-
-
Ja herreminje. Det är inte lätt att vara ung och krispig.
KIDS
Gud vad konstig den blev när jag sparade i JPEG, men iallafall, det är såhär jag
ska se ut på lördag (minus det faktum att det är sällan jag har den minen och
att det är sällan man är photoshopad irl)! Men på bild kan jag vara rätt snygg,
det har jag koll på!
Jag tror jag dör av trötthet nu. Godnatt kära cyberrymd.
BULLET IN THE HEAD
Idag åt jag indiskt, och nu har jag spenderat tre timmar med att rapa upp små puster av Palak Paneer. Men det är värt det. Igår var vi ute och åt på Faros, en extremt bra restaurang på söder. Grekisk mat så det bara sjunger om det, med baklava och allt. Jag säger då det.
Jag har funderat på det här med kroppsuppfattning igen. Och jag tror inte jag kommer någon vart med det. Jag vet verkligen inte hur jag ser ut. Och jag är så nyfiken! Men det går liksom inte att få kläm på, ibland tycker jag att min rumpa är ganska stor i proportion till mina ben, men ibland känns det som att den är för liten, och oftast känns benen för pinniga, men ibland är dom för stora för armarna, och ibland känns det som att jag har breda axlar, men ibland känns dom väldigt taniga. Och så är det med allt. Jag får liksom ingen ordning på min kropp. Den är åt alla håll och kanter. Precis som med mitt ansikte. Jag önskar att jag kunde se hur jag såg ut och tänka; jamen här är jag ju. Men det gör jag inte. Jag tänker varje gång; jaha, är det så jag ser ut? Och sen tappar jag bort det igen. Har jag stora ögon? Har jag liten mun? Har jag hög eller låg panna, eller kanske mittemellan?Har jag platt ansikte eller är det faktiskt ganska runt eller VAD? Man blir helt trött av att tänka på det. Och så skulle jag vilja veta om jag är söt eller snygg eller ful eller bara helt normal. För jag VET inte. Så om någon säger att jag är söt så tänker jag jaha på vilket sätt och varför då och hur menar du? För jag vill veta! Det enda jag vet med säkerhet är att jag har kass hy och att mina ögonbrynsstrån är väldigt långa vilket är rätt jobbigt för då flyger dom omkring hela tiden. Mycket mer förstår jag inte. Vem är jag egentligen?
GIVE ME FIRE
Idag när jag gick mellan mariatorget och södra station så tänkte jag; oj vad klassiskt det vore om någon bil körde jättefort i en av dom här gigantiska pölarna och skvätte ner någon. När jag plockade upp posten ur brevlådan körde det förbi en taxi trettio centimeter från mig. Jag blev geggig. Minst sagt. Inte så klassiskt roligt som man kan tänka sig, kan jag meddela. Inte ens nästan.
Så vad ska jag göra nu egentligen? Kolla lite jobb kanske, och vråla lite till Mando tills någon klagar. Pah!
JAG KAN INTE SKILJA PÅ
Idag ska jag öva mig på att sminka 60-tal (lägger upp en bild om det blir fint), för jag och Lilla Pojken ska se ut som Twiggy och gå på klubb med hennes ex flickvän. Men först ska jag rita åtminstone ett till klädesplagg och bygga en snögubbe. Kanske öva lite mer på att stå på huvudet också. Det behövs liksom. Men först och främst bör jag dricka kaffe i mina berså-koppar och äta en smörgås.
O&O.
HAVET ÄR DJUPT
Nu ska jag träffa mormodern, för vi ska handla i Liljeholmen och, gud förbjude, fika. Måste jag trycka i mig en bit till så kräks jag. Men något måste man ju göra om ens pojkvän inte kommer upp den här helgen heller. Då måste man göra sånt som att äta tills man kräks. Japp, så är det.
DICE
FRIENDS WITH BENEFITS
1. Vi åt poptarts och chokladpuffar till frukost. Jag fick en sockerkick och höll på att avlida av morgonciggen sen. Både socker och nikotin på morgonen är mördande.
2. Jag slog min baby på Halo3. Inte dumt alls.
3. Vi bastade i en timme och drack öl.
Så blir det utgång idag? Njae, vi skippar nog det och beställer hem sallad och dicker bärs och spelar lite istället. Det är det bästa med min Pojke, man behöver liksom inte göra någonting med honom för att ha kul, det räcker med att sitta i soffan och kramas till världens sämsta film (exempelvis 2012 som helt allvarligt var det sämsta jag sett) och ändå är det bäst. Men imorgon blir det ändå en allahjärtansdagsdejt, på något ställe som enligt min Pojke (tvivelaktig källa iochförsig) ska ha jordens bästa mackor. Men jag misstänker att han kan sina mackor. Han är en sån där mackätare.
