INK

Jag fick kli i fingrarna idag och tittade upp en studio som Hatten tatuerade sig hos som heter Electric Tattoo. Det ser bra ut. Jag ska boka en tid och sen jävlar.


BLÄCK

"Vad sysslar du med då?"
"Äh.. inte mycket.. jobbar som dentaltekniker på dagarna...
... OCH TATUERAR PÅ NÄTTERNA!"

















Det blev bättre än jag vågat hoppas på. Det var svårare än jag någonsin kunde föreställt mig. Det tog hela min muskelkraft att försöka kontrollera ett halv kilo vibrerande permanent marker med en hand. Aldrig har jag vart så rädd. Aldrig har jag känt ett sånt rus. Fan, varför knarka när man kan tatuera.

Det hela gick till såhär; Bror min sade; jag vill bli tatuerad. Så vi drog hem till mig och satte ihop maskinen och startade motorn. Innan jag skulle börja gjorde jag det klart för honom att säg bara ordet, så lägger vi ner. För han var betydligt mycket mer nervös än jag. Och jag höll ändå på att dö inombords. Då sade han; vi lägger ner.

Jag sade, okej, nemas problemas, vi packar ihop. Då reste sig Babyfenix (som dittils bara varit en åskådare) och utropade; jag vill ha en dödskalle på låret!

Och tamejfan, en dödskalle på låret var vad han fick!

Over and fucking out!

RSS 2.0