always go down with a BANG

Idag fick jag veta att min vän ska gifta sig. Av sådant blir man lycklig i hjärtat. Det var inte så mycket att komma med, att man skulle flytta ihop, när man har giftemål att slåss mot. Men han blev alldeles skuttig ändå. Det var lite sött. Man får väl trösta sig med att det skiljer mer eller mindre trettio år mellan oss. Det känns naturligt att han blir gift först. Jag blev lovad recept på billig italiensk mat, och fotografier från hela spektaklet. Jag lovad att han fick komma på inflyttningsfesten.

Dagens produktiva handling;
Skrev klart pianot till låten.

Dagens fundering;
Syns det på mig när jag tänker på sex? Jag har en obehaglig känsla av att det gör det.

Dagens Åh-nej-inte-nu-igen;
Satte mig längst in i ett fyramannasäte på bussen, en grupp med ungdomar tyckte att platserna runt mig var dom enda lediga på bussen (det var dom inte), sätter sig, börjar äta yoghurt så det stänker, skriker i telefoner, är allmänt jobbiga. Så är det såklart en förbannad gammal klasskompis från typ tio år sedan. Hon ser på mig och jag ser att hon vet vem jag är, och hon får en min av lite lätt avsmak. När jag gick av vände dom sig genast mot varandra och började viska. Det är på många sätt förödmjukande, att man ska kunna bli kränkt av något som inte vart aktuellt på så många år. Man blir ändå ledsen.

Men det gör inget. När vi andra växte på längden, växte hon på bredden. SMÄCK!



Cranky baby vill inte bli pussad. Har han ett val? NEJ!
O&O.