Igår gjorde jag illa ögat, eller i förrgår kväll egentligen, och vaknade igår med världens svullnad och helt rödsprängt öga. På tåget ner rann det som fan, så jag fick sitta med boken i högsta hugg och låtsas att jag grät (på bara vänsterögat?) så folk inte skulle tro jag var helt knäpp. Men jag kom fram till slut, och min baby (som har fobi för allt som har med att pilla i ögon att göra) fick titta i mitt öga och se om det var okej. Han blev så illamående så han var rätt kass på att avgöra om det var paj eller inte. Idag känns det bättre ändå, men det blir glasögon några dagar nu. Usch. Känns inte skönt alls, allt blir så litet och begränsat.
Pojken ligger och tjatar nu, han vill väl att jag ska titta på hans Highscore på doodle jump och säga hur duktig han är. Börjar bli dags att klå honom i tvspel igen också. Flera timmar sedan sist!
O&O.
MAKE ME BAD
WOLF LIKE ME
OH BOY
I morse när jag gick upp låg det en sömnig pojke bredvid och undrade vad klockan var. Det måste vara det bästa som finns, att somna om bredvid honom. Och jobba, och veta att man kommer hem till en karl som bara väntar på en. Oj vad nöjd jag är. Inte nog med det, det är fredag också!
Dagens cigg-konversation handlade om sex, och om människor som är själviska, och hur ett bra ligg egentligen är. Bra ligg är dom kravlösa, dom där man inte förväntar sig något, man vet bara att man vill vara med personen. Då brukar det bli bra. Bra ligg är också när man blir glad. När man känner sig lycklig efteråt. Och under. Det har hänt att jag skrattat samtidigt, och det är inte på ett dåligt sätt. Utan på ett sätt som betyder att man har kul. För sex handlar ju ändå om det, att ha kul.
Nu ska jag hem till karln. O&O.
REDEMPTION
Idag ska jag hämta min baby på Bromma flygplats. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma dit, men det känns ändå hur bra som helst. Jag borde damsuga innan, men det får vi se om det orkas. Igår blev det städning men mest att ligga i soffan och må kasst. Idag ska jag må bättre.
Kom på att det känns ganska miserabelt just nu. Eller ja, inte just nu, men mer i allmänhet. Jag borde ringa tatueraren och ta tag i mitt liv. Faktiskt.
-
Nu håller datorn på att dö, men en snabbis får det då bli. Igår dårå, sminkade mig i en halvtimme, fixade håret i en timme, klädde mig hur snyggt som helst, jag, Fniss och Grannpojken åker ned till Stuvsta, och där har pendeltågen brutit samman. Helt kört. Vi står i tjugo minus och fryser häcken av oss och väntar i 35 minuter på pendeln. Den kommer inte. Den kommer inte att komma alls. Fniss pratar med Hatten, ska förklara att vi är fast i Stuvsta, inga bussar, inga tåg. Vi måste gå hem. Och då har han mage att vara dryg. Säger "så ni BANGAR?!". Fniss säger; nej, vi bangar inte, vi sitter fast här. Hatten säger; ni BANGAR. Grannpojken säger (måttligt irriterad, och här bör vi notera att det är väldigt sällan Grannpojken är irriterad, han är en ganska o-irriterad människa); "BANGA, hade vi gjort om vi STANNAT HEMMA, istället för att gå ut i TJUGO MINUS!" Och jag måste hålla med. Om man har en minst tjugo minuter lång vandring hem igen, för att man var dum nog att över huvud taget ge sig ut igårkväll, så har man ingen lust att ta skit. Så Fniss lade på. Och vi gick hem. Och sen tog dom fram tequilan. Och idag är jag redigt bakis. Men jag har sådär skönt ont i magen, som efter en kväll när man garvat konstant, och krampen inte riktigt lagt sig. Så det gör inget att vi aldrig kom in till stan. Jag hade velat se Knast och vara på 60talskvällen, men vi hade kul ändå. Lagom lättroade, med salt, tequila, och lime-koncentrat. Ja jävlar. Mina grannar alltså.
Ett minus är att Pojken inte kom upp. Men det var på något sätt väntat. Jag tror jag hängde upp för mycket på att han skulle det. Och då brukar saker skita sig.
Och apropå vänner så har jag uppfyllt en punkt på nyårslistan och skaffat en ny vän. Jag är otroligt stolt över mig själv. Så stolt att det börjar barka åt en cigarett. O&O.
-
Nej nu får det bli automatkaffe. O&O.
