BUG



Den fick en riktig sjömansbegravning.
Hello world.

Work work work, I DO have a job!


INK

Jag fick kli i fingrarna idag och tittade upp en studio som Hatten tatuerade sig hos som heter Electric Tattoo. Det ser bra ut. Jag ska boka en tid och sen jävlar.


BLÄCK

"Vad sysslar du med då?"
"Äh.. inte mycket.. jobbar som dentaltekniker på dagarna...
... OCH TATUERAR PÅ NÄTTERNA!"

















Det blev bättre än jag vågat hoppas på. Det var svårare än jag någonsin kunde föreställt mig. Det tog hela min muskelkraft att försöka kontrollera ett halv kilo vibrerande permanent marker med en hand. Aldrig har jag vart så rädd. Aldrig har jag känt ett sånt rus. Fan, varför knarka när man kan tatuera.

Det hela gick till såhär; Bror min sade; jag vill bli tatuerad. Så vi drog hem till mig och satte ihop maskinen och startade motorn. Innan jag skulle börja gjorde jag det klart för honom att säg bara ordet, så lägger vi ner. För han var betydligt mycket mer nervös än jag. Och jag höll ändå på att dö inombords. Då sade han; vi lägger ner.

Jag sade, okej, nemas problemas, vi packar ihop. Då reste sig Babyfenix (som dittils bara varit en åskådare) och utropade; jag vill ha en dödskalle på låret!

Och tamejfan, en dödskalle på låret var vad han fick!

Over and fucking out!

HEJDÅ



Utropspriset var 545.000
Det kommer säkert sluta runt millen.
Goodbye lägenhet.

I say no more.

M.

Det finns dagar när saker är okej.

Sen finns det dagar när samma saker inte alls är okej. Sånna dagar när man bara vill köra en pinne i ögat och bli blind. Få sjukförsäkring, morfin och slippa se skiten.

Sånna dagar finns ju också.

UNDER THE CHRISTMAS TREE



Den här sötnosen fick följa med mig hem från ICA. Fy vad söt den är.
Den står på köksbordet i min tekopp och lyser upp köket med sin granighet.

Så vad blev planerna för kvällen? Well, just nu lagar jag karamelliserad
brysselkål med råstekta potäter. Sen har vi en hel del funderande att göra,
över lägenheter och skräp. Det är så man blir trött i huvudet av att tänka
på allt ansvar man får på sig om man köper en lägenhet.
MEN, just nu är det jul hemma hos mig och då tänker man inte på jobbiga saker,
då dansar man runt granen (vilket blir runt köksbordet), dricker glögg och
äter, äter, ÄTER!

Och där, mina damer och herrar, har vi kvällens planer.
Tjohej.

ELLER NEJ FÖRRESTEN

Jag tar tillbaka det jag sade om att tacka och ta emot.
Får jag inte sova snart tar jag till drastiska metoder.
Ruttna ägg, sopkvastar, napalm och sånt.

För jag är så djävulskt sugen på att krypa ned i ett svart
hål och sova så dregglet stänker om det.

Rave-helvete.

-

Har vart hemma hos föräldrarna en sväng idag, bakat lussekatter och bastat.
Nu när jag kommer hem, med mina rödmosiga planer på att sova i typ tolv timmar,
ja då har dom självklart rave i lägenheten ovanför. Dunkar musik och hoppar i takt
med dålig techno. Tjohej. Så det var bara skrota planerna med att sova och göra
något annat. Så nu är disken diskad, köket städat och spisen skinande ren.
Tyvärr går det dåligt med att trötta ut dom små liven. För jag är nog tröttare.
Här sitter jag med ett glas vin och tända ljus och ber lite till högre makter att någon
kan ordna en roligare fest någon annanstans. Helst väldigt långt härifrån.
Och helst nu.

Men man kan inte få allt här i livet.
Man får tacka och bocka för det lilla man får. Även om det är ravedunk och spyor i tappen.

AHUMMA

Hade gärna lagt upp en bild på hur mitt hår såg ut i morse,
men efter att snö, blåst, vatten, gipsdamm och övertid gjort sitt,
så är det inte så fint längre. Det ser mer ut som att jag är ett
lamadjur med permanentad lugg.

Konceptet däremot, är underbart. Tänk va, man rullar upp håret
dagen innan, sover en djup skön sömn fram tills dess att man är
lagom försenad för att hinna duscha, man går upp, drar ur spolarna,
och voila! Du har en frisyr som ser ut som att du lagt ner trettio
minuter av din morgon på den, när du i själva verket använde trettio
SEKUNDER på att dra en kam genom lockarna, och spraya en dutt.
I'm loving it.

Nu ska jag på lägenhetsvisning, och jag är nervös bortom sunt
förnuft. Jag vet inte varför. Kanske för att det är min första visning.
För att det är så vuxet och läskigt och stort.
Hejdå vi-ska-repa-ikväll-glädje.
HEJ MAGSÅR!

Nä. Nu får jag skärpa ihop mig.
Jag skriver om lägenheten senare om den var fin.
Tjofräs.

