always go down with a BANG

Se så lycklig man blir av att hänga tvätt på verandan! Det var nästan så man fällde en tår, så fint var det, att se henne skutta runt och hänga kalsonger åt höger och vänster.

Jag borde vara på en fest, men det känns inge vidare i mig. Som om någon pickade med en ispicka i magen. Så ungefär. Jag önskar någon kunde hålla mig i handen.

Lyssnar jag på Maskinen? JAG? Nejdå. Det skulle jag aldrig. Det här är dagens outfit, för den som inte fattade det. Eftersom att den är ful som satan i verkligheten (det vet alla som såg mig idag, och dog lite inombords), så ritade jag den istället. Den var mycket snyggare såhär.
Skor; dom vanliga.
Strumpor; Brorsans gamla fotbollsstrumpor. Det är inne har jag hört.
Hängselbyxor; avklippta.
Hoodie; Mormors som var för liten för henne. Det är därför färgerna är dom dom är. Hiphop-mormor no. 1
Allmän coolhet; medfödd.

Apropå coolhet så ska jag och mina fotbollsstrumpor iväg och sjunga snart. Är jag så nervös så jag håller på att kissa på mig varje gång jag ska öppna munnen framför människor som jag är livrädd ska dömma mig och hata mig och skratta åt mig för att jag egentligen inte kan sjunga? Nejdå. Med sånna här strumpor kan man charma vem som helst. Jag är cool.
OVER&OUT.

Hon som alla brudar vill va och alla snubbar vill ha. Det är inte lätt att vara cool.
Sov på saken.

Först fick degen vila lite väl mycket. En hel kvart. Sen ville en del av degen ner på golvet och leka. Jag sade nej, men den envisades. Sen ville det inte bli horn. Det ville bli smul. Vid det laget var jag så sugen på vaniljhorn att jag tog ut dom för tidigt, men det gör inget. När jag sockrade trillade det av både armar och ben på dom, men det gjorde inget heller, dom åt jag opp. Inte kan man servera sånt tjaffs. Nej nej. Dom är lite knöckliga, men det var ju första försöket, så det är väl inte helt dumt ändå?

Nu ska jag och mami göra soppa och äta vaniljhorn. SMARRENS!

Tisdag betyder morotsfrallor till förmiddagskaffet. Det betyder missa tunnelbanan och ta bussen från skärholmen istället. Det betyder sitta ute med kaffe på trappan och prata strunt i solskenet. Det betyder diska disken och sopa spisen. Det betyder småäta hela dagen. Det betyder rita på ritplattan och lyssna på Graffiti6. Det betyder klappa hund och dansa runt. Det betyder gå med hund och få choklad och äta choklad. Tisdag är en bra dag.

Alternativ 1 eller alternativ 2? Om jag sagt att jag ska lära mig måla graffiti på frihand, så tänker jag lära mig att måla graffiti på frihand. Och så är det med det! (Ska bara öva i några år på datorn först)

O&O.

Darlin smsade mig idag och undrade om jag ville hänga med henne, och det ville jag ju, så vi spenderade hela dagen med att äta muffins (hon åt en liten, för hon vill kunna andas i en blåprickig klänning, jag åt en stor, för jag vill växa i min egen kropp, och dessutom så vet ju alla att muffins lägger sig direkt på tuttarna, det är liksom Guds gåva till folket), prommenera på söder, shoppa sprayfärg och spritpennor, äta banan/röka cigaretter, och bara flamsa omkring. Sen ritade jag på en bild jag tänker göra, en stiliserad Picke (mitt avlånga pojkvänssubstitut-gosedjur). Den såg ut ungefär såhär;


Jag tror det kan blir fint, tänk er den, i kanske rött, på en stor vägg, med lite färgrinningar och krafs. Ja det bli fina fisken. Som ni ser så har Fniss räddat min ritplatta från galna-ko-sjukan också. Det är så bra att ha en bror som kan saker. En riktig fixare, den grabben. Synd bara att han inte har någon att krama på. Fast jag skulle kunna skriva en kontaktannons åt honom sen. Så kan ni få nappa, mina vänner, för han är något av ett kap, min bror.

