always go down with a BANG

Ikväll ska vi på betongkurs hos grannen, ska lära oss gjuta lite saker i betong. Skoj!

Ikväll ska vi på betongkurs hos grannen, ska lära oss gjuta lite saker i betong. Skoj!

Min älskade Amerikanska på sitt utspring. Det var sånt ös och alla var så glada så man blev alldeles matt. Såhär glad var hon då, på kvällen var hon ännu gladare, så glad som man blir efter tio öl och en flaska champagne!

Idag packar jag. Snart flyttar jag. Man tror att man har så mycket saker man behöver, men egentligen är det bara saker. Idag tog vi motorcykeln till kiosken, pappa och jag, och köpte glass, där blev jag spanad på av en moppepojke, som gjorde sitt bästa för att imponera. Idag tittade vi på gamla bilder, och mamma och pappa insåg att dom vart på samma ställe, sommaren -61, att dom var på samma uteservering. Dom var så små. Idag är jag lycklig. Idag är en bra dag.
O&O.

Idag tar min barndomsvän, min grannflicka, min sista' from another mista', min underbara Amerikanska studenten. Snart ska vi åka, min bror och jag, så vi kan stå där och skrika och hoppa och tjuta när hon lämnar skolan för gott. Fint. Väldigt väldigt fint.

Det känns bra nu. Det känns okej i hjärtat. Båda människor som vi gråtit och oroat oss över har kommit hem från sjukhuset. Nu känns det äntligen okej att skratta. Behöver inga skuldkänslor över någonting. Idag gick det svarta bort från magen. Idag kom kraften att må bra äntligen hit.

Idag kom sommaren tillbaka.

Idag har jag bokat in två tentor i September. JAG SKA KIRRA ETT FULLSTÄNDIGT BETYG! HALELUJAH!
Detta firar vi med en random bild på ett fruktfat jag gjort. Varje måndag gör jag fruktfat på jobbet. Jag tar dem på allvar, mina arbetsuppgifter, speciellt fruktfaten.


Idag stod jag och väntade på bussen i skärholmen, det var varmt, alla var trötta, alla var stressade. Bussen kom, alla kom på, utom en liten tant, som stod och kämpade med sin lilla rollator. Hon fick bara inte upp den. Hon fick inte ens upp sig själv. Jag gick fram och frågade om hon ville ha hjälp. Hon tittade på mig. Men hon såg inte mig. Allt hon såg var snaggat huvud, och piercing. I hennes ögon, var jag inte mer än ett rakat huvud, och en piercing i underläppen. Hon såg ned i marken, och fortsatte lönlöst dra i rollatorn. Ingen annan kom till undsättning. Det var varmt. Alla ville hem. Jag frågade igen, för hon kunde uppenbarligen inte få upp den själv. Hon vågade inte ens se mig i ögonen. Hon såg inte några ögon på mig, jag var metall och snagg, mer än så var jag inte. Titta den inte i ögonen. Då går det illa. För den lilla tanten hade säkert sett på tv;n, att sådana som jag, slog ned små, små tanter som hon, jag slog ner dom, och stal deras små, små rollatorer.

En vanlig människa hade gått. Låtit henne vara ifred, hon ville inte ha hjälp, hon ville att jag skulle gå. Låtit henne missa bussen. Gått på och glömt den lilla lilla tanten. Men jag blev arg. Jag blev jävligt förbannad, för att den här lilla tanten skulle behöva gå runt och vara rädd för mig. En liten tjej på knappt 50 kilo, med orange hår och färgglada strumpor. Jag blev helt enkelt så förbannad att jag tog ett stadigt tag om först tant, och sedan rollator, och hävde upp bägge två på bussen. Hon vägde ingenting. Ingenting. Och efter chocken hade lagt sig så vågade hon titta lite högre upp än piercingen, såg mig förvånat i ögonen och viskade fram ett tacksåmycket. Och jag sade, varsågod. Anytime.

För det är så vi beter oss, sådana som jag;
precis som alla andra.