REHAB
Jag gör framsteg med den nya hatten. Sakta men säkert. Jag tror jag har en plan. Som vanligt blir det inte som man tänkt från början, men å andra sidan var idén inte lika bra som den jag kläckte idag, så det är väl bra att jag arbetar så långsamt då. Jobbigt bara att allt måste sys för hand. Men så är det, alla stora konstverk tar tid. Jag vill att Baby Fenix ringer nu och att han slutar sätta upp gardinstänger överallt. Vem fasen använder gardinstänger på 10-talet? Skärpning i leden. Förhoppningsvis blir det Gubbkväll på Högkvarteret med Lilla Pojken på tisdag. Hoppas hoppas, är så sugen på att klä upp min gubbighet och ta ett glas eller två. Om det blir så, så lovar jag att ta bilder. Det kommer nog se ganska roligt ut. Tänker försöka finna mig en musche tills dess.
Nej, mer hattmakeri nu. 0V3R 4ND 0U7.
PIONEERS
Så jag är inbjuden att gå ut med mina ex på fredag. Och gamla ragg. Och barndomsvänner. Och en kille jag blev alkoholförgiftad med. Låter som en helkväll. Vi får väl se.
Nu bakar jag scones, dom ligger i ugnen och myser. Så snart blir det en kvällsfika med papi, och sen en god natts sömn. Utan konstiga drömmar där jag ligger med folks ex. Sånt klarar man sig utan.
Over&Out.
-
Och nu till dagens goda nyhet; min ex-rektor mailade betyget idag (eller ja, mitt Samlade Betygsdokument, dvs mitt ofullständiga betyg). Det kändes nästan heligt att titta på det för första gången. 100 poäng saknas. Men resten finns där. Jag fick nästan tårar i ögonen. Jag kämpade så hårt för dom där betygen. Inte dom som är bäst, inte mina MVG;n, utan dom som jag faktiskt slet för. Mitt G i matte B. Mitt G i engelska C. Och såklart, mitt VG i samhällskunskap. Blod svett och tårar, det är vad som ligger bakom dom betygen. Jag kan utan tvekan hävda att jag förtjänade dom. Sen visade det sig, när jag räknade på det, att får jag ett G i mitt teckenspråk, så ligger mitt snitt på lite drygt 17, och det kändes nästan gudomligt. 17. Tre år av mediciner, terapi och sjukdom, och ändå har jag slitit ihop till ett 17. Som sagt, jag blir tårögd. Speciellt över mitt Matte B betyg. Gudarna ska veta att jag kämpade. Tre omprov. Och ändå, jag klarade det. Få gånger har jag vart så stolt.
Så för att fira så köpte jag underkläder på Frank Dandys hemsida. Hej mitt fina snitt 17, hejdå mina fina 400 spänn. Om några dagar kommer jag såsa runt i flashiga trosor. Fett värt.
Idag ska det bli thaimat och jag inte misstar mig, underbart! Synd bara att jag tappat smak och lukt. Men, konsistensen brukar vara fin den med. Hoho. O&O.
GROWING PAINS
Jag är sjuk, förbaskat sjuk till och med. Jädrans mandarinmannen. Jag vill skjuta honom. Jag VET att det var han som smittade mig. Never trust a man with mandarin-fetischer. Orkar knappt stå upp. Ändå känner jag hur hjärnan krymper för varje dåligt tvprogram jag ser. Jag räknade ut ett mattetal idag, bara för att jag var så ostimulerad. Då är det illa. Och nu ska jag kolla på Glee. Men det är iallafall bra.
Nå, har mailat rektorn och skrivit ut en blankett att skicka till Huddinge kommun. Heja mig, jag vill läsa mitt teckenspråk! Pratade med Baby Fenix idag igen, jag måste kolla på flygbiljetter (jag vet, jag har sagt att jag ALDRIG!!!!! (jep, så många utropstecken) ska flyga igen, men nu måste jag nog) för jag vill träffa honom och kramas och se hans nya lägenhet och pilla på hans nyodlade musche. Och framförallt undersöka hans divan. Så, det ser inte bättre ut, än att jag måste flyga igen. Hu. Är det värt det? Ja. Han har lovat mig en present som är värd att vandra till helvetet och tillbaka för. Det kommer bli awsome. + att jag vill asgarva åt min Baby Fenix i mustach. Vad gick fel liksom?
Och för er som missat det; min pojke är min pojke igen. I skuggan av det bleknar allt krångel bort. Mandarinmannen; ta dig i röven, du kan inte göra mig något. Jag har min pojke igen. Det är allt som räknas.
O&O.
TECHNO TEARS
Idag vaknade jag varm och lycklig. Det finns få saker som är så bra.