AHUM



Jag begav mig till Sivletto för att köpa skor och blus (till andra),
jag kom hem med en julklapp och nattspolar.
Typiskt.

Konstaterat;
Man behöver mer hår för att kunna göra dethär.
Jag måste klämma ur mig lite mer hår.
Helst tills på fredag.

Nu är den stora frågan;
Hur ska det gå med mina spolar?
Kommer jag ha stora fina lockar imorgon bitti?
Kommer spolarna över huvud taget sitta kvar på knoppen?

Tomorrow we have the answers.
STAY TUNED!

PAOW

Här hade jag ju tänkt lägga upp en omåttligt komisk bild på mig i nattspolar (spolar som är mjuka som man sover med (spolar är alltså något man lägger hår med, för er som inte visste det (typ du Pojken min))) som jag precis tog, men, kameran tyckte att mitt i överföringen är det en bra tidpunkt att dö.

Så nu tänker jag spela the Sims och hoppas på att batteriet laddar snabbt, så jag kan lägga upp min bild, så att jag kan få lägga mig i sängen och sticka och lyssna på The Ultimate Swing Collection.
Hej så länge!


Under tiden kan ni njuta av den här bilden, som var en av mina
tre bilder på temat Vardag, som presenterades för Labbets Fotoklubb
i måndags. Den motogs varmt. Men så är dom ju för snälla också.

TERROR

En muslimsk man har sprängt sig själv i luften.
Såhär är det, och tyvärr är det oåterkalleligt.
Men.
Plötsligt har vi rasister som säger; vad var det jag sade?
Rasister som säger; såhär går det om vi släpper in dom.
Rasister som står och gapar om muslimer hit och muslimer dit.

Nu ska jag meddela en sak.
En person dog i vår första terrorattack.
Terroristen själv. Det är tragiskt, att en människa dog.
Oavsett hur vilseledd och hjärntvättad han må ha varit.
En person.

För det hör jag fler och fler rösten som dömmer
alla muslimer. För en man. En kille.
En kille står tydligen för en kvarts miljon svenskar
(ja, vi bor alla i Sverige, då är vi Svenskar, simple as that).
En kille för ett helt jävla folk.
Då säger vi såhär.

Har ni glömt;

att den 19 Maj 2003 gick Åkerhovsmannen berserk.
Utanför tunnelbanan högg han ihjäl en man med ett järnspett
och skadade flera andra. Han högg ihjäl en liten pensionär.
Är han Sverige då? Är han alla Svenskar?

Har ni glömt att den 31 Maj samma år körde en Man över 18 personer på
västerlånggatan. Han mejade ner 18 människor.
En man. En Svensk jävla man gjorde det. Terrordåd? Nej, för han var ju inte invandrare.
Då är det bara helt vanlig galenskap.

25 Januari 2007 mördade en man 8-åriga Tobias,
när han är påväg hem från skolan.
Minns ni det?
Minns vi det?

Klart vi inte gör.
Det är bara namn.
Svenska namn och svenska mördare.
Inget vi minns.
Inget vi är rädda för.
Bara vanliga galningar.

Men såhär är det;
Majoriteten av alla brott som begås i Sverige är av svenska män.
Svenska män mördar, våldtar, spränger, mejar ner och hugger ihjäl.
Jag ser gärna att vi kastar ut dom istället.
För jag är jävligt mycket mer rädd för galna män,
än nån sketen självmordsbombare som inte ens kan göra en stabil rörbomb.

Men det är kanske bara jag.

O JA JUSTE

Bilden visar alltså en specialutgåva som Coop har släppt med Stig Lindbergs mönster.
Jag och mamma rejsade till Coop i fredags för att köpa ett par, tre, fyra stycken.
Nu återstår bara den andra delen av serien Fallande Löv, och sen är jag nöjd med
min Lindberg-samling. Jag fick ju min barndomsdröm "Berså" i studentpresent, men
det kan vara skönt att ha lite (mycket) billigare koppar att dricka ur till vardags.


Fallande Löv. Önska önska önska!


Berså. Mina bäbisar. Har kaffekoppar, kaffefat och assietter.
Fick av mamma, pappa och mormor. Puss på dom!

FRUKOST



Den här fina koppen drack jag min lyxiga cappuchino ur i morse.
Jag vaknade vid elva, helt utsvulten, och sugen på en rejäl frukost.
Så jag bakade baguetter i ugnen och kokade espresso på spisen och
skummade mjölk i en kastrull. Sen satt jag i goda ro och åt lyxfrukost
i en timme, och slöläste Mitt I Förorten (typ) om I-landsproblem
såsom att företag vill bygga nya lägenheter (åh nej, så kan vi ju inte
ha det!) eller att Hagsätra kommun sandar för lite vid tunnelbanan.
Det är skönt att läsa sådana nyheter. Ingen dör, ingen blir skadad,
det är lagom hemskt för att kunna smälta sådär till morgonkaffet.

Idag måste jag verkligen ta mig i kragen och hitta julklappar.
Hua hua.

RSS 2.0