb.
Men det är kanske bara jag.
Såhär är det, och tyvärr är det oåterkalleligt.
Men.
Plötsligt har vi rasister som säger; vad var det jag sade?
Rasister som säger; såhär går det om vi släpper in dom.
Rasister som står och gapar om muslimer hit och muslimer dit.
Nu ska jag meddela en sak.
En person dog i vår första terrorattack.
Terroristen själv. Det är tragiskt, att en människa dog.
Oavsett hur vilseledd och hjärntvättad han må ha varit.
En person.
För det hör jag fler och fler rösten som dömmer
alla muslimer. För en man. En kille.
En kille står tydligen för en kvarts miljon svenskar
(ja, vi bor alla i Sverige, då är vi Svenskar, simple as that).
En kille för ett helt jävla folk.
Då säger vi såhär.
Har ni glömt;
att den 19 Maj 2003 gick Åkerhovsmannen berserk.
Utanför tunnelbanan högg han ihjäl en man med ett järnspett
och skadade flera andra. Han högg ihjäl en liten pensionär.
Är han Sverige då? Är han alla Svenskar?
Har ni glömt att den 31 Maj samma år körde en Man över 18 personer på
västerlånggatan. Han mejade ner 18 människor.
En man. En Svensk jävla man gjorde det. Terrordåd? Nej, för han var ju inte invandrare.
Då är det bara helt vanlig galenskap.
25 Januari 2007 mördade en man 8-åriga Tobias,
när han är påväg hem från skolan.
Minns ni det?
Minns vi det?
Klart vi inte gör.
Det är bara namn.
Svenska namn och svenska mördare.
Inget vi minns.
Inget vi är rädda för.
Bara vanliga galningar.
Men såhär är det;
Majoriteten av alla brott som begås i Sverige är av svenska män.
Svenska män mördar, våldtar, spränger, mejar ner och hugger ihjäl.
Jag ser gärna att vi kastar ut dom istället.
För jag är jävligt mycket mer rädd för galna män,
än nån sketen självmordsbombare som inte ens kan göra en stabil rörbomb.
Men det är kanske bara jag.
O JA JUSTE
Bilden visar alltså en specialutgåva som Coop har släppt med Stig Lindbergs mönster.
Jag och mamma rejsade till Coop i fredags för att köpa ett par, tre, fyra stycken.
Nu återstår bara den andra delen av serien Fallande Löv, och sen är jag nöjd med
min Lindberg-samling. Jag fick ju min barndomsdröm "Berså" i studentpresent, men
det kan vara skönt att ha lite (mycket) billigare koppar att dricka ur till vardags.
Fallande Löv. Önska önska önska!
Berså. Mina bäbisar. Har kaffekoppar, kaffefat och assietter.
Fick av mamma, pappa och mormor. Puss på dom!
Jag och mamma rejsade till Coop i fredags för att köpa ett par, tre, fyra stycken.
Nu återstår bara den andra delen av serien Fallande Löv, och sen är jag nöjd med
min Lindberg-samling. Jag fick ju min barndomsdröm "Berså" i studentpresent, men
det kan vara skönt att ha lite (mycket) billigare koppar att dricka ur till vardags.
Fallande Löv. Önska önska önska!
Berså. Mina bäbisar. Har kaffekoppar, kaffefat och assietter.
Fick av mamma, pappa och mormor. Puss på dom!
FRUKOST
Den här fina koppen drack jag min lyxiga cappuchino ur i morse.
Jag vaknade vid elva, helt utsvulten, och sugen på en rejäl frukost.
Så jag bakade baguetter i ugnen och kokade espresso på spisen och
skummade mjölk i en kastrull. Sen satt jag i goda ro och åt lyxfrukost
i en timme, och slöläste Mitt I Förorten (typ) om I-landsproblem
såsom att företag vill bygga nya lägenheter (åh nej, så kan vi ju inte
ha det!) eller att Hagsätra kommun sandar för lite vid tunnelbanan.
Det är skönt att läsa sådana nyheter. Ingen dör, ingen blir skadad,
det är lagom hemskt för att kunna smälta sådär till morgonkaffet.
Idag måste jag verkligen ta mig i kragen och hitta julklappar.
Hua hua.
HÄMDBREV
Idag mejlade jag stuvsta vårdcentral och meddelade exakt vad jag känner inför deras läkare. Jag tänker inte nämna läkaren vid namn här på bloggen, för jag har inga belägg för det han gjort mot mig. Däremot lämnade jag ut hela hans namn i originalmejlet. Here goes.
Hej, mitt namn är Sofia Palmquist, och jag besökte er mottagning förra våren.
