DICE
Jag misstänker att jag kommit underfund med det bästa sättet att vakna på. Det är att bli väckt av sin babe, som lite otåligt muttrar att man ska vakna för att han gjort frukost på sängen. Chokladpuffar, rostat bröd, nybryggt kaffe, poptarts och en kramig pojke när man är nyvaken och hungrig är bättre än.. ja, allt. Bättre än kakor, glass och kladdkaka tillsammans. Så bra är det. Finns det en bättre present än det? Nej, det klår diamanter och pärlor och ferraribilar. Frukost på sängen alltså, det är grejer det.
Nu är det bara två veckor kvar så kommer han upp. Det känns rätt bra. Två veckor är lagom kort, det skulle gärna få vara hela tiden, men två veckor funkar. Och jag måste eventuellt leta ett nytt jobb snart anyways, så varför inte Halmstad? Är jag galen som funderar på att flytta från mitt älskade mångkulturella, tunnelbaneberikade och caféfyllda stockholm? Ja, kanske det. Jag älskar den här staden. Men, frukost på sängen. Vem skulle inte byta tunnelbanan mot det? Hoppas jag vågar. Jag vill vara en sån som vågar ge sig ut på äventyr. Och ett äventyr är vad det är, det innehåller allt jag är rädd för. Binda sig, utelämna sig själv, skaffa nya vänner, prestera på en intervju så jag kan prestera på en ny arbetsplats, simma på väldigt djupt vatten, oroa mig över att folk inte tycker att jag duger, och allt sånt som man måste hantera när man kastas ur sin naturliga miljö in i någon annan. Det är inte ett nytt land nej, men det finns en helt annan moral där, andra koder, signaler och riktlinjer som jag inte fattar ett skit av. Många sociala normer som enligt mig är helt ologiska. Det blir som att lära sig en ny religion. Ett äventyr helt enkelt. Jag måste vara Indiana Jones ett tag och leva farligt. Annars kommer jag ångra mig. Så heja mig, jag behöver låna någons mod ett tag tror jag.
O&O.
Kommentarer
Trackback