Sen satt jag och Darlin och ritade Harry Potter och hans vänner på fingrarna, och gjorde en egen version av Potter Puppet Pals. Vår snickare måste trott att vi blev tappade i golvet när vi var små, när vi satt där och gastade HARRY POTTER! HARRY POTTER, OOOH! HARRY POTTER, HARRY POTTER, YEEAAAAH!



"DAAMBELDÅÅÅÅÅÅÅÅR!"

Men nu är det nattcigg och sen bums i säng. Över&Ut.

Såhär, ungefär, såg den lilla hunden ut, i min dröm förut.


Jag har lite svårt att släppa den. Det var en så fin liten hund. Har fortfarande inte fått ritplattan att fungera ordentligt. Ritplatta gone wild. Och apropå ingenting, så kliar det i mina fingrar att ge sig ut och spraya. Snart är det säsong för grafitti, lite varmare ska det få bli, så man inte fryser fingrarna av sig, men sen ska det bli skönt att få leka av sig lite. Man kan tycka att staden borde införskaffa lite fler lagliga väggar att måla på, så blir det mycket mindre klotter. Men det tänker inte staden på. Så man får måla i gråzonerna. Eller på en plywoodskiva. Men tänk bara, att sitta i solen och se säsongens första målning torka, känna den intensiva doften av färg, blåsa rent caps och få färg på läpparna utan att man märker det, ta en cigg och känna sig stolt som fan att hundratals människor kommer se det man målat, utan att kanske tänka speciellt mycket på det.

Nu får våren komma igång snart, det känns i benen att det behövs!



Såhär ska det se ut hela tiden; sol i nacken och Pojke bakom örat.
Fint som snus är vad det är.
Over&Out.

När jag vaknade hade mamma byggt ett växthus för våra solrosor.


Det är gjort av två fönster som satt i mitt rum, långt innan mitt rum blev mitt rum. Långt innan mig också, tror jag bestämt. Mitt rum är nämligen byggt där vår gamla balkong låg, så jag har fönster innåt i huset, och utåt ur huset. Nu har ytterfönstrerna blitt ett växthus. Det är väldans fint, rent konceptuellt, att bygga ett växthus av balkongfönster. Det känns som en fin tanke. Och sen blev det stormande bra också, tycker jag. Vi sådde luktärter och krasse i gamla krukor idag också, jag och mamma, till eftermiddagskaffet. Växthuset kommer snart få sällskap av ännu fler skott. Kommer bli hur bra som helst.



Sen gick vi ner med hunden till sjön, och satt och tittade på vattnet lite, gungade på gungorna, och jag sjöng en väldigt livlig version av Regina Spektors "Fidelity" för henne. Vi hittade en skosula som lungt och stilla flöt runt i vattnet där dom små båtarna ligger uppdragna. Den flöt runt där som om det vore den naturligaste saken i världen. Mamma tyckte att den nog hade trillat ur någons sko när det var is på sjön, och folk bytte om från skridskor. Jag vet inte vad jag tror om det. Folk slänger dom konstigaste saker i sjön, en skosula hit och dit är varken till eller från. Hur det än ligger till, så är det förunderligt att någon tappat bort en skosula. Jag har nog den uppfattning att jag skulle märka om jag blev av med en. Men det beror väl kanske på omständigheterna, man skulle nog kunna tappa bort de märkligaste saker, under förargliga omständigheter.

