always go down with a BANG

Imorse när jag var ute och rökte så lyssnade jag på en liveskiva med Foo Fighters (som faktiskt är den enda liveskiva som jag klarar av att lyssna på) och det var helt mörkt ute, lyste bara små lampor i vårt veranda-tak. Och så kom låten My Hero på, och det var så fint så jag började gråta. Jag vet inte hur ofta vanliga människor gråter för att det är fint, men för mig händer det väldigt sällan. Det kan ha haft att göra med att jag var mer sovande än vaken, att jag var spänd inför eftermiddagen, eller något annat, men jag stod iallafall och grinade klockan halv sju imorse. Om två timmar åker jag.