Jag hade inget nät. Så jag gjorde lite bilder. Här är exempelvis middagen! Ser lite nasty ut, men hur gott som helst! Jag gjorde en kronärtskocka-sparris-parmesan-sås. Tog sin lilla tid. En timme och 45 minuter, närmare bestämt. Men så smakade det förjävligt gott också. VÄRT.


Igår var mitt hår fluffigt. Idag är det platt. Tänka sig.

Nu ska jag trycka i mig en hel chokladkaka med russin och mandel och ha ångest.
TJINGELING.

Kändes deppigt. Ni får en dagens outfit.
Kaffe; någon gammal trasa från garderoben
Duk; spets, var väl inne någon gång på 1800-talet, men det är hett igen!
Tårta; en stilren klassiker, alltid hetast på festen i en sådan blåsa!
Sked; Halv.
Servett; helt rätt just nu.
Kaffekoppar; min ögonsten. Min studentpresent. Mitt allt. "Berså", alltid ett säkert kort!

Chingeling.

Jag och mami var på IKEA idag istället. Man kan fråga sig varför, vi var båda trötta och ledsna. Det började med att jag brast i gråt. Då började hon också gråta. Så pratade vi, och jag stoppade in ledsamheten långt in igen, och så gjorde vi roliga saker istället. Så går det till, när två hysterikor tar pick och pack och köper en halv lägenhet.

Nu har jag uträttat en del prylar. Nu är jag redo att gå hem och sova bort hela helgen. Det är fasen inte lätt att vara sömnlös. Jag är superdupertrött på kvällen, och säger godnatt till Pojken min och känner hur jag håller på att somna. Och sen ligger jag så i två timmar. Den sista tröskeln kommer jag liksom inte över. Då blir man såhär. En trött sur liten bitch. Men man får försöka vara glad. Imorgon ska jag till IKEA och köpa sängstomme. Det blir kul, jag tycker om IKEA, det är lika naturligt för mig att man köper sina möbler på IKEA, som att man dricker vatten när man är törstig. Dom har liksom allt. Snyggt, billigt, håller bra. Ni kan ju tycka jag är tacky, men IKEA i mitt hjärta, så är det bara.

Dagens outfit;
Rosa-och-gulprickigt hårband; gammal skit. Apful.
Orange-gul-rödfrisyr; 95 spänn på Åhléns. Men framförallt en ovärdelig självironi.
Snickarbyxor; fortfarande avklippta.
Örhänge; det enda fina idag. En liten robot från Queen of Kitsch.

Foto; Happystore.se, förlåt happystore, för mitt hajjakkande!

Sånnahära. Fast mina har rosa hjärtan istället för röda. Rekomenderas starkt för dom som känner att dom har en tråkig stil och vill piffa upp kontorskläderna. Eller för sådana med fula hårband och orange hår. Eller för robotmammor och robotpappor som inte kan få egna robotbebisar.
Över&Ut.

Det slog mig alldeles nyss, när jag pratade i telefon med mormor,
att min baby flyttar för min skull.
På riktigt. Han flyttar nu.
Och han är inte säker
han vet inte hur det ska gå
han har inga vänner
han har inget jobb inga pengar ingen säkerhet ingen mamma eller pappa ingen som han kan be om hjälp ingen bästa kompis ingen lillasyster, ingenting som han kan hålla sig i.
Men han gör det ändå.
Han är rädd och ensam men han gör det ändå.
För han älskar mig.
Det är riktigt mod.

Han är så fin så man blir tårögd,
min lilla chipsknaprande pojke.

Nu jädrans ska jag få mitt linne klart, fram med strykjärnet och så kör vi!
Japp. Såhär såg tvsoffan ut igårkväll. Puss och kram.

Såhär skulle det bli.



Ungefär här insåg jag att det gick åt ett annat håll.



Inte direkt vah?

Men men, tur att man är alternativ. Cingaching.

Jag och Fniss har vart i skäris och handlat. Han fick en basketboll i födelsedagspresent, och så lovade jag att vi skulle åka och köpa basketshorts/linne till honom, så han fick välja själv. Det blev vita adidas, och sen slängde jag in ett par Victory skateskor också, dom var billigare än shortsen. Han ser classy ut, som fan. Ska försöka smygfotografera honom så ni kan se, men han är en hal jäkel.