Om jag inte skulle äta nu, så hade jag kunnat lägga upp bilden på mina färglinser, men nu ska jag ju äta, för Fniss har gjort någon väldigt experimentellt med qourn, någon slags pannbiff, fast utan biff då, såklart, för jag äter ju inte djur. Eller ja, fisk äter jag, som jag fick kritik för häromdagen. Jag blir omåttligt irriterad när någon försöker ifrågasätta mitt fiskätande, mestadels för att jag har extremt dåligt samvete för det, men även för att det alltid är köttätare som stör sig på det. Ingen vegetarian har tyckt att det är konstigt att jag äter fisk. Men av okänd anledning blir köttätare upprörda. Kanske för att det känns bättre i deras hjärtan om dom hittar omoral i mitt val. Det är enklare att förakta mitt val, än att känna att man själv väljer fel. Man märker väldigt tydligt vilka som har dåligt samvete. Det är dom som kritiserar högst, argumenterar mest, ifrågasätter ihärdigast. Dom som blir obekväma av en vegetarian, det är dom som önskar att dom vågade göra det själva. Och det är dom som irriterar mig mest. För jag skiter totalt i om ni äter kött, inte går jag runt och frågar varför ni äter fisk, eller kött, eller fågel. Jag bryr mig helt enkelt inte, visst önskar jag att alla kunde låta bli att döda saker, djur eller människor, men det är allas personliga val. Och om man har samvete nog att äta kött så gör det för fanken, men om ni inte har det, kom då inte till mig och gnäll. Jag behöver verkligen inte fler som ber om ursäkt för att dom knaprar djur, det är inte mig den ursäkten ska riktas mot. Be om ursäkt till den stackars sate ni äter opp istället.

Men det hjälper inte att säga att man inte bryr sig. Det kommer alltid komma någon karaktärslös stackare och känna ett behov av att försvara sig. Och jag kommer alltid att få förklara, jo, jag äter fisk, och nej, jag tycker inte att det är speciellt omoraliskt.

Imorse gick jag upp och satte mig nyvaket för att kissa, helt förvirrad och trött, och hoppade en meter, när jag upptäcker att KRUKVÄXTEN HAR FLYTTAT PÅ SIG! Nu står den precis bredvid toaletten, nästan så den rör vid ens ben när man sitter på toa. Otroligt skrämmande. Jag tänker mig att det är lite som den där skräckhistorien man hörde när man var liten, med nån självlysande hand (eller annan valfri kroppsdel, kan jag misstänka) som flyttade sig för varje gång man såg den, och till slut låg den på ens huvudkudde och ströp en i sömnen. Som den, fast en krukväxt.


Här är den skräckinjagande prylen, på sin nya plats, bredvid toaletten. Också på bilden; smutstvätt, vår toalett, en handduk man trampar på när man kommer ut ur duschen för att inte böta ner hela golvet, och dagens outfit; hellokitty strumpa.

Jag ritade en bild på hur jag tänker mig att äventyret med krukväxten kommer eskalera.


Fascinernade. Nu ska jag och Fniss iväg till vår vän Hatten och bygga på iVAR, en musiklåda till Hultan. Jag har för övrigt gröna färglinser på mig. Fast det syns inte. Fail!
Over&Out.

Det här är en tröja som får folk att bli gröna av avund. Den här stickade mormor någon gång på femtiotalet, och till den hör en mössa. Den här tröjan skulle överleva ett kärnvapenkrig. Så tuff är den. Inte ett enda hål finns i den. Jag säger då det. Som vanligt kunde jag inte hålla mig till ämnet och var tvungen att fotografera mer mig än tröjan.

Jag tror det har att göra med att jag hittade en krukväxt i duschen idag. Där sitter man helt fredligt och kissar, när man upptäcker att det står en dränkt blomma i duschkabinen. Det är en tankeväckande incident. Hur kom den dit? Vad gör den där? Har den stått där länge utan att jag tänkt på det? Vem ställer en blomma i en dusch? Hur länge tänker den stå och skräpa där inne? Är det här en fulltalig ursäkt att slippa duscha?
Så många frågor och så få svar.
O&O.

Jag har fotograferat blommor med mitt macro. Eftersom att alla bloggare töntar runt och fotograferar blommor och lägger upp på sin blogg och skriver tönterier i stil med; "hittade en liten sötnos i trägården, kunde inte motstå att ta fram kameran", så tänker jag bespara er det. Istället får ni här en liten sötnos som jag hittade i köket! Jag och Mitt Kött&Blod sådde solrosor i en plastlåda för några dagar sedan, och whoosch sade det, så fanns där en jävla massa bebis-solrosor.

Fint som snus.

time for thai, sen kanske ni får se en mycket eftertraktad stickad tröja.
Chinga ching!

