always go down with a BANG

Nu håller datorn på att dö, men en snabbis får det då bli. Igår dårå, sminkade mig i en halvtimme, fixade håret i en timme, klädde mig hur snyggt som helst, jag, Fniss och Grannpojken åker ned till Stuvsta, och där har pendeltågen brutit samman. Helt kört. Vi står i tjugo minus och fryser häcken av oss och väntar i 35 minuter på pendeln. Den kommer inte. Den kommer inte att komma alls. Fniss pratar med Hatten, ska förklara att vi är fast i Stuvsta, inga bussar, inga tåg. Vi måste gå hem. Och då har han mage att vara dryg. Säger "så ni BANGAR?!". Fniss säger; nej, vi bangar inte, vi sitter fast här. Hatten säger; ni BANGAR. Grannpojken säger (måttligt irriterad, och här bör vi notera att det är väldigt sällan Grannpojken är irriterad, han är en ganska o-irriterad människa); "BANGA, hade vi gjort om vi STANNAT HEMMA, istället för att gå ut i TJUGO MINUS!" Och jag måste hålla med. Om man har en minst tjugo minuter lång vandring hem igen, för att man var dum nog att över huvud taget ge sig ut igårkväll, så har man ingen lust att ta skit. Så Fniss lade på. Och vi gick hem. Och sen tog dom fram tequilan. Och idag är jag redigt bakis. Men jag har sådär skönt ont i magen, som efter en kväll när man garvat konstant, och krampen inte riktigt lagt sig. Så det gör inget att vi aldrig kom in till stan. Jag hade velat se Knast och vara på 60talskvällen, men vi hade kul ändå. Lagom lättroade, med salt, tequila, och lime-koncentrat. Ja jävlar. Mina grannar alltså.

Ett minus är att Pojken inte kom upp. Men det var på något sätt väntat. Jag tror jag hängde upp för mycket på att han skulle det. Och då brukar saker skita sig.

Och apropå vänner så har jag uppfyllt en punkt på nyårslistan och skaffat en ny vän. Jag är otroligt stolt över mig själv. Så stolt att det börjar barka åt en cigarett. O&O.