always go down with a BANG

Det är en jobbig känsla att titta ner i tros-lådan och se den sista lilla skruttigaste, mest urtvättade trosan ligga i ett hörn för sig själv. Det är så man tycker synd om den. Att det måste gå så långt som att alla andra trosor är använda, innan den får komma fram ur mörkret. Men det är framför allt jobbigt för att man då måste trotsa naturens lagar och tvätta, fastän man går under av sjukdom och magknip. Så nu sitter jag och dricker en trippel espresso med en skvätt mjölk och samlar kraft inför att gå ner dit igen.

Inatt var en sån där natt som man kallsvettas av att bara tänka på. Att vakna varje timme av att det känns som att revbenen trycks in i lungorna och magen upp i hjärnan, det är mer eller mindre outhärdligt. Så undvik det om ni kan. Det är dagens tips.