always go down with a BANG

Det slog mig alldeles nyss, när jag pratade i telefon med mormor,
att min baby flyttar för min skull.
På riktigt. Han flyttar nu.
Och han är inte säker
han vet inte hur det ska gå
han har inga vänner
han har inget jobb inga pengar ingen säkerhet ingen mamma eller pappa ingen som han kan be om hjälp ingen bästa kompis ingen lillasyster, ingenting som han kan hålla sig i.
Men han gör det ändå.
Han är rädd och ensam men han gör det ändå.
För han älskar mig.
Det är riktigt mod.

Han är så fin så man blir tårögd,
min lilla chipsknaprande pojke.