Inatt drömde jag om en väldigt liten hund. Den var så liten som min tumnagel. Den lilla hunden fyllde mig med en alldeles bubblande lycka, och vi släppte den lös att springa runt under min säng. Jag var så rädd att den skulle springa bort sig, bland alla dammtussar, och inte hitta ut, för den var det värdefullaste jag hade, min lilla hund. Men när jag ropade på den så kom den tillbaka, helt täckt av damm, och den sprang upp och ner för min arm, så glad var den att den hade hittat vänner att leka med där under, med damråttorna. Dom små tassarna syntes knappt i virrvarret när den skuttade upp och ner och slickade på mina fingrar. Den var bubblande lycklig, och ett tag satt jag skrattande och tittade på den lilla hunden som skuttade omkring.

Sen vaknade jag. Ärligt talat hade jag hellre stannat med min lilla, lilla hund, i min fina dröm, och vart bubblande lycklig. För det är så svårt att vara det i det verkliga livet. Speciellt när ens verkliga lilla dammhund är alldeles för långt bort. Men det var en fin dröm. Förmodligen den finaste jag någonsin drömt.

Jag ritar nog ovanligt bra när jag lyssnar på Yann Tiersen. För att det är melankoliskt vackert. För att man vill gråta av sorg och glädje på samma gång. Då är det bra. Att illustrera är svårare än man kan tro. Och om någon inbillar sig att det är lättare att illustrera en text bara för att man skrivit den själv, då kan den lägga sig ner och dö. Det är det nämligen inte, visade det sig.

Jag satt på ett räcke i solen utanför södra station och njöt av värmen, när det gick förbi en glad tant med en knallorange kaskad av hår. Och med tant, menar jag i sjuttioårsåldern. Då blir man sådär så man ler. Lite varm i hjärtat.

Fäktats med tänger framför ugnarna har jag gjort idag också. Få saker är så uppiggande som lite slagsmål på jobbet. Överlag så borde folk fäktas oftare, kan man tycka. Annars blir det tråkigt, och folk gör konstiga saker som att somna i kapprummet, stående.
O&O.

Jo det är nog en plan. Jag känner mig märkligt melankolisk.
En livsångest kanske. En tyngd i kroppen. Eller det faktum att jag lyssnar på On Call.
She said call me now baby.
Har skrivit in några prylar i datorn nu, kan inte lova något, men jag ska försöka göra något vettigt av allt jag skrivit. Det som är bra. Det kanske kan bli något fint.

Nya paint är ju roligt. En massa penslar och skit. Ärligt talat är det rätt onödigt, gamla paint duger ju fint. Tyvärr har min Wacom-platta fått galna-ko-sjukan efter det att vi blåste datorn, så den är inte alls kalibrerad till skärmen längre. Vilket suger. Och helt plötsligt fungerar inte tryckfunktionen heller, så linjen är lika tjock och stum hur försiktigt jag än trycker. Sånt strunt gör mig ohämmat arg. Usch säger jag bara.

O&O.

Har kollat på en miljon olika frisyrer att ha, och jag vet faktiskt inte. Något bör göras (för jag orkar aldrig göra något kul med håret så man borde klippa skiten i någon innovativ och intressant och lättskött kort frisyr). Har väl egentligen kommit fram till några alternativ.

1. Superkort i nacken med något kreativt där fram.
2. Snagg över hela högersidan a la synth.

Och det kreativa där fram kan vara;

1a. Rundad lugg så hela ansiktet ramas in och ser runt och gosigt ut.
1b. Rak kort lugg av modell rockabilly.
1c. Spretig och kort lugg så allt ser helt spret ut.

Är sugen på sidecut, för det har jag inte provat, och jag passade i en blond/rosa Chelsea. Sidecut känns som en barnlek jämfört med det. Kan man bära upp en skinheadfrisyr så kan man väl klara synth också? Men blir det snyggt, det är den stora frågan.

Äh, en cigg på det. O&O.

Igår sjöng jag i ett band, det var en intressant upplevelse, med tanke på att jag inte kan sjunga. Men det gick väl förhållandevis bra. Så bra som det kan gå när man aldrig träffat människorna förut, man inte kan deras låtar, och man i grund och botten inte kan hålla en ton. Jag känner mig modig. Jag är en modig människa. En människa som vågar stå framför folk och sjunga, fastän man inte hör hur det låter. Slå det ni.