Jag fick en akut tid för smärtor i axel, skuldra, men framför allt bröst. Smärtorna var såpass att jag inte kunde arbeta, och jag var desperat och ledsen när jag besökte er. Jag fick en tid med Dr X.
Dr X hade i förhand fått veta vad saken handlade om, det lilla jag hade förklarat på telefon när jag bokade tiden, och med den knapphändiga informationen ställt en diagnos, redan innan jag hunnit satt mig i stolen. Jag hann bara säga “jag har svåra smärtor i bröstet”, innan han berättade att jag hade en “kronisk skuldersjukdom, så ovanlig att den inte har ett namn”. Notera här att allt han visste, var att jag på telefon förklarat följande symptom; smärta i bröst och axel. Nu är jag ingen läkare, men jag är inte så dum så att jag tror att man kan ställa en väldigt ovanlig diagnos grundat på två väldigt vanliga symtom.
Resten av besöket var en katastrof av stora mått. Efter det att han konstaterat min sjukdom bad han mig lyfta ena armen, det gjorde ohyggligt ont, och det var alltså den rörelsen han baserade hela sin fysiska undersökning på. Därefter tryckte han in sin tumme mellan revbenen i mitt bröst. Det var inte där mina problem satt, men det är klart att man säger aj om någon kör in tummen mellan ens revben. Jag försökte förklara att smärtan satt högre upp, och att det enda han åstadkom med sitt petande var att jag fick ont på nya ställen, men Dr X var över huvud taget inte intresserad av att lyssna på något jag försökte säga.
Efter det beklagade han att jag hade fått en sådan hemskt sjukdom vid min ringa ålder 17. Jag är inte 17, och inte heller var jag det då besöket ägde rum, vilket jag försökte förklara. Hans respons på detta var att upprepa sig. Han förklarade att denna mystiska skuldersjukdom skulle följa mig genom livet, och att den skulle bli värre och värre. Han förklarade även att jag hade haft sådana här smärtor tidigare. Jag dementerade det påståendet kraftig, för det har jag inte, och jag har heller inte haft det senare. Dr X kontrade med att åter fastslå att jag haft dessa smärtor tidigare.
Efter detta följde en fem minuter lång monolog där Dr X så vänligt förklarade att det finns 500 sorters virus i luften omkring oss och att jag hade dragit på mig detta själv genom att inte ha halsduk. Jag förklarade att jag alltid har halsduk, för jag fryser lätt och har haft problem med halsinfektioner förut. Dr X förklarade återigen att jag fick skylla mig själv, som aldrig bar halsduk.
Till sist tog han upp en liten bandspelare och gjorde en minnesanteckning åt sig själv, för att föra in i min journal. Under denna inspelning stoppade han flera gånger, bland annat när han sagt “patienten har haft dessa smärtor upprepade gånger” (ej ordagrant, jag minns inte exakta ordvalet), och frågade mig ifall jag haft det förut, jag dementerade återigen detta påstående, och sade trött, att det här är första gången. Utan att spola tillbaka och spela över, eller på något sätt ta bort sitt inspelade påstående, så fortsatte han.
Efter att han spelat in hela sin diagnos så meddelade han att han skulle skriva ut en bra medicin, som var specialiserad på att hjälpa just vid skuldersjukdomar. Jag gick sedan ner till apoteket för att hämta ut via ett e-recept. Jag satt och väntade i 35 minuter på att det skulle bli min tur vid receptdisken. Jag är ledsen, jag känner mig utnyttjad, och jag vet att varje minut som går är en minut jag måste jobba in senare den dagen, trots skuldersjukdom eller inte. När jag väl kommer fram så tittar kvinnan i disken på mig med en undrande blick och frågar varför jag inte bara köpte det i kassan, Dr X hade nämligen skrivit ut ett recept på en ask Ipren. Då började jag gråta.
Eftersom att smärtorna i bröstet inte gav sig så skickades jag via mitt arbete till privatkliniken Sophia Hemmet. Där fick jag träffa en kompetent läkare som gjorde en grundlig fysisk undersökning av mitt hjärta, mina lungor och min muskulatur. Han konstaterade att jag förmodligen hade en inflammation i musklerna runt bröst och skuldra, och att mindre ensidigt arbete och lagom med vila skulle låta det läka ihop av sig själv. Han ställde sig kraftig frågande till att det skulle finnas något som helst belägg för att jag skulle ha “en ovanlig kronisk skuldersjukdom”.
