HÄMDBREV

Idag mejlade jag stuvsta vårdcentral och meddelade exakt vad jag känner inför deras läkare. Jag tänker inte nämna läkaren vid namn här på bloggen, för jag har inga belägg för det han gjort mot mig. Däremot lämnade jag ut hela hans namn i originalmejlet. Here goes.


Hej, mitt namn är Sofia Palmquist, och jag besökte er mottagning förra våren.


Jag fick en akut tid för smärtor i axel, skuldra, men framför allt bröst. Smärtorna var såpass att jag inte kunde arbeta, och jag var desperat och ledsen när jag besökte er. Jag fick en tid med Dr X.


Dr X hade i förhand fått veta vad saken handlade om, det lilla jag hade förklarat på telefon när jag bokade tiden, och med den knapphändiga informationen ställt en diagnos, redan innan jag hunnit satt mig i stolen. Jag hann bara säga “jag har svåra smärtor i bröstet”, innan han berättade att jag hade en “kronisk skuldersjukdom, så ovanlig att den inte har ett namn”. Notera här att allt han visste, var att jag på telefon förklarat följande symptom; smärta i bröst och axel. Nu är jag ingen läkare, men jag är inte så dum så att jag tror att man kan ställa en väldigt ovanlig diagnos grundat på två väldigt vanliga symtom.


Resten av besöket var en katastrof av stora mått. Efter det att han konstaterat min sjukdom bad han mig lyfta ena armen, det gjorde ohyggligt ont, och det var alltså den rörelsen han baserade hela sin fysiska undersökning på. Därefter tryckte han in sin tumme mellan revbenen i mitt bröst. Det var inte där mina problem satt, men det är klart att man säger aj om någon kör in tummen mellan ens revben. Jag försökte förklara att smärtan satt högre upp, och att det enda han åstadkom med sitt petande var att jag fick ont på nya ställen, men Dr X var över huvud taget inte intresserad av att lyssna på något jag försökte säga.


Efter det beklagade han att jag hade fått en sådan hemskt sjukdom vid min ringa ålder 17. Jag är inte 17, och inte heller var jag det då besöket ägde rum, vilket jag försökte förklara. Hans respons på detta var att upprepa sig. Han förklarade att denna mystiska skuldersjukdom skulle följa mig genom livet, och att den skulle bli värre och värre. Han förklarade även att jag hade haft sådana här smärtor tidigare. Jag dementerade det påståendet kraftig, för det har jag inte, och jag har heller inte haft det senare. Dr X kontrade med att åter fastslå att jag haft dessa smärtor tidigare.


Efter detta följde en fem minuter lång monolog där Dr X så vänligt förklarade att det finns 500 sorters virus i luften omkring oss och att jag hade dragit på mig detta själv genom att inte ha halsduk. Jag förklarade att jag alltid har halsduk, för jag fryser lätt och har haft problem med halsinfektioner förut. Dr X förklarade återigen att jag fick skylla mig själv, som aldrig bar halsduk.


Till sist tog han upp en liten bandspelare och gjorde en minnesanteckning åt sig själv, för att föra in i min journal. Under denna inspelning stoppade han flera gånger, bland annat när han sagt “patienten har haft dessa smärtor upprepade gånger” (ej ordagrant, jag minns inte exakta ordvalet), och frågade mig ifall jag haft det förut, jag dementerade återigen detta påstående, och sade trött, att det här är första gången. Utan att spola tillbaka och spela över, eller på något sätt ta bort sitt inspelade påstående, så fortsatte han.


Efter att han spelat in hela sin diagnos så meddelade han att han skulle skriva ut en bra medicin, som var specialiserad på att hjälpa just vid skuldersjukdomar. Jag gick sedan ner till apoteket för att hämta ut via ett e-recept. Jag satt och väntade i 35 minuter på att det skulle bli min tur vid receptdisken. Jag är ledsen, jag känner mig utnyttjad, och jag vet att varje minut som går är en minut jag måste jobba in senare den dagen, trots skuldersjukdom eller inte. När jag väl kommer fram så tittar kvinnan i disken på mig med en undrande blick och frågar varför jag inte bara köpte det i kassan, Dr X hade nämligen skrivit ut ett recept på en ask Ipren. Då började jag gråta.


Eftersom att smärtorna i bröstet inte gav sig så skickades jag via mitt arbete till privatkliniken Sophia Hemmet. Där fick jag träffa en kompetent läkare som gjorde en grundlig fysisk undersökning av mitt hjärta, mina lungor och min muskulatur. Han konstaterade att jag förmodligen hade en inflammation i musklerna runt bröst och skuldra, och att mindre ensidigt arbete och lagom med vila skulle låta det läka ihop av sig själv. Han ställde sig kraftig frågande till att det skulle finnas något som helst belägg för att jag skulle ha “en ovanlig kronisk skuldersjukdom”.


Jag är helt återställd sedan länge. Jag har sedan dess gått hos en naprapat som håller mina muskler glada och nöjda. Men framför allt har jag aldrig blivit så kränkt av en person i så viktigt ställning som Dr X. När jag gick till Er så var det inte för att behöva slåss för att få en ordentlig diagnos, det var för att jag hade för ont för att orka någonting. Jag skriver inte heller detta för att han ska få sona för de problem han har orsakat mig, för jag har inga belägg för vad jag utsattes för. Om jag hade vart frisk, så hade jag halat upp mobilen och spelat in samtalet när jag märkte att han utsatte mig för ett medicinskt övergrepp, men nu var jag inte frisk, jag var sjuk, och i en väldigt sårbar position. Vart jag vill komma med detta är att om detta trams står kvar i min journal, denna hittepådiagnos, så vill jag att det omedelbart tas bort. Det är ljug och struntprat, och det finns ingen grund för denna diagnos. Jag kräver ingen ersättning för den tid och de pengar som Dr X orsakade, men jag skulle gärna se att någon meddelade den karl att jag har ett riktigt handfast tips för en läkare i hans position; Han borde lyssna på patienten. Det hjälper verkligen om man vill ställa en diagnos som faktiskt finns på riktigt. Om han hade en dålig dag eller bara fick en tillfällig psykos när han undersökte mig, det spelar ingen roll, det finns ingen ursäkt för vad han utsatte mig för.


Bifoga gärna hela detta meddelande till Dr X, han kan kanske lära sig något av att få veta hur han beter sig på sitt arbete.


Med vänliga hälsningar,
Sofia Palmquist


Off the record så hoppas jag att min gode vän Karma hinner ifatt den karl och att han får tusen måsars fågelbajs i huvudet. Och egentligen vill jag visst att han ska få sona för vad han har gjort. För sådana som han, dessa tramsläkare som bara tänker på att det ska gå så fort som möjligt, borde sparkas ut ur läkaryrket. Och om jag bara hade haft belägg för det här så hade jag villigt gått upp i rätten mot honom.

Kommentarer
Postat av: Niklas

Bra gjort <3

2010-12-13 @ 10:28:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0