Jag är helt återställd sedan länge. Jag har sedan dess gått hos en naprapat som håller mina muskler glada och nöjda. Men framför allt har jag aldrig blivit så kränkt av en person i så viktigt ställning som Dr X. När jag gick till Er så var det inte för att behöva slåss för att få en ordentlig diagnos, det var för att jag hade för ont för att orka någonting. Jag skriver inte heller detta för att han ska få sona för de problem han har orsakat mig, för jag har inga belägg för vad jag utsattes för. Om jag hade vart frisk, så hade jag halat upp mobilen och spelat in samtalet när jag märkte att han utsatte mig för ett medicinskt övergrepp, men nu var jag inte frisk, jag var sjuk, och i en väldigt sårbar position. Vart jag vill komma med detta är att om detta trams står kvar i min journal, denna hittepådiagnos, så vill jag att det omedelbart tas bort. Det är ljug och struntprat, och det finns ingen grund för denna diagnos. Jag kräver ingen ersättning för den tid och de pengar som Dr X orsakade, men jag skulle gärna se att någon meddelade den karl att jag har ett riktigt handfast tips för en läkare i hans position; Han borde lyssna på patienten. Det hjälper verkligen om man vill ställa en diagnos som faktiskt finns på riktigt. Om han hade en dålig dag eller bara fick en tillfällig psykos när han undersökte mig, det spelar ingen roll, det finns ingen ursäkt för vad han utsatte mig för.
Bifoga gärna hela detta meddelande till Dr X, han kan kanske lära sig något av att få veta hur han beter sig på sitt arbete.
Med vänliga hälsningar,
Sofia Palmquist
Off the record så hoppas jag att min gode vän Karma hinner ifatt den karl och att han får tusen måsars fågelbajs i huvudet. Och egentligen vill jag visst att han ska få sona för vad han har gjort. För sådana som han, dessa tramsläkare som bara tänker på att det ska gå så fort som möjligt, borde sparkas ut ur läkaryrket. Och om jag bara hade haft belägg för det här så hade jag villigt gått upp i rätten mot honom.
Off the record så hoppas jag att min gode vän Karma hinner ifatt den karl och att han får tusen måsars fågelbajs i huvudet. Och egentligen vill jag visst att han ska få sona för vad han har gjort. För sådana som han, dessa tramsläkare som bara tänker på att det ska gå så fort som möjligt, borde sparkas ut ur läkaryrket. Och om jag bara hade haft belägg för det här så hade jag villigt gått upp i rätten mot honom.
HEJ MITT VINTERLAND
På labbet har vi startat en fotoklubb. Sneakpeak!
Det är magiskt att gå ute idag. Jag är inte en sån som blir tagen av omgivningar eller
årstider, men idag hoppar mitt hjärta över vissa slag, så fint är det.
Vårskriket blir kanske ett vinterskrik i år.
Ikväll är det glöggfest på labbet med en massa av våra tandläkare, så det börjar bli
hög tid att duscha och klä opp sig lite. Men bara lite. För sen är det ju rep med bandet,
och det är ingen idé att vara snygg då, snygghet hämmar inte direkt röjande. Bäst
är man i jeans och t-shirt. Man ska vara bekväm när man gör obekväma saker.
Och nej, jag är inte bekväm i att vråla i mikrofon offentligt ännu.
Men det artar sig.
MHM
Nu är det avgjort. Fallet är löst. Gåtan har fått sitt svar;
Nej, Doc Martens har inte sitt annars så perfekta grepp på blank-is.
Det har inget grepp alls, skulle man kunna uttrycka det.
Matkassarna flög åt ett håll, och jag åt ett annat,
skulle man också kunna uttrycka det.
Man utbrister mer eller mindre genanta svordomar
(när man ligger och simmar utanför ICA)
och önskar innerligt att den som (inte) sandade den isfläcken ska få fågelbajs i huvudet.
Och om man nu inte önskar det så himla innerligt,
så kan man ju skrika det över hela centrum.
Hur jag någonsin kommer återfå min respekt i Hagsätra centrum är en gåta.
Jag som var coolheten och mystiken personifierad.
Där rök min karriär som torped.
Nej, Doc Martens har inte sitt annars så perfekta grepp på blank-is.
Det har inget grepp alls, skulle man kunna uttrycka det.
Matkassarna flög åt ett håll, och jag åt ett annat,
skulle man också kunna uttrycka det.
Man utbrister mer eller mindre genanta svordomar
(när man ligger och simmar utanför ICA)
och önskar innerligt att den som (inte) sandade den isfläcken ska få fågelbajs i huvudet.
Och om man nu inte önskar det så himla innerligt,
så kan man ju skrika det över hela centrum.
Hur jag någonsin kommer återfå min respekt i Hagsätra centrum är en gåta.
Jag som var coolheten och mystiken personifierad.
Där rök min karriär som torped.
